Jag har läst..

Livet är inte så tokigt om man beaktar alternativet av Nisse Simonson

Läkaren Nisse Simonson har gjort sig känd som en klok gubbe, inte minst genom sin senaste bok “Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?”.
Han menar att vi egentligen oftast har det vi behöver för att kunna må bra och att vi inte ska vara så rädda för de gupp som då och då dyker på livets väg.
Här delar han med sig av sina funderingar kring livets stora och små frågor och återger händelser från sitt långa läkarliv.

En trevlig liten klok-bok full av kåserier. Lättläst och småputtrig.
Han sätter ord på sånt vi ofta grunnar över, på ett opretentiöst och enkelt sätt. Tänk om alla doktorer kunde uttrycka sig så!

I bara farten ska jag nog läsa hans tidigare utgivna böcker också.
Betyg ***

Flickan som dök ner till jordens mitt av Sabina Berman

Isabelle ärver sin farfars tonfiskfabrik i Mexiko och reser dit. I huset där hon flyttar in bor Karen, en vanvårdad och språklös flicka, troligtvis autistisk.
Isabelle inser snart att Karen måste vara hennes okända systerdotter. Hon börjar ett hårt arbete med att lära flickan tala och komma ur sitt skal.
Karen känner sig egentligen bara trygg i sin dykardräkt, helst i vattnet. Hon visar sig ha en helt egen känslighet för havet och dess invånare, vilket kommer att bli en fördel för den verksamhet hon och mostern bedriver utanför Mexikos kuster. Åtminstone för en tid.

Sabina Berman är djupt engagerad i frågor som rör djur och natur, med särskild inriktning på havet. Hon har sagt att om vi alla vore som Karen, utan vare sig girighet eller högmod men med barnets klara blick på de andra djuren, så skulle världen se helt annorlunda ut….

Detta är en historia skriven utan någon som helst sentimentalitet. Detta beror på att den är skriven i jag-form av huvudpersonen som är till 90% socialt imbecill och till 10% geni i minnesförmåga, dvs. hon är autistisk.
Att i bokform gifta en autistisk flicka med tonfiskar och tonfiskindustrin är minst sagt ovanligt, förmodligen finns inte den konstellationen i någon bok tidigare. Det är dock rörande hur Karen försöker få tonfiskarna att trivas och att avla i fångenskap.
Budskapet i boken är att visa respekt för alla livsformer utan att bli religiösa.
Jag tyckte boken började bra, så småningom kom girigheten i form av stormagnaten in i bilden, sedan djurrättsaktivister, och mitt intresse sjönk en aning.
Slutbetyget blir **

Det blödande hjärtat av Andrew Taylor

London år 1934. Lady Lydia Langstone flyr från sin våldsamme man för att börja ett nytt liv på egen hand. Hon har ingen annanstans att vända sig än till sin far, som bor i ett lägenhetshotell på det nedgångna Bleeding Heart Square.
Vad Lydia inte vet är att Bleeding Heart Square är fullt av mörka gåtor. Vad hände med miss Penhow, den ensamstående medelålders kvinnan som försvann för fyra år sedan? Varför står en civilklädd polis och bevakar området? Och varför får Joseph Serridge, den som sist såg miss Penhow i livet, paket med ruttnande hjärtan skickade till sig?

Hah, jag gick på den! Läste att boken utsetts till vinnare av Svenska Deckarakademins pris för bästa översatta roman 2009 och tänkte att då, då måste denna historia vara riktigt bra!
Deckare tillhör annars inte mina absoluta favoriter, läser bara ett par tre styckna per år.
Men, vad besviken jag blev här! Seg, långtråkig, intetsägande, trist, varför tragglade jag igenom nästan 500 tättskrivna sidor? För att få reda på slutet förstås, och det var nästan löjeväckande krystat!
Jag har läst recensioner på nätet och kan konstatera att denna bok delar läsarna i två läger, de som älskar miljön, persongalleriet och storyn och de som liksom jag undrar vad i hela friden som är så bra med denna historia!
Mitt betyg blir ynkliga **

Nattfåk av Johan Theorin

Stormvarning
När den storm som kallas fåken drar in över Öland gör man bäst i att hålla sig inne. Fåken kommer från norr med is, snö och dimma och drar med sig allt i sin väg.
Åluddens stora gård har stått öde och igeebommad vid en automatiserad fyrplats i många år. Det sägs att trähusen är byggda av timmer från skepp som gått under i fåken. Så får gården till slut nya ägare, Katrine och Joakim Westin har fått nog av Stockholm och flyttar till Åludden med sina två små barn. Westins är erfarna husrenoverare och inte det minsta vidskepliga. Men på hösten när de har flyttat in får de höra den kusligaste sägnen om Åludden: att gården varje jul får besök av de döda.

Det står på baksidan att detta är en blandning av kriminalroman, spökhistoria och släktdrama med originella karaktärer, fängslande miljöer med en mörk och spännande handling.
Jag håller med om miljöerna, möjligen om spökena. Men sen blir jag besviken! Jag tycker karaktärerna är dåligt beskrivna, bara uppskissade men utan blod och liv! Jag tycker att storyn kunde varit bra men utförandet har inte lyckats. Och jag tycker väldigt synd om huvudpersonens barn som mist sin mamma och vars pappa sitter ute i en lada eller är ute på vift på egen hand nästan boken igenom…
Och jag tycker inte om att bara ge
** men jag tyckte inte att den var bättre trots att många rosat romanen!

