Söndags-smakbit # 53

 

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Idag började jag läsa Käre Edward av Ann Napolitano
som handlar om den 12-årige Edward som ensam överlever en flygkrasch där samtliga övriga passagerare, 191 personer, omkommer.
Han försöker därefter förstå meningen med sin överlevnad och hur han ska hitta en plats i världen utan sin familj. Titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer.

Smakbit sid.16

“Crispins sköterska vakar över honom medan han flyttar sig ur rullstolen till ett förstaklassäte. Han är vaken nu och irritationen pulserar. En av de värsta sakerna med att vara sjuk är att det ger “förbannade främlingar” oinskränkt rätt att ta på honom. Sköterskan griper tag om hans lår för att sätta honom upprätt. Hans lår! De benen har en gång stolt stegat in i styrelserummen och carvat utför de brantaste backarna på Jackson Hole Mountain”

sid. 104

“Hans pappa hade väldigt tidigt förklarat sina invändningar mot skolsystemet. -Det är inte fruktansvärt, hade Bruce sagt. -Det finns både bra och dåliga saker med det. Men det är minst tjugofem elever i klassen, vilket betyder att inlärningen är ineffektiv. är man smart saktas man ner av att andra barn inte kan hålla samma tempo. Och delvis för att det är så många elever driver de skolorna som fabriker, eller rent av fängelser. Man ställs i kö, förflyttas när klockan ringer, tillåts springa omkring på en gård med högt stängsel en gång om dagen. Ingenting av detta främjar djupare tanke eller kreativitet.
Jordan åtta, och Edward, fem, ryckte på axlarna, men efter en lång dag med matteuppgifter och pianoläxor kunde de ligga i mörkret och säga: -Jag slår vad om att skola skulle vara bättre än det här”.

0

12 Comments:

  1. En skola som ett fängelse var en dyster bild! Tror jag läst något om den här boken tidigare, men är inte säker.

  2. Det hørtes ut som en interessant bok. Det må være helt forferdelig å være eneste overlevende, så jeg skjønner at han sliter med å finne sitt sted i verden.
    Godt nytt år og ha en riktig fin søndag!

  3. Jag kan nog hålla med där, om skolan. Ända upp till sexan så var vi runt åtta i klassen och då var vi ändå två årsklasser (1-2, 3-4, 5-6). Det var inget mindre än en fantastisk skolgång.

  4. läskigt bli enda överlevande… de får ofta depressioner, skuldkänslor

  5. Som gammal lärare reagerar jag förstås på meningrn “skolan som fängelse “. Vet ju att det är då för en del elever och har blivit ännu mer efter senaste läroplanen. Att alla ska likriktas är heltokigt och farligt, anser jag. Skolan borde vara en plats där alla ges möjlighet att utvecklasutifrån sina egna förmågor. Som tur är, så kan man hitta nya vägar när man börjar gymnasiet och även senare än så. Tyvärr så finns det även de som hittar helt felaktiga vägar….och som får ett skitliv och som skapar skitliv för andra. Vad kunde fängelseskolan gjort för dessa? Den svåra frågan, som ingen tycks vilja besvara.

  6. den boken kände jag inte alls till. en fasa att bli kvar som enda överlevande. skulle nog straffa sig på ena eller andra sättet senare i livet. tack för smakebiten!

  7. Tack för smakbiten. Kände varken till bok eller författare.

  8. Ny bok och författare för mig, spännande. Enda överlevande är nog ingen höjdare, och skolsystemet finns det mycket att säga om..,.tack för smakbiten och god fortsättning!

  9. Att vara ensam överlevande kan nog ge skuldkänslor. “Varför överlevde just jag?” Tack för smakbiten!

  10. Kände inte till den boken! Tack för smakbit.

  11. Tack för smakbiten. En för mig helt ny bok och författare. Men intresseföremnngen har antecknat.
    Kram

Kommentera