Sorgliga nyheter

Det har varit allt annat än frid och fröjd i pörtet!

Vem kunde ana att fotot som Hasse tog häromkvällen blev det sista på Loppan…

och detta är anledningen… en liten Blinka med fyra dräneringsrör inopererade efter Loppans bett.

Igår hände något mellan hundarna, något som ingen av oss människor begrep. Redan på eftermiddagen då jag rastade dem rök dom ihop. När jag såg att Loppan försökte komma åt Blinka så lyckades jag hålla kopplet så att hon inte kunde nå henne. Istället tvinnade bägge runt mina fötter i kopplen så det tog en stund att reda ut trasslet.
På kvällen när Hasse kom hem stod hundarna som vanligt i givakt i hallen för att hälsa honom välkommen hem.
När de gjort det började bägge nosa på något på golvet och plötsligt bara small det!
Blinka skriker och Loppan sitter fast i henne. Hasse kastar sig mellan hundarna och ramlar huvudstupa på golvet men lyckas sedan sära på hundarna.
Blinka skakade en lång stund efteråt och det dröjde innan jag fick se hur det gått. Jag hittade bitmärken men inget blod rann så vi bestämde att ringa till veterinären direkt på morgonen.
Visa av erfarenheten vet vi att hundbett måste ses om.
Det är drygt ett år sedan Loppan anföll Blinka förra gången, även då runt halsen.

Det visade sig vara allvarligare än vi trott, Loppan hade bitit tvärs igenom skinnet runt nacken.
Vi pratade med veterinären som sa att hon ansåg situationen vara ohållbar. Man måste kunna lita på att hundarna kommer överens och att man kan lämna dem hemma tillsammans. Eftersom detta inte var första gången fanns förstås inga garantier för att det inte skulle hända igen och det är tydligen inte alltför ovanligt att tikhundar ryker ihop, ibland även om det är mor och dotter.
Visst hade vi kunnat försöka omplacera Loppan men hur skulle man göra under tiden?
Vi valde det enkla alternativet, att låta henne somna in.
Eftersom hon var med i bilen fick Hasse hämta in henne och vi kramade om henne innan hon fick en spruta.
Det kan låta hårt och känslolöst men så är det verkligen inte.
Vi älskade Loppan och det var en mardröm för oss att behöva ta detta drastiska beslut.
Men vi bestämde redan förra gången att händer det fler gånger då måste åtgärder till.
Ett mycket trist och tråkigt avslut på ett i övrigt lyckligt hundliv.Hon skulle fyllt tio år i höst.
Det tar tid för mig att smälta detta, det blev väldigt abrupt, men ändå känner vi bägge att vi inte kunde hantera det på något annat sätt.

På fredag ska vi kastrera Torsten och då tar vi med oss Blinka för att se om vi eventuellt kan ta bort rören.
Mitt i allt kaos har vi snickaren här, han fixar innertaket i vardagsrummet som hade en läcka i höstas och som stått och torkat.

Vi har vant oss vid att ha en stor buckla i taket, men det blir ju onekligen snyggare nu.
Nu ska jag gå och försöka locka fram Blinka som ligger under bäddsoffan i gästrummet. Jag antar att hon skäms för att hon har fått på sig sin röda ylletröja så att hon inte kan slita i rören.
Stackars liten Blinka, och stackars liten Loppan.
Usch vad allt känns tungt och tråkigt!

0

33 Comments:

  1. Stackars er! :cry:
    Du har ju fått mina mail “under resans gång”, så du vet hur jag känner med er i detta elände.
    Kramen

  2. Vad ledsen jag blir för eran skull. Det är så glädjande med djur men det kommer även gånger då det är tungt, som för er nu. Jag tror nog att ni gjorde rätt. varma kramar från mig.

  3. Åh, så sorgligt! Ni valde absolut rätt. Det är faktiskt inte ovanligt att sådant här, för oss obegripligt, sker, tack och lov har jag inte behövt uppleva det. Tack vare Hasses snabba ingripande klarade sig Blinka nu. Mycket omskakande för er alla.
    Varma tröstekramar!

  4. Åh så jobbigt för er…men jag har ändå full förståelse för ert beslut… Det var nog det bästa som skedde… Kram!!

  5. Usch, så hemska nyheter. Mitt hjärta blöder för er men jag tror ändå att ni gjorde rätt. Kan man lita på henne i fortsättningen? Ger hon sej på andra hundar? Nej, den oron vill man inte ha. Men att ta beslutet är jättetufft. Tröstekramar till er.

  6. Ja förstår att de känns tråkigt, men som du skrev så var de nödvändigt. Man kan ju inte ha dom tillsammans när man inte vet om de händer när dom är själva.
    Ja hon fick vara med i många år ändå.

