Uppföljningsmöte

Då jag i mars månad var på en tre veckor lång utredning av min arbetsförmåga på Alfta Rehab skrev jag om min vistelse här på bloggen.
Därför vill jag också fortsätta att redovisa hur historien fortsätter…
I måndags var jag på ett uppföljningsmöte som Försäkringskassan ordnat tillsammans med Arbetsförmedlingen.


I kallelsen stod att jag fick ha en stödperson med mig. Bara det fick mig att känna mig liten och utsatt… Självklart följde sambon med mig!

Jag är ju arbetslös samtidigt som jag uppbär sjukersättning, därför är Arbetsförmedlingen ansvarig för min rehabilitering.
Jag arbetstränade på Alfta under några dagar med administrativa sysslor via datorn, två timmar per dag på eget rum, och det gick bra.
I slutomdömet från Alfta står det att arbetsträningen bör fortsätta i en tremånadersperiod för att utröna om jag har kvar en 25% arbetsförmåga eller inte.

Vad som förvånade mig på mötet var att Arbetsförmedlingens representant inte hade några förkunskaper om mig och min situation!
Nog kunde väl Försäkringskassan frågat mig innan om Arbetsförmedlingen fick ta del av omdömet från Alfta.
Då hade vi kunnat komma vidare snabbare, nu var jag tvungen att från början förklara min situation igen, liksom hela min yrkesbana…
Angående min rehabilitering ansåg jag själv inte att det var nödvändigt med samtalsterapi som Alfta hade föreslagit.
Har gått i terapi för tiotalet år sedan och då hjälpte det inte min situation det minsta.
Varken Af eller Fk verkade intresserade av att utveckla detta vidare..
Däremot påpekade jag nödvändigheten i att få hjälp med min vrist, dels ny undersökning och dels få ortopediskt hjälpmedel, i detta fallet ortopediska skor.
Enligt Fk ska jag kontakta vårdcentralen jag kommer att tillhöra efter flytten för att få en läkartid.
Jag uttryckte en viss oro över att inte hinna med arbetsprövningen innan min sjukersättning går ut i oktober, men enligt Fk får jag då ett tillfälligt beslut om förlängning så länge arbetsträning pågår.
Sedan diskuterades förstås vilken typ av arbetsuppgifter som kunde vara rimliga för mig.
Eftersom jag dels har problem med transporter till/från en arbetsplats, dels lider av dagliga diarreer som gör att jag inte kan åka hemifrån direkt på morgonen ställer detta krav på en anpassningsbar arbetsplats.


Jag framförde att jag helst såg att jag kunde sköta arbetsprövningen hemifrån, jobba när jag är som piggast, men där kunde förstås inte Af garantera att en sådan möjlighet kunde ordnas.


Vad gällde arbetsuppgifter var det närmast administrativa uppgifter som ansågs lämpliga, både av mig och av de övriga.
Jag ifrågasatte om någon efter en ev. positiv arbetsträning verkligen kunde vara villig att anställa någon på bara 25% tjänst, och enligt Af var detta ingen omöjlighet.
Då påpekade Fk att om man var arbetssökande på 25% och inte fick jobb var Samhall tvungna att erbjuda arbete!
Här går sambons och min uppfattning isär om vad som sades.
Jag uppfattade det som att om jag inte inom 6 månader hade fått jobb så skulle jag garanteras arbete inom Samhall, medan sambon ansåg att jag skulle beredas en 6-månaders anställning inom Samhall…
Hmmm, så lätt är det att uppfatta saker på olika sätt!
Hur som helst är nu nästa steg ett nytt möte med Af någon gång i augusti. Då ska även en representant från kommunen närvara eftersom Af ansåg att det var lättast att bereda mig en arbetsprövning inom kommunen.
Så är alltså läget just nu.
Min allmänna uppfattning om mötet och personalen var positivt.
Bägge verkade vara vettiga människor som det går att prata och resonera med
Man poängterade verkligen att detta var ett försök, och att ingen förutsatte att jag hade någon arbetskapacitet innan detta prövats i verkligheten.
Återkommer förstås i ärendet när nästa möte är avklarat…

12 Comments:

  1. Gott att höra att du i alla fall fick en positiv bild – oftast är det ju tvärt om. Hoppas att du så småningom hittar något som passar dig att göra.

    Ja du, lärlingssystemet är vi många som efterlyser igen. Den skolan som David sökt till har lite åt det sättet att tänka – stor del av skoltiden förläggs på en arbetsplats. Jag tror nog han har chansen att komma in eftersom han står så långt fram i “kön” – hoppas får man ju.

