Strax är hösten som vackrast här i Säfsen

Temperaturen är behaglig, ibland lyser solen över glittrande vatten

När jag lyfter blicken står träden i vackraste höstskruden, men det är sällan jag har tid att lyfta blicken

Det är ju så mycket viktigare att gå och glo i marken, annars missar man t.ex alldeles fräscha exemplar av smörsopp

Under lärkträdet växer lärksopp

Lite nya fynd varje dag, efter hemkomst ska de rensas, förvällas och frysas in

Svampen krymper rejält vid förvällning, den består ju faktiskt mest av vatten

Lycklig hund som älskar att gå promenader, att kunna springa lös är det allra bästa förstås

Ibland måste man veta var man ska leta, inte lätt att se taggsvampen i det höga gräset.

Precis kommit hem från första morgonpromenaden, nej, det är inte Daniels bajspåse, hundpåsarna är fortfarande i plast!

Små knubbiga vackra KarlJohan gömmer sig här, resultatet av senaste regnet för ett par dagar sedan!

Då blir det fest i pörtet, varmrökt lax med svampsås, grymt gott!

Tiden går så fort så fort när dagarna blir kortare och kvällarna allt mörkare…
Har du redan börjat dra en filt över benen i soffhörnet om kvällarna omgiven av en massa tända ljus?

Inte jag! Väntar någon månad till…

Idag skulle jag (som vanligt) ut i skogslandskapet , denna gång med väninna och bil.
Vi skulle inte så långt, solen sken och det kändes varmt och torrt och jag velade länge om vad jag skulle ha på fötterna.
Mina långskaftade stövlar försöker jag undvika så långt det går för de är inte bekväma och jag får skoskav efter bara en stund…
Men, jag hade inte tänkt traska så långt, så det fick bli stövlar…
Något jag inte ångrar..

Har nu någon ormfobi ber jag om ursäkt och ber dig återkomma en annan dag…
Väninnan hojtade till precis när vi skulle parkera bilen på skogsvägen….där låg den svarta skönheten!
Snacka om att ha huvudet på skaft!

Nu ska jag direkt berätta att Daniel tryggt satt kvar i bilen bakom låsta dörrar!!!
För på närbilden vill jag påstå att detta är en svart huggorm….
En snok har gula fläckar vid huvudet…allt enligt uppgifter jag googlat fram

Den var väldigt ovillig att flytta på sig trots att väninnan var framme med en trädruska. Men till sist gav den sig av ut i naturens famn, och när jag tittar på fotot tycker jag den ser ganska rund och välnärd ut, kanske låg den i solen och smälte middagen?

Vi valde faktiskt att åka vidare en bit, ormar kan ju finnas var som helst, men att stöta på flera samma dag var väl knappast troligt..

Äntligen fick Daniel röra på påkarna, och det var nästan så han tog ett bad i bäcken!

Fokuset hade visst skiftat lite, men visst var vi ute för att spana efter svamp?
De här skönheterna har jag inte tänkt äta, jag har ingen aning om vad de är

Men visst kom jag hem med lite skrammel i svampkorgen. Bland soppar och citronisar hittade jag ett gäng skäggriskor, små, och superfina.
De tillhör ett släkte som måste förvällas innan förtäring, en typisk “finsk riska”, så jag gjorde precis så, förvällde, sköljde och saltade in. Nu står burken med tyngd på för att svampen ska pressas ihop. Lite vitlök råkade visst också halka i….
Det var länge sedan jag plockade riskor att göra den goda svampsalladen av, men i vinter ska jag njuta!