VÄGENS RIDDARE
För andra gången under julhelgerna har vi agerat “vägens riddare” dvs. hjälpt till när bilister kört i diket!
Första gången var under själva julhelgen, då en bil med släpvagn fick sladd och släpvagnen med en personbil på flaket, hamnade i diket ca 1 mil utanför byn.
Då var väglaget livsfarligt, ishalt och stormbyar som tog tag i bilarna på öppna platser.
Ingen skadades som tur var, vi ringde efter traktor i byn efter att ha försökt dra upp släpet med vår bil, utan att lyckas.
I morse knackade det på dörren, och göteborgare som turistar här uppe hade varit på väg uppför vår backe när mobilen ringde, föraren tappade koncentrationen och körde i diket!
Dax att ringa samma traktorägare och kalla ut honom igen.
Med hjälp av traktorn o gubben min så var bilen snart tillbaks på vägen och familjen kunde åka vidare till slalombacken med ungarna.
Det är väl självklart att hjälpa till när man kan, men ibland tycker jag nog att människor tar det för givet att man ska ställa upp.
Det gör nu vi varje gång, men som idag hade gubben faktiskt bråttom att komma iväg till jobbet också.
Turisten frågade honom om han kunde ringa efter en taxi för att köra upp barnen till backen, jo, jag tackar, närmaste taxi finns i Ludvika sex mil bort! Hihi
För ett par veckor sedan hade vi turister här som frågade efter motorvärmare då det var väldigt kallt på nätterna. Till saken hör att det inte ingår motorvärmare till turistlägenheterna.
Eftersom gubben då var bortrest erbjöd jag turisten att låna vår motorvärmare o stå på vår parkeringsplats.
Det blev turisten såå glad över, och två dagar senare gav han sig iväg hemåt utan ett ord eller annat i tack!
Likaså har vi med startkablar hjälpt flera turister som inte fått igång sina bilar när kylan slagit till.
Så jag är faktiskt lite trött på dessa storstadsbor, som tydligen tror att vi som bor här ute på landet bara finns till för att assistera höga vederbörande vid eventuella tillbud!
Därför vill jag härmed meddela, att vi som lever i glesbygden också har egna tider att passa, jobb att gå till och att vi också betalar för mobilsamtal, el osv.!
En liten gest att ersätta eventuella merkostnader skulle sitta fint ibland, onekligen!
Sådärja nu mår jag bättre igen, och tilläggas bör att visst är det flesta turister som besöker oss väldigt trevliga!
På tal om turismen i byn ska jag passa på att visa några vinterbilder av vår vackra by!
Vår vackra herrgård som ligger vid Säfssjön
Här övervintrar kanoterna och väntar på islossningen
Den gamla smedjan i vinterskrud. På sommaren är det aktiviteter här!
Nygammal gångbro vid smedjan
Under gångbron flyter öppet vatten
Temperaturen ligger på -16 grader, burr!!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Tette Merio
Sååå vackra vinterfoton! Bilden under gångbron är ju helt underbar! 🙂
Usch ja – folk som tar ens hjälpande hand för given är det trist att hjälpa. :-/
Kramar!/Lillasyster Tette.
marianne
Vilka underbara bilder! Är det DU ( med din nya kamera) som plåtat? Rena rama vykorten ju! Finns massa ordspråk om otacksamhet och att ” ta för givet”, dom blev väl inte till bara sådär utan har en sanning i sej. Men va hyggliga ni är som ställer upp så där …
Fast som du säger så är det ju en “inbyggd självklarhet” Ofta tänker man ju på att det kan bli ens egen tur nästa gång att söka hjälp .. undrar om storstadsfolket DÅ är för stressiga för att hjälpa till eller om det återgäldas? Prova nån gång bara för att testa .. Ta nån storstad och ställ er vid sidan om vägen .. hur många stannar?
Skrållan
Jösses vilka fina foton du tar, du var en bra fotograf du, nu blir det ännu roligare att följa din dagbok med så fina foton och sen får du alltid till texterna så bra, man får sig ofta ett gott skratt åt dina texter.
Ha en fin lördag!
KRAM!