Hund på rymmen!

Efter en halvskaplig natt i husvagnsbingen vaknar vi till en ganska kylslagen mulen fredag.
Jyckarna får kuta runt och aktivera sig själv medan vi tar långfika…
Sen bestämmer vi oss för en liten biltur i närområdet.
Med kartan i hand sitter “stigfinnaren” och bestämmer vilket väderstreck som kosan ska styras mot.
Epitetet “stigfinnare” fick jag i början av åttitalet av min dåvarande sambo.
Vi tältade på våra semestrar, ja, du läste rätt, tältade, och det var jag som satte resrutterna som ibland tog oss till snirkliga kostigar och ibland rätt ut i skogen tills vägen abrupt bara tog slut!
Nåväl, vi åker en stund och en liten avfartsväg uppenbarar sig till höger. Ingen skylt avslöjar vart den smala vägen kan leda.
Så vi hoppar ur bilen och traskar iväg

och finner detta!

Lyckliga hundar utforskar ett nytt revir

Det finns flera små grillplatser vid stranden

och vi bestämmer snabbt att nästa natt ska vi nog tillbringa just här!

alltså åker vi och hämtar Pärlan och jag går en upptäcktsfärd medan Hasse tar fram vattupasset och kollar så vagnen står plant.

självklart börjar det regna när vi ska grilla korv till lunch, men skuren går över och kvällen

tillbringas på dessa två stolar!
Inte helt fel!
Efter en natt med dåligt med sömn inser vi att våra kroppar tycker att två nätter i husvagnen räcker…
Efter frukosten går vi ut i skogen för en rejäl promenad innan hemfärd.
Loppan och Blinka försvinner in bland blåbärsriset, och plötsligt är bägge som bortblåsta!
Först är vi säkra på att de snart dyker upp, men efter en stunds ropande och visslande går vi tillbaka till husvagnen. Där hittar vi Loppan men ingen Blinka.
Nu blir vi riktigt oroliga, en liten papillon i stora skogen alldeles ensam, nej fy!
Hasse tar bilen och åker omkring och letar medan jag går tillbaka till stigen där hon försvann.
En timme senare dyker hon upp, rufsig och med halva skogen i pälsen men överlycklig!
Och lika lyckliga är vi, vilken pärs!

Det var nästan så Blinka doppade sig i sjön, men bara nästan!

Nu tar äventyret ut sin rätt, och Blinka tvärsomnar!

Mitt i kalabaliken har jag också hittat mitt livs första toppmurklor!
Dom blev en gudagod stuvning till söndagens ankbröst. Vill hitta fler!

och hit kommer vi tillbaka!

Följ med på vår tur!

I torsdags krokade vi Pärlan bakpå bilen och for iväg.
Siktet var inställt på favoritstället.
Häng med får du se!

Nu är vi strax framme! Vilken grönska, det har hänt mycket på två veckor!

Sjön glittrar välkomnande

Granen har visst fått fnatt, full med röda skott!

Ängsullen blommar på kärret

Blåbärsbuskarna nästan dignar av kart, vilket bärår det ser ut att bli!

Stranden ser kanske inbjudande ut men det är kallt i vattnet och svalt i luften och den enda som doppar sig är Loppan.

För att få en bild på henne liggande så här stilla okopplad måste man ha tålamod och vänta sisådär tre timmar medan hon knatar runt och nosar och luktar och vädrar!

En ung dam med bus i blicken!

Efter en god grillmåltid är vi alla lite dästa och slöa, men vad väntar vi då på?

Jo på skymningen!

Himlen bjuder denna kväll på ett mäktigt skådespel!

Vi sitter på första parkett och bara njuter, inte ett myggsurr stör idyllen!

Färgerna skiftar på ett ögonblick

tills plötsligt någon drar ned ridån, släcker lyset och ger plats åt försommarnatten!

Fortsättning följer…

Kristi flygarhelg

Vi svenska kommer denna helg att fly städerna!
I stora massor drar vi iväg ut på landet för att trampa i “spenaten”,lyssna på fågelkvitter i försommargrönskan, slåss med sommarens första mygg och på kvällarna grilla ute oavsett om temperaturen överstiger 10 grader eller ej!
(Just detta fenomen diskuterade vi häromdagen, då vi istadigt satt på balkongen huttrande i fleecetröjor medan vi väntade på att biffarna skulle bli färdiga på grillen! Ingen vettig människa i något annat land skulle väl utsätta sig för detta!)

Jag läser dagligen på nätet nyheter på engelska här
Sidan handlar om Sverige, nyheterna handlar om Sverige, men all text är skriven för utlänningar som antingen bor, hälsar på eller i övrigt är intresserade av vårt land.
Därför bjuds ofta på en extra knorr, en annorlunda vinkling på artiklarna, något jag starkt gillar!
Och i ärlighetens namn, jag är ju invandrare, så jag tillhör ju målgruppen..

Idag roades jag omåttligt av just vår svenska egenhet att till varje pris fly stadens dammiga gator under sommaren.
(I Finland är man om möjligt än mer benägen att tillbringa sin lediga tid på utedass, i små stugor utan rinnande vatten och elektricitet, långt ifrån all ära och redlighet)
Nedan en del av artikeln, hela texten hittar du på sidan jag länkade till här ovan.

