-
Bassängträning!
Äntligen, nu ska jag få börja bada i varmvattenbassäng! Ända sedan jag blev sjukskriven 2004 så har jag väntat på någon typ av rehabilitering. Min nya trevliga doktor skrev i juni en remiss till sjukgymnastiken, hon trodde det kunde bli aktuellt med bassängträning men hon ville låta sjukgymnasten göra den bedömningen. För ett tag sedan träffade jag en sjukgymnast som mycket riktigt tyckte att jag skulle prova att träna i bassäng. Idag var jag kallad till bassängen, inte för att bada, utan för att åter igen träffa en sjukgymnast, denna gång honom som basar över bassängen. Imorgon bitti sparkar jag igång! Eller sparka och sparka, kanske flyter jag bara omkring…
-
Orange är min höstfärg!
Med en dåres envishet har jag i månader letat efter vardagsrumsgardiner. De skulle gå i orange, det skulle vara längder men inte paneler. Och som jag letat….. Rusta, Jysk, loppisar, Tradera, men se orange är inte höstens trend så jag kammade noll. I lördags sa jag till Hasse att nu finns det bara ett alternativ kvar: Nisses i Smedjebacken Dom har ett stort urval av gardiner, och jag har aldrig gått därifrån utan att ha ett par nya gardiner under armen. Och, TADAAA, kan ni tänka er: Mustiga höstfärger och mycket orange! Nya gardiner kan verkligen göra skillnad, jag har olika färgperioder, lila, vinrött och till och med svarta gardiner…
-
Virrig vilsen gumma…
De två första dagarna utan maken gick bara bra. Jyckarna och jag levde i största harmoni, och promenerade vid sjön Lite höstlikt börjar det bli! En liten ö i sjön har förvandlats till en färgsprakande höstbukett! Lika ivrigt som alla andra letar vårtecken i mars, så letar motvallskäringen hösttecken redan i augusti…. Sommarängarna är nermejade, nu behöver man inte längre hålla sig på stigen utan kan utnyttja hela fältet till att springa och rasa av sig! Jag väljer att tro på dem som säger att mycket rönnbär betyder en snörik vinter! Igår tänkte jag mig en promenad vid Disponentparken, och det började bra…. Men när jag skulle traska hemåt fick…
-
Jag har läst..
Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda I centrum av berättelsen står Charles, arkitekt med många prestigefyllda uppdrag långt utanför Frankrike men mindre framgångsrik med att skapa ett hållfast liv utanför arbetet. Han börjar närma sig 50, hans relation med Laurence blir allt kallare och en trötthet håller på att äta upp honom inifrån. Plötsligt får han ett osignerat brev med den enda raden ”Anouk är död”, och minnena väller över honom. Han söker sig nu tillbaka mot händelser och människor i sin ungdom, och möter på vägen Kate, en kvinna som lever i ett slags lantligt, stökigt pradis omgiven av barn och djur. Men även Kate, sin smittande…











