Vilket flängande..
När grannarna börjar fråga om jag fortfarande bor kvar 8) och väninnan undrar om jag adopterat bort min hund, ja då har det varit lite körigt.
Inte särskilt märkvärdigt alls, men det är ju så att ska man uträtta något när man bor här på vischan så tar ju minsta sak en halv dag.
Mammografin i Borlänge tog några timmar trots att jag åkte bil, hade jag åkt kommunalt hade jag väl inte varit hemma än…
Igår var det dags att provåka morgonbussen till närmaste vårdcentral som numera ligger fyra mil från orten.
På fastande mage var det lagom roligt att stiga upp strax efter klockan fem och veta att man inte får inmundiga första koppen kaffe förrän tre timmar senare..
Halv sju gick bussen, trots påsklov för en del så var vi några tappra som satte oss på bussen, en del av dem sk. “kvotflyktingar” dvs. de har redan erhållit asyl och fått egna lägenheter i byn. Nu pluggar de heltid inne i stan.
Det blev ingen långtråkig resa, en av “grabbarna” känner jag sedan han flyttade hit i höstas utan en enda möbel i sitt hem så vi salade ihop det nödvändigaste, bland annat säng och köksbord.
Han morsade glatt, gick förbi mig i bussen bara för att strax återvända och be att få sätta sig bredvid mig. :thumbsup:
Sen plockade han resolut upp läxboken och sen satt vi och gick igenom läxan som handlade om stora och små bokstäver… 😀
Han undrade också hur “man levde i Fredriksberg” och jag tror han menade hur man försörjer sig…
Och det är ju inte det lättaste förstås, de flesta pendlar till närliggande städer med större arbetsplatser. Denna tjugotvå-åring hade siktet inställt på att bli läkare minsann!
Jag hoppas flera tänker som han så vi får tillökning på läkarsidan där det råder stor brist, inte minst här i glesbygden!
När jag väl lämnat från mig ett par rör blod (högst motvilligt, liknade en nåldyna innan det var klart) skulle jag få en kopp kaffe och äta min smörgås medan jag väntade på returbussen någon timme.
Men, väntrummet fylldes snart av säfsingar 😆 så jag meddelade glatt att den som blev först klar fick den höga äran att skjutsa hem mig!
Och så blev det, jag var hemma över en timme innan bussen!
Idag var det åter tvättdags, så här års skulle jag behöva boka tvättstugan var och varannan dag, nu får det torka upp i markerna snarast!
Som synes är vårfloden ganska ymnig nu, och när jag laddat maskinerna bestämde jag mig för en skogspromenad.
Här lever Blinka upp till sitt ursprung som råttjagande grythund!
Men…nu blir jag lessen i ögat, vad skådar jag??? Ett stort kalhygge mitt i min trattisskog!
Avverkningen har skett under vintern då jag inte alls rör mig här omkring, denna jordkällare har jag aldrig fått syn på trots att jag trampat här otroligt många gånger..men nu är det slut på det, ytterligare ett smultronställe borta… 🙁
Jag kände mig riktigt bedrövad när vi traskade hemåt, men snart blev jag glad igen!
När jag hämtade sista tvätten ur tumlaren fick jag en present av byns “fixare” som har en snickeriverkstad i samma lokal.
Han är allt-i-allot som röjer sly, klipper gräs, snickrar fågelholkar och, som synes, täljer skoknektar till dem han gillar!
Javisst fick han en kram till tack och dagen var räddad…
Titta så vackert det glittrar nu då solen bytt position!
Nu slutar jag hänga läpp, det finns skogar så det räcker till under min återstående livstid!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Pernilla
Så trist med avverkningen. Skogen växer ju upp så småningom men det dröjer innan kantarellerna trivs där igen.
Vilken tur att du fick skjuts hem. Jag minns första gången vi var i dina trakter och jag hade fått fel medicin utskriven till ena hunden. De ringde kl 17.00 dagen innan julafton och ville att jag skulle hinna till Apoteket. Det ÄR långt till djurapotek också och sen var det julhelg i massor av dagar. Nu var det ingen större fara med att han fick vänta tills helgen var över.
/P
Ninni
Jaadu, det är inte lätt att bo i obygden. Det är som om jag skulle ta “sjukhusbussen” till Gävle eller Hudiksvall, då får jag åka strax efter kl 6 från Alfta och kommer hem igen vid 18-tiden på kvällen. Det gäller att vara pigg och alert om man ska sitta på något sjukhus i flera timmar efter en undersökning och vänta på bussen.
