Efter en halvskaplig natt i husvagnsbingen vaknar vi till en ganska kylslagen mulen fredag.
Jyckarna får kuta runt och aktivera sig själv medan vi tar långfika…
Sen bestämmer vi oss för en liten biltur i närområdet.
Med kartan i hand sitter “stigfinnaren” och bestämmer vilket väderstreck som kosan ska styras mot.
Epitetet “stigfinnare” fick jag i början av åttitalet av min dåvarande sambo.
Vi tältade på våra semestrar, ja, du läste rätt, tältade, och det var jag som satte resrutterna som ibland tog oss till snirkliga kostigar och ibland rätt ut i skogen tills vägen abrupt bara tog slut!
Nåväl, vi åker en stund och en liten avfartsväg uppenbarar sig till höger. Ingen skylt avslöjar vart den smala vägen kan leda.
Så vi hoppar ur bilen och traskar iväg
och finner detta!
Lyckliga hundar utforskar ett nytt revir
Det finns flera små grillplatser vid stranden
och vi bestämmer snabbt att nästa natt ska vi nog tillbringa just här!
alltså åker vi och hämtar Pärlan och jag går en upptäcktsfärd medan Hasse tar fram vattupasset och kollar så vagnen står plant.
självklart börjar det regna när vi ska grilla korv till lunch, men skuren går över och kvällen
tillbringas på dessa två stolar!
Inte helt fel!
Efter en natt med dåligt med sömn inser vi att våra kroppar tycker att två nätter i husvagnen räcker…
Efter frukosten går vi ut i skogen för en rejäl promenad innan hemfärd.
Loppan och Blinka försvinner in bland blåbärsriset, och plötsligt är bägge som bortblåsta!
Först är vi säkra på att de snart dyker upp, men efter en stunds ropande och visslande går vi tillbaka till husvagnen. Där hittar vi Loppan men ingen Blinka.
Nu blir vi riktigt oroliga, en liten papillon i stora skogen alldeles ensam, nej fy!
Hasse tar bilen och åker omkring och letar medan jag går tillbaka till stigen där hon försvann.
En timme senare dyker hon upp, rufsig och med halva skogen i pälsen men överlycklig!
Och lika lyckliga är vi, vilken pärs!
Det var nästan så Blinka doppade sig i sjön, men bara nästan!
Nu tar äventyret ut sin rätt, och Blinka tvärsomnar!
Mitt i kalabaliken har jag också hittat mitt livs första toppmurklor!
Dom blev en gudagod stuvning till söndagens ankbröst. Vill hitta fler!
och hit kommer vi tillbaka!