Har du också nomofobi?

Jag har definitivt inte drabbats av den fobin men enligt en undersökning är det bortåt 70% av befolkningen som är drabbad?
Haha, och vad är då nomofobi?
Jo det har jag lärt mig i senaste numret av tidningen “Doktorn”.
Nomofobi är rädsla för att vara utan mobiltelefonkontakt!
Den kan vara så uttalad att man aldrig stänger sin mobiltelefon och har den med sig överallt.

Som sagt, en och annan har nog drabbats av nomofobi….även i min närhet.
Jag visar däremot upp senila anlag och blir mer och mer glömsk.
Bland annat glömmer jag ständigt mobilen…
Det vill säga, jag glömmer att ha den med mig…
Mina promenader tar ju mig rakt ut i skogen och skulle jag ramla eller irra bort mig skulle det dröja ett bra tag innan någon hittade mig eftersom ingen vet åt vilket väderstreck jag strövat iväg…

Jag bär numera en liten midjeväska att ha kameran i, händerna måste jag ha fria, dels för stavarna och dels för hundkopplet. Går man i tights som jag gör så saknas ju helt fickor.
I den väskan ska ju självklart även mobilen ligga, laddad och klar att användas vid behov…

Härom dagen när vi skulle åka in och handla så hojtade jag till Hasse att han skulle stanna…
Jag hade sett en skylt…och när jag får syn på en skylt då måste jag stanna och läsa..

Rakt in i spenaten gick markeringarna, röda ringar runt träden, men, vid den andra björkstammen tog markeringarna slut!

“Nyfiken som en strut” och “envis som en åsna” är ju passande epitet för mig och fram skulle jag ju…bara för att finna ett stort och djupt hål i marken!

Ja det var ju inte så spännande, men jag kunde ju inte låta bli att tänka på att jag hade kunnat ramla i där….eller bredvid, och tänk om jag inte haft mobilen med och tänk om jag varit där ensam…

Jag ska nog försöka skärpa mig på den fronten!

Tillbaka till tryggheten, min egen tomt, och här under “min egen korkek” som är en lönn har jag lärt mig, här sitter jag helst när det är varmt och bara sniffar på blommorna som den gode tjuren Ferdinand..
Genom att flytta stolen allteftersom solen flyttar sig på himlen så har jag skugga hela långa dagen, perfekt för en svettig finnkäring.

Idag svettas jag däremot inte, det pågår ett lätt sommarregn, och det glädjer mig, jag ser redan framför mig guldgula kantareller små som knappnålar börja tränga igenom marken…ja i alla fall i min fantasi!

0

Tidens gång

Det finns otaliga sätt att mäta tid…
I vintras köpte vi en hel bal toalettpapper på extrapris (så klart)
Då skojade maken och sa att “nu har vi dasspapper ända fram till midsommar!” vilket lät mycket avlägset..
Och nu….ja, nu är vi inne på sista sexpacken och det är strax midsommar!

Finns det verkligen någon därute i vårt avlånga land som tycker det är skönt att svettas ur varenda por trots att man överhuvudtaget inte rör sig…???
Ja jag vet, jag gnäller och jag ska genast sluta med det för alla vet vid det här laget vad jag tycker om sommar och värmeböljor

Det enda stället man kan överleva värme på är ute på havet, alternativt i sjön.
I sjön ska jag befinna mig så snart maken behagar komma hem!

Fram till midsommar brukar jag klara mig skapligt, sen är resten av sommaren en enda lång transportsträcka fram till den underbara hösten!
Det mesta har ju redan blommat klart i juli, allt är sådär svulstigt och överdådigt, och den skira vackra försommargrönskan liknar mer en övermogen avocado.

Här kommer dom, i “gåsmarch” över åkern

Ner till ån är dom på väg, för närvarande en barnkammare..

åkern har förvandlats till ett smörgåsbord där både gäss och svanar tar för sig, tror bestämt dom tar “flygnota” också..

Myggen har anlänt, och jag tror baske mig dom älskar mig mer än min make gör!
Jag sover som en kratta, varm och svettig försöker jag slumra bland surrande flugor och inande mygg.
Idag tog jag en allergitablett, måste bara testa något som hjälper mot klådan efter betten.

Schersminer och syrener sjunger på sista versen och det gör det här banala inlägget också!

Ha en skön helg, och en uppmaning till alla badkrukor: Gå och bada, det är superskönt!

