Andmatning och annat trams

Jag minns hur man i ungdomens dagar raljerade om gamla tanter som matade änder i parken….

Nu har jag själv blivit den tanten…det är ju så kallt om de små simtårna!

Det blev i det närmaste slagsmål när brödbitarna singlade ner..

Var tog tjejerna vägen, bara killarna som roffar åt sig! Bah!

När vi traskade vidare i det underbara men något kylslagna vintervädret fick jag se något märkligt på den knallblå himlen!

Någon måste ha roat sig i ett flygplan eller ? Nästan ogörligt att fota rakt motsols!
Men kul ser det onekligen ut!

En rejäl snöhög, men vad jag ville visa var……bänken! Inte mycket syns av den idag..

En annan vintrig bänk ser ut såhär!

Kreativa barn har gjort en fin snögubbe vid den helt översnöade lekparken.

Det är extremväder på många håll, femtio heta grader i Australien och fyrtio isande kalla grader i USA.
Jag minns den extremt varma sommaren vi hade ifjol och önskar att jag kunde konservera en del kyla och snö i en stor frys som jag kunde kliva in i en stund då och då om det blir lika illa kommande sommarsäsong.
Och som resultat av sommarens torka har vi rekordhöga elpriser, är inte det typiskt när man precis flyttat till ett boende med elvärme och kallhyra!

Aldrig är den där finnkäringen nöjd!!!

2

Gems weekly photochallenge # 5

Tema: fil

De filer jag har till förfogande är inte så upphetsande:

En nagelfil ur mitt nyinköpta manikyrset

samt ett par fotfilar som kommer till användning minst en gång i veckan.
Var kommer alla förhårdnader ifrån?Jag kan inte minnas att jag behövt använda fotfil förr i tiden!

Lugn som en filbunke!

Vem har inte hört det uttrycket?
Men var kommer det ifrån?
Efter lite googlande läser jag att uttrycket först användes 1845 i Johan Jolins pjäs “En komedi”… och ….blev inte så mycket klokare av det..
I mitt barndomshem lagades egen filbunke, här får du ett enkelt recept!
Jag äter min filbunke med en drös kanel på, som barn strödde jag också socker på

Bara för att jag tycker mitt inlägg blev rätt trist så busar jag till det lite:

Vad är filfras för något? Nej, det är inte fil som frasar…

utan en järv!
Målningen heter “filfras och sidensvans” och konstnären heter David Klöcker Ehrenstrahl. Den gubben levde på 1600-talet och till laglydiga läsare kan jag meddela att det var tillåtet att ladda ner bilden!

eller hur Filifjonkan, den ensamma och illa omtyckta muminfiguren som har städmani och som är livrädd för katastrofer…

Flera (och kanske roligare) fil-bilder hittar du när du klickar på hjärtat!

3

Åter till verkligheten

Hej alla glada bloggvänner!
Det var länge sen!
Min kompis åkte visserligen redan hemåt igår morse, men jag har så svårt att landa i den bistra kalla verkligheten efter många dagars trevlig samvaro!
Det är inte alla förunnat att återfinna gamla vänner som visar sig vara precis “som förr”, där man hittar tråden och plockar upp den och märker att varken man själv, kompisen eller relationen har förändrats.
Självklart hade vi mycket att ta igen, konstigt vore väl annars då vi inte umgåtts på över tjugo år, och minnet spelar allt spratt när man försöker komma ihåg namnen på gamla gemensamma vänner och arbetskamrater som man tappat kontakten med.

Men nu var det ju faktiskt så att Helena också kom hit på vintersemester, och vad gör man då…

..jo man åker skidor! Här ska det väljas ett längdåkningspaket

Färdigt!

Visst kastade hon suktande blickar upp i backen och var rätt sugen på att åka utför, men det fick räcka med längdåkning under dessa dagar.

In med skidorna i hyrbilen, nu e de “bar å åk” som någon visst sa en gång…

Vi tog oss en titt på spårkartorna för att hitta lämpliga spår att börja med, och som synes var spåren jättefina!

Nog blev jag också bra sugen, men när jag såg de ofaaantligt långa skidor man nuförtiden ska åka på, och vet hur ont jag får i mina vrister, ja då..

.tog Blinka och jag en långpromenad hem istället. Inte helt fel det heller!

Vi kom snabbt in i en dagsrytm med lugna långa mornar, efter frukost som Helena intog i lägenheten hon hyrde åkte hon ut på en daglig skidtur innan vi sågs till eftermiddagsfikat.
Vi åt god mat, en kväll lagade Helena

..en mustig “rysk fisksoppa Seljanka” eftersom hon var bättre på att rensa lax än jag…
Soppan innehöll både lax och torsk, en massa rotsaker, kapris och saltgurka (!) och serverades med en klick pepparrotsyoghurt…mmmmm Klickar du på namnet så kommer du till ett recept ganska snarlikt det vi använde

En kväll gick vi på lokala pizzerian

där vi åt pizza och kollade in folkvimlet..

Sista kvällen åkte vi upp till Hyttan, restaurangen i stugbyn

och intog ännu en pizza, söndagar är bytesdagar och då serverar man ingen god buffé som de andra dagarna.

Ja då har man verkligen rullat tillbaka bandet till gamla (och goda) tider, löst världsproblem, skrattat men inte gråtit…
Det tar tid att smälta intrycken, och vet ni vad som var det märkligaste av allt?

Jo det var förstås att damma av min gamla finska som legat borglömd och samlat damm i en avlägsen del av hjärnan…

Jodå, visst pratar Helena svenska, tack o lov, men vårt gemensamma språk har alltid varit finska så jag ville verkligen försöka!
Och visst gick det, det svåraste var att försöka uttrycka känslor på ett sällan talat språk…

Lätt är finskan som bekant inte, och sista dagen var hjärnan så trött att den vägrade samarbeta så det blev ett sammelsurium av svenska och finska om vartannat…
Jag är ju ingen tålmodig person som kan sitta och klura och tänka på vad jag ska säga, allt bubblar bara ut ur munnen i en strid ström…
Helena fick nog höra mycket som fick mungiporna att peka uppåt men hon visade inte med en min när det började likna rappakalja.

Tyvärr drabbades jag av någon typ av nackspärr när vi var på lokala pizzerian. Kände smärta direkt men nu efter några dagar är det faktiskt än värre!
Ett område nedanför nacken saknar i princip känsel förutom när det liksom brinner av smärta inifrån. Skumt är det, och värmande vetekudde hjälpte inte, lika lite som Voltaren gelen. Men såna här krämpor brukar släppa ganska snart, så jag går väl här inlindad i en tjock halsduk ett tag till.,

Självklart ska jag påbörja min bloggrunda också, det kommer att ta tid att läsa ikapp vad mina flitiga bloggvänner skrivit. Jag måste ta täta pauser från datorn när nacken smärtar för mycket, så tro inte att jag glömt någon om det dröjer…

3

Skyltsöndag # 194

Nu skramlar ingenting i skyltkammaren, så jag fick gräva djupt
Så kan det bli ibland när man koncentrerar sig på annat…

Men, två skyltar kan jag ändå erbjuda:

En viktig uppmaning

Och en annan uppmaning som min väninna och jag genast följde, trubadur på lokala syltan, då måste man ju ställa upp!

BP förvaltar det roliga skylt-temat som man snabbt blir beroende av och du hittar flera skyltare här

0