    Kram kram

  7. Jag känner verkligen med er.Det var ju inte länge sen vi fick ta samma sorgliga beslut med våran Ceasar.Men man får trösta sig med att det är för allas bästa och hon fick ju trots allt 10 lyckliga år.
    Kram!

  8. Men käraste, käraste Paula, så tråkigt. Måste varit ett svårt beslut…även om det var nödvändigt. Det är ju en sak om man har en gammal hund, där man ser successivt att den blir sämre. Men detta blir ju så chockartat och abrupt. Hoppas ni kommer över det, och att lilla Blinka kryar på sig.
    Stor Kram

  9. Åh nej så tråkigt!
    Samma sak hände en kompis till mej och dom gjorde precis samma kloka val som er även om jag kan förstå hur tungt det är. Jättekram!!

    Här kom också dödsbud idag… svärmor hittades död idag så man får snart packa väskan och köra 100 mil uppåt till nordnorge.

  10. Tårarna trillar så jag knappt ser att skriva.
    Lilla, lilla goa Loppan!
    Undrar vad som fått henne till att gå till angrepp på den ännu mindre lilla Blinka?
    Hoppas nu att Blinka återhämtar sig och blir sitt gamla jag igen.

    Mitt i all sorg så måste jag säga att jag tycker ni fattade helt rätt beslut!
    För er egen skull och inte minst för Blinka.
    Tror det har kunnat hända igen om inte så kort tid annars.
    Trösta er med att hon kanske hade ont någonstans och därför gjorde som hon gjorde.
    Kan inte komma på nått annat. Avundsjuka kanske, men det verkar så konstig eftersom det gått ett år sen förra gången.

    Tror som andra skriver oxå att hon haft 10 goda år hos er, men när man inte kan lita till 100 % på henne så fanns inget annat alternativ.
    Ett tung och ofantligt svårt beslut som man inte tar med lätt hjärta.
    Inte säkert att det fungerat vid omplacering heller.
    Nej Paula, ni gjorde helt rätt.
    Så ha inte dåligt samvete för det.
    Det blir bättre för Blinka nu när hon frisknar till med.

    Vilken reaktionsförmåga Hasse måste ha. Ser honom framför mig där han kastar sig som en målvakt mellan stolparna.

    Så huset. Skönt det blir fixat nu, men vad ska ni titta på nu, när bulan är borta?
    Skid vm börjar ju snart då…

    Sänder i alla fall varma, goa hälsningar och tankar från oss här på Digernes nu.
    Kram Synnöve.

  11. Men åhhh, så tråkigt! :cry:

    Ni tog i alla fall rätt beslut, för det kunde blivit ohållbart i längden. *kram*

  12. Men, usch så sorgligt! :cry: Så ledsen jag blir,
    för jag tycker jag känner både Loppan och Blinka. Det blir ju så chockartat när det går så fort mellan handling och beslut. Ett beslut som var det enda rätta med tanke på Loppans ålder och stigande aggressivitet. Men det är ju en liten tröst när man är mitt uppe i sorgen. Fy 17 så trist!
    Igår och idag är jag hundvakt åt Famos och här är ju samma problem med honom och Rollie. Än har det inte varit några allvarliga incidenter och det beror nog på att Famos, som är betydligt större och starkare än Rollie har ett stabilare humör och låter sig inte provoseras till slagsmål så lätt. Det eskalerade ju den sista tiden han bodde hos oss och det var ju bra att dotra kunde ta tillbaka honom, annars hade det inte fungerat länge.
    Hoppas nu att Blinka blir bra, men det kommer nog att ta några veckor. Vi håller i alla fall tummar och klor här och skickar många tröstekramar till Er.

  13. Men snälla du så tråkigt !!!
    Jag lider med er…..
    Det är den tunga delen av att vara djurägare….
    Men jag tycker ni var förnuftiga i ert beslut….
    Stor varm kram till dig
    Margaretha

  14. Ja, nuvarande svärmor är det.
    Förvirrande som du sa… exets svärmor dog för två år sedan och dom var nästan på dagen lika gamla.

  15. Nä fy vad hemskt för er att ställas inför en sådan situation, men beslutet var säkert rätt. Vad hade hänt om ni inte hade varit hemma, vill inte tänka på det. Ännu värre att komma hem och hitta en död hund, så ni gjorde rätt. Stackars, stackars hundar, hoppas nu att Blinka kryar på sig snabbt. Lider med er.
    Kram

  16. Fy så jobbigt, men ibland måste man ta jobbiga beslut.
    Loppan har det bra nu, tror inte på att omplacera en så pass gammal hund, kanske hon var sjuk på ngt sätt som gjorde att det blev så här illa.

    Förstår att det är tungt för er nu, men tänk framåt och njut av Blinka och Era söta katter!

