Träning ger färdighet..

..var det någon klok som sa.
Och nu måste jag träna, inte fysträna utan mobilträna och kameraträna…

Och jag kombinerar ju gärna dessa två aktiviteter med en tredje…promenader
Idag var det tidig uppgång för jag hade bokat tvättstuga, den jag missade senast det begav sig när det var snöstorm och omöjligt att ta sig fram med en stor trunk med smutstvätt på oplogade vägar.

Idag var vädret helt underbart, vem kan tro att det är december när solen skiner och snön glittrar!
Första fotot blev på rädjursspår, något grynigt men helt okej tycker jag.
Alla foton jag visar idag är obehandlade, jag har inte redigerat dem med filter som jag brukar ibland för nu vill jag se vad mobilkameran kan åstadkomma.

Medan du tittar på en vintervit björk kan jag berätta att Blinka är i höglöp nu, när hon luktar på urinspår i snön så lägger hon svansen åt sidan!
De hanhundar vi mötte blev ju alldeles till sig i trasorna…
En som gick lös kom rännande i en väldig fart, lockad av Blinkas underbara dofter, sen mötte vi en kopplad golden som gjorde sitt bästa för att ta sig över på andra sidan vägen, allt medan min flicka gick där så pimpinett och låtsades som ingenting..sådär som bara tjejer kan

Och här fotar jag den vackra blå himlen?
Nej inte alls, jag skulle fota ett gäng svanar som flög rakt över huvudet på mig!! Hann jag få dem på bild, inte heller!
Att koordinera blicken och nacken upp mot skyn, sikta in mobilen i luften och klicka…det finns all anledning att öva, även på tantens reaktionsförmåga…

Härliga kontraster mellan den mörka granskogen och den vita nyvispade grädden, flåt snön..

Framme vid tvättstugan måste jag ju gå och fota vattnet i dammen

Klara fina färger på stenarna med vita mössor

Detta foto gillar jag, solens strålar möter vattenångorna från fallet. Men när jag stod där och fotade vid räcket var jag livrädd för att tappa mobilen! Den känns så tunn och stor i handen och jag behöver ju bägge händerna för att fota till skillnad mot när jag hade min lilla behändiga kamera som jag kunde flippra med och knäppa bilder med bara med en hand.

Närbild på kall snö

isen är tunn och skir men nu mot kvällen har temperaturen sjunkit till minus tio, så det fortsätter att frysa på.

Sista kortet för idag blev bra suddigt, ändå gillar jag det, häftiga färger och ser nästan ut som en lite slarvigt målad tavla, eller vad tycks?

Ja så såg första försöken ut, inte knivskarpa på långa vägar, men jag kanske inte heller lyckas hålla mobilen helt stilla när jag knäpper eftersom jag är så ovan.
Det tog en bra stund innan jag fattade att jag kunde vända på mobilen och fota med långsidan så jag får bredare vyer!

Jag har gett mig sjutton på att lära mig att filma också, nästan alla mina vänner är så duktiga på det så skit vore väl om inte jag också kunde fixa det!
Men nu tar vi ett steg i taget…

0

Stackars lilla Loppan

Det är inte lätt att vara hund, heta Loppan och ha kliande rävskabb!
Flera veckor nu har hon kliat sig frenetiskt, medan lilla Blinka har kommit mycket lindrigare undan.
Som jag berättat tidigare var vi hos veterinär förut och fick medicin mot skabben.
Denna skulle ges i tre omgångar, varav vi nu fullföljt två.
Trots det blev Loppans klåda inte bättre, och när jag i slutet av förra veckan såg hur illa hon såg ut på lilla magen med röda utslag ringde vi veterinären igen!
Vi fick tid för ett nytt besök i måndags så i söndags kväll badade vi Loppan så hon skulle vara ren och fin hos veterinären.
Skulle vi inte ha gjort….
Natten mot måndag var det nog ingen som sov i pörtet!
Loppan kliade sig hysteriskt, hela natten igenom….samtidigt som hon kliar sig “sjunger” hon fast det låter mest som vargens ylande…
Eftersom hon ligger i vår säng så är det svårt att inte lyssna eller bry sig, men vi kunde ju inte göra något för att hjälpa henne!

Diagnosen blev nu hudinfektion, förmodligen förorsakad av det myckna kliandet som gjort att hon fått sår i skinnet som blivit infekterade…
Att vi duschade henne gjorde tydligen klådan etter värre!

Stackars lilla skruttafia, nu ska hon äta penicillin och kortison i två veckor…
Loppan är en mästare på att inte låta sig luras av väldoftande mumsbitar som innehåller medicin, hon brukar stoppa biten i munnen, tugga och sortera och slutligen spotta ut tabletten….
Men Mamma Scans köttbullar brukar funka, så en storpack blev inhandlad och det fungerar!
Vi tycker nu att kliandet har minskat ordentligt och hon smittar inte längre, halleluja!

Lillfisen har klarat sig mycket bättre, ett måttligt kliande har nu slutat upp helt!

Mer från sjukstugan:
Jag berättade ju att maken fick väldigt ont i höft och ben när vi försökte valsa i lördags kväll.
Ett telefonsamtal till vårdcentralen gjorde gällande att han först skulle få besöka en sjukgymnast.
Och det låter faktiskt vettigt, sjukgymnasten är ju utbildad inom rörelseapparaten!
Tyvärr var sjukgymnasten sjuk idag, så nu får Hasse vänta till nästa vecka, men läget är ju inte akut så det ska nog gå bra.
Slut på rapporten från sjukstugan i pörtet, nu tänker vi alla bli friskare och kryare!

0