0

Söndagsmorgon i pörtet

Somnar på kvällen till ljudet av en Fanta-kapsyl som struttar runt på golvet….vaknar till ljudet av en Fanta-kapsyl som åker längs golvet…
Katterna har hittat en ny favoritleksak!
Somnar om….vaknar av att Astrid bits och nyper mig i tårna, sen lägger sig Torsten på mitt bröst o puffar försiktigt med nosen på min näsa, morrhåren kittlar i ansiktet…
Stiger så upp, märker att golvet är isande kallt…tassar ut i köket, gnuggar sömnen ur ögonen, tittar på termometern:
-18 ute och +15 inne
Klockan är nio slagen, öppnar skafferidörren och en fläkt av isande kyla strömmar emot mig, hoppas inte kaffeburken har frusit!
På med mysbyxor, t-shirt, tröja, fleece-tröja, dubbla sockor och fårullstofflor, snart har kaffebryggaren haft sina dödsrosslingar för idag och det är dags för första koppen!

Ser du mig bortom skidspåren, det är jag som står i fönstret i det gula huset längst bort i bild?

Jag vinkar till dig och önskar dig en fin söndag!

0

Ute o ränner på byn..

Puh, jag älskar busväder, men, jag gillar inte att ha min älskling ute på vägarna när det är mörkt och har kommit decimetervis med snö! Dessutom besöker han små byar här i trakten där snöplogningen inte fungerar på snabbaste vis.
Tack o lov ringde han nyss o meddelade att han inte satt i diket, haha! Så nu kan jag lugna mig ett tag..

Så här vacker var vyn från mitt vardagsrum igår när solen sken och innan yrsnön började vina..
Vi tog en bypromenad, jyckarna och jag. När vi gått en bit såg jag att vi hade Torsten i släptåg. Det värsta är att han kutar mitt på vägen..
När vi kommit så långt hemifrån som är möjligt här i byn så blir vi plötsligt utskällda av en stor schäfer!
Med all rätt, vi går ju förbi hans revir. Men, Torsten får kalla tassar och försvinner bakom uthusen.
Jag går hemåt med hundarna och ingen Torsten följer efter.
Nu är det inte första gången han har hängt med oss och blivit efter då han blivit rädd för bilar eller annat och min erfarenhet säger att han stannar kvar exakt där jag senast såg honom!
Efter ett par timmar hemma ser jag att kvicksilvret sjunkit till femton kalla och då tycker jag så synd om kattrackarn så jag tar mina jyckar och marscherar runt byn en gång till..
Mycket riktigt kommer han fram vid schäfer-huset när jag ropat på honom ett par gånger. Sen följer han efter, och före, och efter igen tills han tänker gena över en gårdsplan. Men si, där finns ett stängsel han inte kan forcera och dessutom en bäck och han sätter därför igång att försöka gräva sig ut, haha.
Samtidigt som han gräver i snön jamar han som en ynkepynke-kisse som lämnat svansen i kläm….
Ja det var förstås bara att gå tillbaka till gården och visa honom vägen ut..
Idag har jag däremot känt mig handlingsförlamad i snövädret för mina vrister tycker inte om att glida omkring i en decimeter nysnö.
Tack o lov är det torsdag så nu får jag vila imorgon då Hasse är hemma och rastar jyckarna.
Läsa och måla har jag också hunnit med, jag läser en deckare just nu, men även en annan bok som heter “Tio tvättar sig” och som handlar om hygienen förr och nu.
Ibland undrar jag hur mycket kuriosa man kan lagra i hjärnan, för det är mest sådant som intresserar mig!
Jag läser att på 1800-talet då man “drack brunn” och tog vattenkurer så skulle man dricka minst 17 glas om dagen men det fanns även kurer där man förordade 8 liter vatten per dag! Hur skulle det klucka i magen då tro?
Även “levnadsordningen” dvs. motion, sömn, diet var viktiga. “Kroppsrörelse” var bra men skulle ske sparsamt när man nyss druckit vatten…Promenader var lämpliga, liksom att rida i skritt eller trav eller att långsamt färdas i vagn. “För dem som inte lida av nervsvaghet är det lämpligt att sväva av och an i en gunga”. Jo jag tackar..

Dagens Torsten

“Nyfiken i en strut – öppnar man struten så tittar han ut!”
Ett ufo har landat i ugnen….

0

Köttgryta med chili och choklad

Vill du prova att laga mat med choklad i? Då ska du testa denna kryddiga köttgryta!
Du behöver:
ca 200 g chorizo el.annan stark korv
800 g grytbitar av nöt
1 stor gul lök
1-2 vitlöksklyftor
1 röd chili, medium hot
2 msk olja
½ tsk kardemummafrön
1 tsk spiskummin
1 tsk koriander, malen
1 tsk kanel
2 msk tomatpuré
2 msk ketchup
1 brk passerade tomater
25 g mörk choklad, 70%
ca 1 dl vatten

Finhacka vitlök, lök och chili. Fräs i olja i ugnsfast gryta ca 10 min. Tillsätt torra kryddor, tillsätt den slantade korven, låt fräsa. Lägg i köttet, rör om. Ha i tomatpuré, ketchup o tomater. Tillsätt vatten, låt koka upp. När det börjar bubbla strör du i hackad choklad och rör om ordentligt. Lägg på lock och ställ i 150 graders ugn där den får sköta sig själv i tre timmar medan du gör något kul.
Godast blir grytan om den sedan får stå över natten så smakerna får utvecklas.

Grytan blir mustig och kryddig men inte för het, kanske dock inte faller mindre barn i smaken.

0