Jag har läst..

Erik Sorsa återvänder till barndomsstaden Mariehamn på Åland. Han är en framgångsrik chefsrekryterare, ekonomiskt oberoende, men inombords gnager en känsla av meningslöshet.
På en tillställning får han syn på en kvinna i svart klänning. Det är någonting i hennes blick som Erik inte kan sluta tänka på.
Han tar sig an ett uppdrag långt under sin kapacitet, att rekrytera en chef till stadens konstmuseum, då det visar sig att kvinnan han mött är gift med en av aspiranterna. Erik, som alltid har haft kontroll, alltid haft förmågan att avslöja människors svagheter, snärjs in i ett drama där kärlek kan beskrivas som makt över någon annan.
Samtidigt jagar en journalist Eriks egen historia, anledningen till att han har hållit sig borta från Mariehamn i mer än tjugo år.
Jakthistorier utforska vad som kan finnas under ytan hos det perfekta utseendet, de behärskade dragen.

Detta var en annorlunda bok mot vad jag brukar läsa, både till stil och innehåll.
Men så tycker jag att man ska uppfatta böcker, som olika sorters godis som man väljer och vrakar bland, denna är en ganska besk karamell med en underliggande obehagskänsla som sakta kommer krypande utan att någonsin utmynna i något crescendo.
Karaktärerna känns kyliga och flyktiga och inga svar blir presenterade på silverfat. Nej, här får man små avslöjanden, sen får man fabulera resten själv.
Jag valde boken mest för att det skulle handla om Åland men någon naturbeskrivande berättelse är det inte jag har läst. Men författaren mejslar fint sin historia, den gör ingenting för att man ska tycka om den eller känna sympati, den står på egna ben och tål att läsas.