Det heter miiidsommar!

Och bäst firas den i Säfsen/Fredriksberg!

Efter en del strul med kommunikationerna mellan Falun och Fredriksberg löste sig problemen med inställda tåg och försenade bussar och jag kunde hälsa Vanessa och Saija välkomna, Vanessa vill genast bli kompis med katterna…

Det går sådär…mina katter är inte så vana vid barn!

Det blir skapligt tidig kväll och alldeles på tok för tidig morgon för en sjusovarkäring, men när en ljuv liten röst hörs viska: Momi, är du vaken? , ja då studsar hon (nästan) ur sängen.

Farmor Saija har dessvärre vaknat med jordens migrän och får en tröstekram av Vanessa..

Efter en frukost med… egentillverkad ostmacka är det dags att gå ut och …

plocka blommor!

Midsommarflicka
Vi äter en snabb lunch med potatis, sill och köttbullar för att sedan..

..”skutta” iväg mot hembygdsgården

Vi har en otrolig tur med vädret, när jag mötte upp mina tjejer vid bussen kvällen innan stod regnet som spön i backen men nu var det som synes en riktigt vacker sommardag!

Vi missade visst inmarchen och resningen av midsommarstången för där tronar den ju allaredan!

Dansen är i full gång och efter bara ett par minuters tvekan kastar sig Vanessa oblygt in bland övriga deltagare

..och strax är det dags för Små grodorna

Efter dansen uppträder först några skönsjungande flickor

..och sen är det dags för fiolerna

Nu är det hög tid för glass tycker Vanessa och momi köar snällt…

Saija mår inte ett smack bättre trots flera migräntabletter men försöker hålla skenet uppe..

Jag fotar Gertrud, en av de tjusiga folkdräktsklädda kvinnorna

..men alla är så midsommarfina !
När underhållningen tog slut passade vi på att tacka för oss, ta en promenad hemåt utan att ha upplevt en endaste mygga eller knott, vilket måste vara något för historieböckerna!

2

Utflykt till Gustavsfors

Vi var ett trettiotal som samåkte till Gustavsfors.
Det började ju bra, när vi skulle ha bakluckefika då kom regnet!

Utflyktsmålet var detta, fiskodlingen i Gustavsfors

Först berättade företagaren Ulf Hallin om verksamheten som han startade för fyrtio år sedan.
Sen fick vi dela upp oss i två grupper och följa med flotten ut till fisk-kassarna

Härute var det minsann liv i luckan! Matning sker helt automatiskt enligt schema beroende på fiskens ålder och vikt

När fisken kommer till anläggningen är den ca 10 cm lång och matas den första tiden 90 gånger per dygn! Vid ett års ålder väger de ca ett halvt kilo men de flesta simmar här några år.

Allt som går är datoriserat, företaget har under sommarmånaderna upp till tio anställda och vintertid kanske hälften.
Efterfrågan är mycket större än tillgången, det tillkommer inga nya odlingar pga. krångliga regler och många lägger ner verksamheten när de når pensionsåldern.

Här sitter en svala som fick tji! Alla kassar är täckta med nät, annars skulle måsar och framför allt hägrar kalasa på fisken.
Ulf berättade att svalfamiljen bor någonstans under flotten, de flyger orädda nästan vid vattenytan trots att flotten är igång. Där nere någonstans finns boet med de små ungarna som matas dagarna i ända. Svalorna har bott där varje sommar i femton år!

Med lite hopp och skutt tar vi oss mellan kassarna för en närmare titt
Jag passade förstås på att räkna fiskarna, de var exakt 177.000 stycken!

Pelletsen fiskarna matas med består förutom av fisk och benmjöl även av ärtprotein då fisk numera är en bristvara. Hunden godkände pelletsen och sa att den smakade gott!

Sjöluften suger som ni vet, så nu var vi alla hungriga och begav oss till hembygdsgården för att äta lunch

Svårtippat vad vi fick på tallriken förstås! Till den goda varmrökta laxen serverades en underbar sås gjord på creme fraiche och hjortron!

Vi avslutade vår utflykt med fika innan vi vände kosan hemåt

Visst fick jag med mig lite godsaker till midsommarbordet, jag får ju finbesök!

Det strulade till sig med det också, dottern hade bokat tåg-buss-biljett från Borlänge och fick en timme innan avfärd reda på att tåget var inställt o ersattes med buss…en halvtimme senare! Det innebar att anslutningen till Fredriksberg inte fungerade!
En hjälpande kollega kom till undsättning, hon skjutsade flickorna till Sunnansjö där de hann ikapp bussen.
Nu är de snart här och jag har redan fått meddelandet: Vi är hungriga!

Nu stänger jag bloggeriet för några dagar och ägnar mig åt andra trevligheter
Vi ses snart!

1

Gems weekly photochallenge # 25

Tema: sticka

Det finns många som gärna ägnar sig åt att sticka, t.ex sjuksköterskor, handarbetsentusiaster…och, inte minst
tatuerare

Det känns rejält när nålen sticker i skinnet..
Jag tror alla i min familj har dekorerat sig med att låta en tatuerare sticka ett motiv man själv valt någonstans på kroppen.

Alldeles nyligen skickade Simon, äldsta barnbarnet ett foto på sin senaste tatuering

Han har valt att hedra minnet av sin pappa som gick bort alldeles för tidigt.
Märkena efter sticken är alldeles färska och röda, men rodnaden lägger sig snart.

Flera temainlägg hittar du när du klickar på hjärtat

1

Jag har läst..

House rules Bokomslag House rules
Jodi Picoult
roman, familj, Aspergers syndrom
Hodder & Stoughton
2010
556

Jacob Hunt is a teenager: brilliant at maths, wicked sense of humour, extraordinarily organised, hopeless att reading social cues.
And Jacob has Asperger´s. He is locked in his own world - but aware of the world outside, and wanting to make a connection. Jacob tries to be like everyone else, but doesn´t know how.
When his tutor is found dead, all the hallmark behaviours of Jacob´s syndrome - not looking someone in the eye, odd movements, inappropriate actions - start looking a lot like guilt to the police. And Jacob´s mother must ask herself the hardest question in the world: is her child capable of murder?

Detta var en mycket stark roman.
Karaktärerna är verklighetstrogna och äkta, och jag lärde mig massor om Aspergers syndrom. Jag har fått en förståelse för de problem dessa barn har och med dem hela familjerna.
Det har tagit lång tid för mig att läsa boken. Både för att den ibland är nästan för stark, det är svårt att förstå hur alla inblandade orkar med att bli ifrågasatta, mobbade, motarbetade. Och också för att läsningen varit så fascinerande att jag inte velat att den ska ta slut.
Jag kunde precis förstå hur Jacob tänkte och tyckte, hur han drog slutsatser, hur han försökte anpassa sig och hur han ofta misslyckades i sina försök att vara "normal"
Men jag har också läst om hur kärlek och ännu mera uppoffrande kärlek kan leda till förbättringar i dessa barns tillvaro. Samtidigt tycker oftast dessa barn inte om fysisk kontakt lika lite som att se andra i ögonen. Men jag är övertygad om att alla individer med rätt hjälp kan få ett rikt och bra liv, med rätt resurser och förståelse från samhället.
Vill du lära dig mer om autism och Aspergers så ska du absolut läsa den här boken!

0