Jag har läst..

Hustrun Bokomslag Hustrun
Meg Wolitzer
W&W
2015
234

Joan Castleman sitter på ett flygplan på tiotusen meters höjd när hon bestämmer sig för att lämna sin man - den uppburne amerikanske författaren Joe Castleman.
Hon har stöttat honom i både med- och motgångar, följt honom på alla resor och uppläsningar. Nu är de på väg till Helsingfors där Joe ska ta emot ett prestigefyllt litteraturpris.
Men Joan, som under fyrtio års äktenskap offrat både familjelivet och sin egen författarkarriär för att leva hans dröm, har fått nog. Tillvaron som den perfekta författarhustrun har börjat stå henne upp i halsen.

Utdrag ur boken:
"En pappa ska vara så stor och barsk som möjligt, ett bredaxlat under som tar med sig en till kontoret eller affären eller var han nu tillbringar sina grå, manliga dagar, och lyfter upp en i luften och låter kvinnorna som också jobbar där pjoska med en och bjuda på syrliga karameller, förmodligen sorten som ingen tycker om: ananas. En pappa ska vara en kraftkarl och man ska inte låtsas se den blanka, snabbt växande kala fläcken på hans hjässa eller höra grymtningarna när han äter sin dagliga portion stekt lever. Han må vara tystlåten och tillbakadragen, men han är ändå stark som en oxe, och när hans stråle träffar toalettskålen skvalar det likt en fors som förunderligt bryter fram på Brooklyns gator."

Den här romanen utkom redan 2003 i USA men har först nu blivit översatt, förmodligen för att den håller på att filmatiseras med Glenn Close i huvudrollen.

Igår kväll såg jag reprisen på Babel och vem sitter i soffan om inte Wolitzer?
Jag sitter där med min lilla skämskudde för jag var inte alls så förtjust i den här boken!
Hur ska man betygsätta ett verk som man tycker är trist när författaren samtidigt skriver så otroligt bra?
Språket flyter obehindrat som en porlande vårbäck med härliga galna metaforer och schwung i texten.
Men, jag har svårt för romaner som rör sig i akademivärlden. Hänvisningar till olika mer eller mindre odödliga poeter och författare gör att jag känner mig otillräckligt bildad för jag begriper inte vad som är så speciellt med den litterära världen.
Efter halva boken tappade jag gnistan ordentligt, men det kommer en knorr på slutet.
Mer vill jag inte avslöja om den här romanen som är så kritikerrosad och som även läsare prisar, de flesta utom jag...

3 Comments:

  1. Då tänker jag inte läsa den, för du har ganska så likadan smak som jag :-D Kram på’re :love: :love:

  2. Då är det säkert inget för mig heller, inte om jag tolkar din beskrivning rätt. Jag läser Jojo Moyes nu, “Sophies historia”, som jag fått av en kompis. Den är bra, men ganska klyschig, och lite väl uppdiktad. Varför är alla kvinnliga huvudpersoner så vansinnigt vackra, och varför har de alltid perfekt sex redan första gången? Fet här är den typen av bok…men bra flyt, javisst.

  3. Och alltid smyger det in någon felutfyllnad när jag skriver…

Kommentera