0

Jag har läst…

Skogen av Margareta Lindholm

“Idag kom Grenaas. Vi måste flytta när arrendet för skogen löper ut den trettioförsta maj detta år som är. Grenaas stod kvar i dörren, klev inte in. Bror och jag satt vid köksbordet. Vi sa inget. Sedan frågade Bror hur vi skulle göra med redskap och verktyg, detta som står i uthusen och som är samlat sedan föräldrarnas tid.”

Så börjar berättelsen om Maria och Bror. Hela sina liv har de skött gammelskogen men nu har kyrkan sålt marken till Grenaas, skogen ska huggas ner och de tvingas flytta till en lägenhet i samhället. De blir ett ärende på den unga Fridas bord, och ju närmare Maria kommer den livsavgörande förändringen, desto mer närvarande blir barndomen på gården, kärleken till skogen och försöken till försoning med livet.

I dagboksform berättar här Maria stillsamt om sitt dagliga stretande och liv i skogen. Det framkommer att Bror haft psykiska besvär och även blivit behandlad för dessa. Bit för bit lär man sig förstå varför de två syskonen blivit kvar, varför ingen av dem skaffat egen familj. Att dras upp med rötterna efter ett helt liv är aldrig lätt, trots vetskapen så fortsätter syskonen med vårsådden trots att de inte kommer att hinna ta vara på någon mer skörd.

Udrag:
“Grenaas är den där sorten som tror att man gör precis som man vill när man kommer till skogen. Kliva ut på trappan och skjuta vad man vill eller såga ner några träd hur som helst. Köra in med jeepen över gårdsplanen under tjällossningen och lämna djupa rännor efter de breda däcken. Han vet inte någonting. Inte om oss, inte om gården. Inte om livet här.”
Precis så är det, den klokskapen besitter syskonen.
En tunn och lättläst bok om en inte alltför ovanlig livssituarion för många äldre idag.

Mitt betyg:***

En fager mö av Joyce Carol Oates

För sextonåriga Katya är arbetet som barnflicka i den fashionabla kuststaden Bayhead Harbor ett välförtjänt avbrott från tristessen i industrihålan i New Jersey där hon har växt upp. En lång, löftesrik sommar ligger framför henne och i den välpolerade staden finns utsikten om ett nytt och bättre liv.
Under en promenad med familjens två små barn möte Katya en charmerande äldre herre. Marcus Kidder är en förmögen och respekterad allkonstnär som gör ett djupt intryck med sina konstverk, sin klassiska musik och sitt författarskap. I hans hus vid havet uppslukas Katya av en förtrollad värld som står i skarp kontrast till hennes egen bakgrund, kantad av missbruk och kriminalitet. Men när hon blir ombedd att sitta modell för ett porträtt ställs deras vänskap på sin spets.
Vad är mr Kidders egentliga avsikt?

Den mycket produktiva Oates har jag läst många böcker av och i mitt tycke är hon ojämn i sin produktion. Eller så är det helt enkelt så att alla hennes alster inte faller mig på läppen.
Denna lite folksago-aktiga om Rödluvan påminnande historien är nog så välskriven och tänkvärd men gör mig inte särskilt berörd.
Intet nytt under solen, även om jag sett många som gett boken lysande kritik.
Mitt betyg blir ***

Min vän Henry av Nuala Gardner

En sann berättelse om den svårt autistiske pojken Dale och den enastående golden retrievern Henry, som kom att förändra hans liv.
Det är även en gripande berättelse om en mammas längtan efter sitt barns kärlek och hennes långa och envisa kamp för att Dale ska få rätt diagnos och behandling.
Och inte minst handlar det om valpen Henry som med sitt stora hjärta och tålamod lade grunden till en livslång vänskap. Han skapade förändringar få trodde var möjliga och efter många motgångar fick mamman äntligen höra sin son säge de efterlängtade orden: “Jag älskar dig”.

Utdrag ur boken:
“Dale brukade vilja stanna i parken i flera timmar och allt skedde helt och hållet på hans villkor. Det enda sättet för mig att få honom med mig var att helt enkelt lyfta upp honom och gå därifrån. Hans missnöje brukade då ta sig uttryck i vredesutbrott av gigantiska proportioner. Jag var tvungen att bära på honom medan han skrek, slog omkring sig, sparkade mig oupphörligt på smalbenen, rev mig i ansiktet med naglarna eller försökte bita mig för att ge fullt utlopp för sin ilska.”