    Kramar!

    annette

  17. Meeen… :cry: Håller på att dö!!! R.I.P loppan Stackars blinka.. :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: :cry: Snyft varför nuu?!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :(

  18. Så ledsamt för er, men ni tog ett klokt beslut tycker jag.
    Stackars Blinka, hoppas hon kryar på sig fort.
    Ha dé!/Kram

  19. Har tänkt på er, Blinka och Loppan hela dagen på jobbet…

    Det känns så orättvist och jag kan inte låta bli att fundera över VARFÖR?
    Varför gjorde hon så?
    Varför varnade hon inte först?

    De som var såna vänner annars…

    Det är skumt, känns konstigt!

    Ni vet att jag tycker att ni fattade helt rätt beslut men jag förstår hur ledsna ni måste vara. Även jag minns när ni hade hämtat hem lilla Loppan och hälsade på oss i Heby med den lilla “limpan”…

    Jag önskar att vi bodde närmare varann för jag skulle vilja ge både er och vår lilla Blinka en kram!

    Hör av dig om hur det går för henne.
    Hon behöver er nu och det är nog bra för henne att få hela er uppmärksamhet ett tag…

    PUSS mamma!

    /dotra

  20. Å så sorgligt Paula.

    KRAM

  21. Pingback: Sorgliga besked | Saija - Cogito Ergo Sum

  22. Oj, vilken sorglig läsning jag möts av här…. vet inte vad jag själv skulle ha gjort i samma situation, men att omplacera en snart 10 år gammal hund känns ju inte heller bra, för någon. Så hur tungt det än känns så är det nog det bästa att få ett riktigt avslut på det hela, precis som ni gjorde…. Kram på er!

  23. Fy vad tråkigt! Och vad jobbigt för er! Mina tårar rinner när jag läser om det.
    Ert svåra beslut att ta bort Loppan var det rätta, tror jag. Inte är det vettigt att omplacera en så pass gammal dam då hon varit hos er sen hon var liten. Då var det nog skönare för henne att somna in efter goa kramar från er.
    Hoppas Blinka läker ihop bra i såren och även i själen. Men ni är ju så proffsiga på hundar så det lär väl inte bli några problem. Blir väl tomt för Blinka också nu när hennes vän försvann… fyyy… :sad:
    Massor med kramar till er allihop!!!

  24. Men snälla nån så ledsamt … Och så hemskt för lilla Blinka !
    Svårt beslut men helt rätt, som ju veterinären påpekade hade ni aldrig kunnat lita på att det inte skulle ske igen …
    Sköt om dig !
    Kram

  25. Jag gråter när jag läser det här, men det kan ju inte vara något emot vad ni gör. Tänker på er!
    Kramar

  26. Vad hemskt! Jag beklagar verkligen sorgen!! Jag tycker nog tog rätt beslut med att avliva Loppan, även om det känns tungt och jobbigt. Hoppas Blinka repar sig snart.
    En styrkekram!

  27. Massa kramar till er. Vilken hemsk dag… =(

  28. Så fruktansvärt trist.
    Men ni fattade rätt beslut, för spärren hade släppt frö Loppan och det skulle ha hänt igen.
    Som flera skriver, vad hade hänt om de varit själva hemma?
    Loppan har det bra på andra suidan regnbågsbron och här håler vi tumar och tassar för att Blinka snabbt blir bra igen

  29. kära du ! så så sorgligt…..jag vet ju hur du älskar dina hundar….men som många andra säger här inne så var det nog det enda och rätta beslutet att fatta…När våran Moffi började bli gammal så fick han sådana tendenser att bita…oftast folk i fötterna….svårt och tungt men hon har nog lidit om ni behållit henne för något är ju fel när det blir så….stora varma kramar till dig fina människa..och bättringspuss till Blinka

  30. Nä men oj så sorgligt, jag känner verkligen med er. Men ni gjorde det enda rätta eftersom det inte var första gången, hur hemsk det än måste ha känts. Hon var ju gammal, kan hända att hon inte var riktigt frisk o därför blev så grinig? Men som du säger hon har haft ett långt fint liv hemma i erat pörtte.

    Många kram till Er alla.

  31. Så otroligt tråkigt för er men klart det enda rätta beslutet. Vem vet vad som hände mellan dem och vad som kunde hänt nästa gång. 10 bra år är ett långt hundliv.
    Hoppas Blinka hämtar sig snabbt.

  32. Men oj Paula, detta har jag helt missat. Jag får gråten i halsen då jag läser….

    Vilket hemskt beslut för er att ta – men ett beslut måste tas och ni gjorde säkert helt rätt. Man måste ju veta att det funkar mellan djuren, alltid!! Har det nu hänt två gånger så kan man inget annat göra än det ni gjort.

    Jag tycker bara så synd om er allihop :cry:

Kommentera