Jag har läst..

Domaren Bokomslag Domaren
Ian McEwan
Brombergs Bokförlag
2015
256

Fiona May, överrättsdomare, erkänd för sin skicklighet att döma i ytterst svåra dilemman, kallas in för att ta beslut i ett fall där en sjuttonårig pojke av religiösa skäl vägrar att ta emot en blodtransfusion som kan rädda hans liv. Kan han med lagens hjälp tvingas till det?
Fiona besöker pojken på sjukhuset, ett möte som väcker starka känslor och ger henne anledning att fundera över sina egna prioriteringar i livet. Hennes långa äktenskap är i gungning samtidigt som hon nu måste fatta ett beslut som ytterst handlar om liv eller öd. Tiden är på väg att rinna ut och hennes dom kommer att få konsekvenser hon inte hade förutsett.

Utdrag ur boken:
"Sedan var det även en fråga om åldrande. Inte något fullskaligt hopskrumpnande, inte än, men en tidig föraning om det sken igenom, precis som man i ett visst ljus kan få en skymt av den vuxne mannen i en tioårings ansikte.Värre var den speciella förolämpning som åren sparar åt vissa kvinnor; nämligen mungipor som börjar dra sig nedåt i konstant förebråelse. Det passar väl någorlunda en perukprydd domare som bistert blickar ner på ombuden från sin tron. Men hos en älskande?"

"Jag läste något precis i din smak. Det är från en rättegång i Massachusetts. En något envis korsförhörare frågar en patolog om han är absolut säker på att en viss patient var död innan obduktionen inleddes. Patologen säger att han är absolut säker. Åh, men hur kan du vara så säker? Då svarar patologen: Eftersom hjärnan låg i en burk på mitt skrivbord. Men, säger korsförhöraren, kan patienten ha varit vid liv trots det? Ja, blir svaret, det är väl möjligt att han var vid liv och utövade advokatyrket någonstans.."

Ämnet till denna bok kittlade och gjorde mig nyfiken. Jag har tidigare läst flera böcker av författaren och känner honom som en stilsäker och bra berättare.
Till en början kunde jag inte låta bli att fundera på om jag själv skulle ha i mig vad som krävs för att bli en objektiv och bra domare? Förmodligen inte...jag velar och vacklar nog för mycket så här på äldre dagar...Som ung var jag ju tvärsäker på min sak, alla gånger!
Men, romanen kändes på något sätt tillrättalagd, och den gastkramande spänning jag förväntade mig kom aldrig.
Språket var inte så medryckande och min puls gick aldrig upp, bitvis tyckte jag till och med att historien kändes seg. Lite besviken blev jag trots att boken i sin helhet var läsvärd.

One Comment:

  1. Låter för amerikansk för mig. Ja tänk så tvärsäker man var på allt bör man var ung, idag är jag också velig, och har lärt mig att det finns fler svar på de flesta problem/frågor, och tur är väl det. Det finns nästan alltid “å ena sidan, men å andra sidan”. Jag blir galen av ilska på rättsväsendets beslut emellanåt, men å andra sidan har ju vår riksdag stiftat de lagar rätten följer.

    Ha en bra dag i ditt fina pörte! KRAM

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.