Ja livet är inte enkelt med ett autisktiskt barn att ta hand om. Det enda jag har emot berättelsen är att den blir för lång. Av förståeliga skäl vill man beskriva hur pojkens rutiner och dagar fungerar, hur han utvecklas och tar lärdom, men det kändes som om jag rent fysiskt levde med honom under många år!
Att en hund kan bli så betydelsefull är för mig nästan det viktigaste budskapet som boken förmedlar, ytterligare ett bevis för att djur ska användas i terapier både bland barn och åldringar om jag får bestämma!
Historien är oerhört vacker och den får ett lyckligt slut trots de mindre bra förutsättningarna som Dale har fått i livet.
Har man själv ett autistiskt barn i sin närhet, då är boken extra värdefull för här kan man verkligen lära sig att aldrig ge upp!
Mitt betyg ***

Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow av Sara Gruen

Jacob Jankowski pratar sällan om dem, men minnena lever fortfarande inuti hans nittioåriga kropp. Minnen av honom själv som en ung man, av ödet kastad upp på ett skraltigt tåg som var hem åt Bröderna Benzinis cirkusshow.
För Jacob var cirkusen både en räddning och en förbannelse. Han hamnade där av en slump. Föräldralös och utfattig hade hans liv inget mål innan han slungades med på detta udda tåg, och i början av den stora depressionen var alla i denna tredjeklassens cirkus lyckliga över att ha ett jobb överhuvudtaget.
Marlena, cirkusens prima ryttarinna, var där för att hon blev kär i fel man, den stilige djurtränaren med ett grymt sinnelag. Och elefanten Rosie var där som den nya attraktionen som skulle rädda cirkusen. Men tyvärr hade Rosie inget som attraherade, hon kunde inte ens dresseras. Banden som växte mellan denna osannolika trio var vävda av kärlek och tillit, och var till slut deras enda hopp om överlevnad!

Kanske har du inte hört talas om den här boken, men däremot kanske du nyligen sett filmen “Water for elephants”?
Helt klart är det en historia som tål att både berättas och filmatiseras. Pga hårda tag med djuren så är jag ganska nöjd med att ha läst boken o inte sett filmen för dom hade det nog inte så bra alla gånger, cirkusdjuren. Och inte heller människorna som jobbade på cirkus hade det lätt. Det var ett hierarkiskt system där artister skiljdes från scenarbetare och knegare. Lön kunde man i bästa fall få då säsongen var över, annars fick man nöja sig med att få mat i magen.
I cirkusmiljöer samlas hög och låg, det var ju allt från skäggiga damen till den fetaste kvinnan i världen….
Triangeldramat som utspelas ger historien en extra krydda, boken innehåller därmed både kärlek till djur och en livslång romans.
Jag tycker boken var helt klart läsvärd och ganska spännande.
Mitt betyg blir ***

0

Drakbåtsfest

I min värld är detta en tremanskanot, men de kallas drakbåtar, i alla fall just denna dag. Två paddlar och den i mitten sitter bara med ett plakat som talar om vilket namn laget har…

Vi har åkt in till stan för att se lite folk och slippa drabbas av lappsjuka..

..fast jag föredrar nog denna framför “folk”, gudomligt söt och 4 månader..

Det är första gången vi promenerar vid kanalen, nu ser jag vilka vackra blomsterarrangemang som stan ordnat.

Det är inte bara Stockholm som är en “stad av vatten…”

Vi klarade snabbt av attraktionerna på huvudgatan, marknadsknallarna, inget nytt under solen, endast getost och tunnbröd fick följa med hem, för att sedan ta en promenad längs kanalen.

Istället för “baja-majorna” kunde man välja ett pittoreskare alternativ om nöden så kräver..

Smebackens “Solsidan”?

eller kanske kallas den Gräddhyllan, ståtliga var villorna i alla fall

Stigfinnaren Paula har hittat ett naturreservat mitt i stan!
Jag trodde faktiskt inte mina ögon, men ska någon nosa sig fram till ett sådant så är det nog jag…

En mil kan man promenera här i området, inte illa!

Många var broarna över våtmarkerna

Här blev man ordentligt guidad också, förutom ängen fanns skyltar med ” en å” och “en bro”….

En mil traskade vi inte i värmen, kanske gick vi tre kilometer, sen var vi tillbaka på festplatsen.

Tjejerna som ger en zumba-uppvisning får plötsligt sällskap av en en-dojad ung man, haha!
Men det gick bra att dansa med en sko…
En trevlig dag hade vi i lördags, idag på nationaldagen har jag..

..varit nere vid badsjön..

..och höjt vattennivån…premiärdoppet avklarat, det var kanonskönt!

Nu är alla helger avklarade för denna gång, men veckan blir kort med endast tre arbetsdagar för Hasse.
Hoppas ni också haft en varm och behaglig helg!

0