    Kramen

  2. På samhall finns många med olika funktionshinder, också många mindre begåvade eller en kombination av de båda. Tror du inte att det kan bli jobbigt för dig att vara i den miljön? Även om man ska vara positiv….Det bästa för dig tror jag hade varit, som du själv skrev, arbete hemifrån. Håller tummar och tår för att du ska kunna få något sådant. Att kunna vara hemma och arbeta med saker när du kan och orkar. Min väninna som fick Fibromyalgi bad om att få arbeta. Inget fanns som kunde anpassas till henne. Hon fick gå i pension. Hur kul är det när man är 38? Detta var några år sedan i dag är hon 41. Men att vilja arbeta men inte kunna hitta ngt som kan passa är hemskt. Jag är positiv och oftast ordnar det sig utan att man ens kunnat ana det så står det en lösning för dig!
    Kram
    /Catja

  3. Det är inte lätt att ha att göra med alla dessa myndigheter och förvaltningar, som k´nappt själva verkar veta vilka skyldigheter/uppgifter de har… En gigantsk lycka till-spark med myndighetsmanglandet!!

  4. Så bra att sambon följer med och stöttar dig. Vare sig det är till tandis eller Af/Fk. Hoppas att det löser sig.
    Angående dina magproblem så återkommer jag till det här med maten. Jag hade också stora problem med magen tidigare.Var alltid beroende av att vara nära en toalett. Men sen jag la om kosten så är dessa problem nästan helt borta. Jag undviker ju rött kött, mjölkprodukter och potatis. Rött kött är väldigt svårsmält, jag får alltid kramp och måste springa på toa. Så därför utesluter jag det helt och hållet. Har inte ätit rött kött på säker 6-7 år. I början var jag lite sugen, men nu kan jag inte tänka mig att äta det. Däremot så kan jag fuska med potatis och grädde (mums) speciellt sommartid. Sill och potatis & Jordgubbar och grädde. Men jag lovar, krampen och toabesöket kommer som ett brev på posten.
    Slut på moralpredikningar för denna gång. Nu tar jag semester. En dag kvar på jobbet. Vi åker tidigt på lördag. Ha en riktigt skön sommar.
    Kram

  5. Hej!
    Vilka roliga “på pricken” bilder du hittat, dom säger ju allt.
    Vi får ju läsa om fortsättningen, hoppas på det bästa.
    Kicki

  6. Ett långt möte blev det visst, men du verkar ju ändå uppleva det som positivt i slutänden, och det bådar ju gott :-)
    Hoppas på Ditt bästa, vilket det nu än blir.

    Kramen om dej Paula!

  7. Tittar in som hastigast via sonens dator…Det där med att ta med sig en stödperson är ju jättebra, men när man läser det så låter det ungefär som om man ska inför domstol…Lycka till!!

  8. Perfekt att du fick ha sambon med…annars är det ju lätt att man känner sig lite ensam…
    Håller tummarna att det blir som DU vill och inte som nån annan vill !
    Det är du som vet vad du orkar och klarar och då måste ju du få sista ordet !

    Ha en underbar helg !
    JÄTTE-SOMMAR-KRAAAM från EVA

  9. Hej Paula!
    Så skönt att de var vettiga att prata med! Bra också att de poängterar att det är arbetsprövning och inget annat! Och visst behöver man någon bredvid sig, kanske två…eftersom man uppfattar saker olika, särskilt i en sån här situation.

    Jag har fått besked att f-kassan inte bestämt om de ska överklaga länsrättens beslut…så än är min följetong inte till ända…

    Trevlig helg önskar jag dig!
    Kram/Bia

  10. Kan förstå att du svettades när du läste i kallelsen att du fick lov att ha en stödperson med dig ;0), men det var ju ändå en jättebra grej, Det är ju faktiskt inte lätt att komma ihåg allt som blir sagt på ett sådant möte, egentligen borde man få spelat in det, *fnissar* , för att lyssna på senare i lugn o ro …
    Läste i kommentarerna att du fick god råd ang. magen, instämmer helt med att skippa mjölkprodukter. Jag har haft problem med magen ända sedan skoltiden men fattade för två år sedan ( somliga är ju trögtänkta ;0) ) att försöka skippa mjölkprodukter + att jag äter adidophilus-kapslar och VILKEN SKILLNAD !!
    Önskar dig en skön helg!
    Kramar, Doris

  11. Hej Paula…jag är glad att du fick en positiv upplevelse för själv vrider jag mig i plågor av det trauma jag gick igenom för ett par år sen,brrr!Måtte ni ha det bättre “norröver” så att du aldrig behöver revidera den positiva känslan!Jag “lånade” några bilder att ge till min väninna som just nu går igenom samma sak som du,hoppas det är OK med dig!??Säg annars till….samtidigt undrar jag VAR du hittar alla roliga bilder men det är kanske en hemlis *L*??

  12. Jag hoppas verkligen att de tänker på att inte utsätta dig för att arbeta bland en massa människor så du mår sämre. Bara att ta sig till och från jobbet kan vara en pärs då man inte mår bra. Jag hoppas du även fortsättningsvis får samma förståelse som du nu verkar ha fått. Att de lyssnar på DIG eftersom det är dig det gäller.
    Kram!

Kommentera