Söndags-smakbit # 51

Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Jag har sedan en vecka tillbaka tagit mig an en riktig tungviktare till bok, nämligen Stina Wollters självbiografiska verk Kring denna konst, och den väger faktiskt nästan 2 kilo så den lockar inte direkt till sängläsning utan boken ligger på rumsbordet och bläddras i när tid gives.
Förutom att vara en självbiografi är den rikt illustrerad med Stinas konst, en sann njutning att se!
Min egen relation till Stina är inte så märkvärdig, jag har sett och hört henne, dock inte så mycket på radion som många andra gjort eftersom jag som ljudallergiker dissar radio och andra mediekanaler som det “låter” om.

Smakbit sid 66

“Karlavagnen”, så småningom “Söndagarna med Stina Wollter” och insprängt emellan ett flertal radioserier, har alla en gemensam faktor: så kallade vanliga människors berättelser som tydligt står i centrum. Jag, som dragits med ett bildningskomplex sen efter nian, har efter tjugoåtta års radiosamtal landat i att de tusentals människor jag talat med har skapat ett vuxenuniversitet som aldrig kommer att ge mig några akademiska poäng men som bildat mig på det bästa sätt jag kan tänka mig. Inte bara bildat, utan också vidgat mitt synfält – samtalen har hela tiden tvingat mig ut ur mig själv men också tillbaka in. “

sid 136

“Att förstå att mitt privata kunde bli allmängiltigt, att det beströk och mötte andras privata gav mig modet att plocka runt i mina minnen och titta på dem med konstnärsblicken.
Jag ställde en gammal björkfanerskiva på staffliet och började skissa. Pappa som kysser Harriet Andersson, barn som bakar, en tom bäddad dubbelsäng, en diskande kvinna, en förtvivlad kvinna, Vermeers kökspiga från 1600-talet som häller upp mjölk, mitt stora ansikte med orolig blick som liksom fångar in allt. Jag laserade mellan lagren här och där så att teckningarna både lade sig ovanpå varandra och smälte samman.”