Kul med kompisar på bussen som behöver hjälp med svenskan. 😉 Det är som när vi kommer upp på Quren så är det alltid nån som behöver hjälp med att läsa ett papper från migrationsverket eller liknande.
Nu har vi haft studieuppehåll på arabiskan men börjar på måndag igen. Jag hade ju tänkt hinna plugga en hel del men inte vet då jag var tiden tagit vägen för inte har jag då lyckats plugga. Och dagarna bara flyger iväg. Det jag minns är att jag varit en hel del med barnbarnet och så skött om här hemma. C fyller tiden med att fräscha upp här hemma, han målar och grejar. Bra det för han mår bra av att ha nåt vettigt att göra. Snart är det dags att sätta igång utomhus också så då har vi ännu mer att göra. Jag vill ha fler timmar varje dygn och mycket mer ork skulle inte vara så fel heller.
Kramen.
"LillaSyster"
Vilka bra dagar du haft ändå, hem skjutsad och sparat en timme, en fin skoknekt. Upptäckten av en jordkällare…. men jag tror nog att du kan skörda trattisar till hösten eller till nästa år. Kul att vara uppskattad av gamla elever! Känn dig rik på lycka. Idag är det april väder, ena stunden stora snöflingor, nästa regn och nu är solen på väg fram. Jag ska åka till affären nu. Ha en fin fredag! Kram
Tasstanten
Låter verkligen besvärligt att ha vårdcentralen så långt bort 😥 och speciellt om man bara ska ta några blodprover. Men fint att du fick skjuts hem och slapp vänta på bussen.
Avverkad skog är inte alls kul. Vi drabbades för några år sen av det bakom vår tomt. Som tur var så högg de inte ner alla träden, utan många står kvar. Men den svarta trumpetsvampstället försvann och trattkantarellerna.
Turkulainen
Tack igen för trevliga bloggskriverier och bilder.
Skoknekt? Oj, ett ord som vi finlandssvenskar inte alls använder. Tack vare mina översättningsarbeten känner jag dock till ordet stövelknekt, som i mina historieöversättningar avsåg en ”knekt” som hjälpte till med att dra av stövlarna. Historiska sammanhang alltså.
Du använder ordet helt naturligt och det gör också dina kommentatorer. Mycket intressant!
När vi ska ta på oss skorna här i Svenskfinland så använder vi oss av en skosked eller ett skohorn. (Skeden kommer givetvis från finskans kenkälusikka.) Knektar har vi inte, varken vid av- eller pådragning av skodon.
Skoknekt finns inte i Svensk Akademiens Ordlista (SAOL). Mycket intressant, det också. Men det tycks vara ett högst gångbart ord där hos er?
Jag tror att du orkar läsa det här för jag vet att du gillar språkfrågor.
Ha det bra.
Nette Cecilia
😉 Soliga dagar här men har inte varit på provtagning på länge ,däremot hos ögonläkaren idag .Det lönar sig att ha upp mun i alla väder brukar jag säga apropå din hemfärd ,trevlig helg ,nette 8)
Christina
Vi bor ju också på landet men har ändå närhet in till Alingsås.10 minuter med bil så är man inne i stora staden.Bussarna gå ju kanske 4 gånger om dagen här,så bilen är man beroende av.Jag försöker nu att landa i den nya tillvaron och lära mig att slappna av.Inte det lättaste när man är van med att på helgerna så ska allt hinnas med.Kommer nog att ta ett tag och ställa om sig.
Kram Christina
Kersti
Det tar tid att leva i glesbygd men ibland tycker jag att det tar minst lika lång tid här i storstaden. är hemma från min Skottlandsresa men längtar efter tystnaden och stranden. var en kort sväng till torpet igår den sorgliga anledningen var begravning. Hoppas snart återvända men då för att njuta och kanske börja gräva lite i mina lådor. Idag har jag planterat frön och beställt lite fler.
Kramar från Enskede
Hillevi
Både tillplattad och åderlåten, det må jag säga. Skönt att ha det gjort och förhoppningsvis visar proven en glad och frisk nötkärna!
Synd på skogen, den blir ju aldrig densamma igen så som man fulbrukar numera med så tunga maskiner och så vältrar upp jorden.
Jag säger stövelknekt, jag, fast när jag tänker efter så har jag inte använt detta ord på säkert 35 år…
Forsfint fotat! :thumbsup:
Eva-Lena
Åh jag ÄLSKAR första bilden, forsar är såå fascinerande och samtidigt skrämmande. Och kalhyggen är usch och fy, det enda positiva är att det brukar bli fina hallon på dem några år, men ändå…