När grannarna börjar fråga om jag fortfarande bor kvar 
och väninnan undrar om jag adopterat bort min hund, ja då har det varit lite körigt.
Inte särskilt märkvärdigt alls, men det är ju så att ska man uträtta något när man bor här på vischan så tar ju minsta sak en halv dag.
Mammografin i Borlänge tog några timmar trots att jag åkte bil, hade jag åkt kommunalt hade jag väl inte varit hemma än…
Igår var det dags att provåka morgonbussen till närmaste vårdcentral som numera ligger fyra mil från orten.
På fastande mage var det lagom roligt att stiga upp strax efter klockan fem och veta att man inte får inmundiga första koppen kaffe förrän tre timmar senare..
Halv sju gick bussen, trots påsklov för en del så var vi några tappra som satte oss på bussen, en del av dem sk. “kvotflyktingar” dvs. de har redan erhållit asyl och fått egna lägenheter i byn. Nu pluggar de heltid inne i stan.
Det blev ingen långtråkig resa, en av “grabbarna” känner jag sedan han flyttade hit i höstas utan en enda möbel i sitt hem så vi salade ihop det nödvändigaste, bland annat säng och köksbord.
Han morsade glatt, gick förbi mig i bussen bara för att strax återvända och be att få sätta sig bredvid mig. 
Sen plockade han resolut upp läxboken och sen satt vi och gick igenom läxan som handlade om stora och små bokstäver… 
Han undrade också hur “man levde i Fredriksberg” och jag tror han menade hur man försörjer sig…
Och det är ju inte det lättaste förstås, de flesta pendlar till närliggande städer med större arbetsplatser. Denna tjugotvå-åring hade siktet inställt på att bli läkare minsann!
Jag hoppas flera tänker som han så vi får tillökning på läkarsidan där det råder stor brist, inte minst här i glesbygden!
När jag väl lämnat från mig ett par rör blod (högst motvilligt, liknade en nåldyna innan det var klart) skulle jag få en kopp kaffe och äta min smörgås medan jag väntade på returbussen någon timme.
Men, väntrummet fylldes snart av säfsingar 
så jag meddelade glatt att den som blev först klar fick den höga äran att skjutsa hem mig!
Och så blev det, jag var hemma över en timme innan bussen!
Idag var det åter tvättdags, så här års skulle jag behöva boka tvättstugan var och varannan dag, nu får det torka upp i markerna snarast!
Som synes är vårfloden ganska ymnig nu, och när jag laddat maskinerna bestämde jag mig för en skogspromenad.
Här lever Blinka upp till sitt ursprung som råttjagande grythund!
Men…nu blir jag lessen i ögat, vad skådar jag??? Ett stort kalhygge mitt i min trattisskog!
Avverkningen har skett under vintern då jag inte alls rör mig här omkring, denna jordkällare har jag aldrig fått syn på trots att jag trampat här otroligt många gånger..men nu är det slut på det, ytterligare ett smultronställe borta… 
Jag kände mig riktigt bedrövad när vi traskade hemåt, men snart blev jag glad igen!
När jag hämtade sista tvätten ur tumlaren fick jag en present av byns “fixare” som har en snickeriverkstad i samma lokal.
Han är allt-i-allot som röjer sly, klipper gräs, snickrar fågelholkar och, som synes, täljer skoknektar till dem han gillar!
Javisst fick han en kram till tack och dagen var räddad…
Titta så vackert det glittrar nu då solen bytt position!
Nu slutar jag hänga läpp, det finns skogar så det räcker till under min återstående livstid!
, tillagad i lergryta där den gosade med butternutpumpa, lök och vitlök
Storkok är alltid bra 