“Wishing to observe at first hand the object of all this passion, I accepted an invitation to spend a weekend with my neighbours at their country idyll somewhere in the paisley map of islands of the Stockholm archipelago. Visions of a lazy day in a hammock with a book vanished when, right after breakfast, the first of several walks in the woods was proposed.

Here is what I learned about Nature:

Nature provides no benches for resting on when you’re ready to collapse after hours of tramping about in a semi-crouch to find 12 wild strawberries.

Nature does not provide running hot water. Country life means preserving the breakfast dishwater as though it’s liquid gold. You go to the stream to rinse off your dirty lunch dishes in order not to contaminate the breakfast dishwater.

Nature does, however, provide pollen that makes you sneeze and bugs that make you itch.

Worst of all, in Nature you can’t get a latte.

Here’s my dirty little secret. I like cities. I decided never again to leave the urban jungle to return to that state of nature that human genius spent thousands of years struggling its way out of.

And when my neighbours return at summer’s end and parade their bronzed bodies before my pale eyes, I’ll try not to look smug when I tell them I spent the summer on my sofa reading Proust.”

A version of this article originally appeared in Vis.A.Vis magazine.
Jeanne Rudbeck (news@thelocal.se)

Jag och gubben kommer inte att göra artikelförfattaren besviken, vi gör som alla andra, packar ihop prylar och pinaler och styr kosan ut i naturen.
Antagligen kommer vi att förflytta oss likt zigenare mellan hemmet och skogen beroende på väder och vind, hunger och törst, och framför allt: Humör!
Vilken valfrihet!

Så nu önskar jag er alla, oavsett om ni är lediga eller jobbar, oavsett om ni flyr staden eller njuter av stans oaser
EN JÄTTEFIN HELG

Glad som en lärka!

Ja det går sannerligen upp och ner, idag känns allt bra mycket bättre!
Och orsaken till det är att min läkare ringde i morse och vi har tillsammans rätat ut flera frågetecken!

Vilken bra doktor, raka motsatsen mot den andra surpuppan jag träffade på samma vårdcentral tidigare i vinter!
Jag har en sjukdom som heter Dercums, även kallad fettvävsreumatism.
Inget roligt i det, diagnosen gör varken från eller till för den går inte att bota och knappast ens att lindra, men det känns ändå bra att veta.
Mycket lite forskning finns om denna dolda sjukdom och jag har tidigare googlat och inte hittat särskilt mycket information.
Det tydligaste tecknet är att man går upp i vikt, mycket och snabbt, utan att ändra matvanor eller livsstil.
Detta hände mig redan för drygt tio år sedan i samband med att jag “gick in i väggen” när vi drev eget företag och vi jobbade på tok för mycket.
Följden blir att man får ont i underhudsfettet, oftast över knäledernas och armbågarnas insidor, överarmarnas baksidor, lår och höfter.
Jag har mest besvär från överarmarna, i många år har man sagt att jag har tennis- och/eller golfarmbåge, men detta är ett kroniskt tillstånd som gör det omöjligt att orka lyfta eller hålla upp armarna över brösthöjd.
Till sjukdomsbilden hör många andra symptom, precis som hos fibromyalgipatienter, men de varierar från fall till fall.
För mig handlar det om ryggont, irriterad tarm, torra svidande ögon, stelhet i muskler, värk i händer och handleder.
Tyvärr finns det ingen bra behandling, akupunktur, fysioterapi och smärtstillande mediciner har dålig verkan.
Likaså är det mycket svårt att gå ner i vikt. Det vet jag ju, jag som inte ätit sötsaker på femton år, inte ätit snacks på tio år, och äter ytterst sällan snabbmat som hamburgare eller pizza.
Det finns inte så mycket mer att dra in på, GI-kosten har inte heller haft någon effekt.
Nåväl, det finns mycket att förtälja om den här sjukdomen, men nu har jag i alla fall fått en remiss till en duktig sjukgymnast som jag ska få träffa. Eventuellt kan varma bad och vattengympa vara ett alternativ för både värken och rörligheten i kroppen.

Jag fick faktiskt också glädjande besked, blodtrycket har sjunkit rejält och jag får nu sluta med en medicin och bara äta två!

Däremot hade jag förhöjda kolesterolvärden så dem vill hon kolla igen om fyra veckor, har dom inte sjunkit så blir det medicinering.
Min onda mage blev bättre direkt när jag dubblade dosen magmedicin vilket jag gjorde efter läkarbesöket. Dessutom slutade jag på doktorns inrådan dricka vatten med lime, och det tror jag gjorde susen!
Hur kan man vara så urbota dum att man dricker något så surt som lime när man ständigt har ont i magen?
Men nog är det godare än bara vatten som jag nu får hålla tillgodo med!

Tänk va underbart att känna sig i trygga händer!
Ingen bot och bättring utlovad, ändå känner jag mig så mycket gladare till sinnet när en läkare visar intresse och respekt!

Tjilevippen!