Månad: oktober 2019

Idag skulle Blinka och jag gå en riktig långpromenad i helt ljuvligt väder, strålande sol, vindstilla och ett par plusgrader.
Vi ska precis korsa vägen och jag tittar åt alla håll för att se om det kommer några bilar.
Precis då, i ögonvrån, ser jag ett rådjur skutta ner på körbanan, en bil kommer körande men hinner precis parera..
Men, han bromsar inte, tror nog att kusten är klar…när nästa rådjur kommer springande…
Och det får sig en törn av bilen, jag hör dunsen och sedan bromsar bilisten in.
Rådjur nummer två har lyckats hoppa över vägräcket och ner i slänten men är förmodligen skadat…

Bilisten kliver ur bilen, går fram till kofångaren och kollar hur det gick med bilen.
Jag går upp mot honom, stannar på andra sidan vägen och säger till honom att han ska ringa och anmäla det påkörda djuret.

Chauffören nickar men ser rådvill ut, så jag ber att han kör upp bilen en bit till en bättre plats att parkera och att jag följer med och hjälper till.
Han vet inte vilken kommun han är i, än mindre på vilken väg…
Men han ringer snällt till larmnumret som kopplar honom vidare till polisen.
Sen ber jag att få låna telefonen och ger platsangivelse till polisen som även tar mitt telefonnummer.

Som tur är har vi många jägare på orten så eftersökning påbörjades ganska snart.
Tyvärr hörde jag precis nu att rådjuren passerat ett hus och att den ena hade en skada på benet…

Det kändes ändå bra att vara på plats och kunna hjälpa till med att ringa polisen som sedan kontaktade jägare…
Man vill inte att djuren ska lida, och jag tröstar mig med att de vilda rådjuren har ett gott liv även om det kanske inte alltid blir så långt..

Efter olyckan tappade jag helt lusten till långpromenad så det blev en kortare variant, men det var skönt att gå ner till sjön och djupandas en stund.

Blinka verkar nöjd i alla fall, och nu puttrar en korvsoppa på spisen, livet går vidare…

Igår hade jag en läkartid på vårdcentralen.
Ångesten över att åter behöva åka dit för att träffa en ny doktor samt göra nödvändiga undersökningar låg som en blöt filt över mig i flera dagar…

Det avspeglar sig faktiskt också i de foton jag tog i helgen märkte jag när jag förde över dem i datorn idag..

Lite dystra, färglösa, deppiga… det märks att jag inte är på topp varken mentalt eller kroppsligt, inte så konstigt eftersom dessa två hänger ihop

Nu blev faktiskt besöket bättre än förväntat…

Jag åkte med en gammal skolbuss som enda passagerare, chauffören såg glad ut att få sällskap och jag berättade att jag helst inte ville betala för resan eftersom jag skulle till vårdcentralen. Det är så att vid uppvisande av kallelse så åker man gratis, men jag hade inte hunnit få någon kallelse….

Nå, det var då inget bekymmer sa chauffören, för han hade ändå ingen kassa-apparat i bussen!
Dessutom kördes jag ända fram till entrén istället för att gå från hållplatsen, jag var ju enda passagerare och chauffören skulle gå av sitt pass!
Gissa om humöret steg flera grader när man får sån extra service!

Doktorn, mycket riktigt ny för mig, var en helt okej bekantskap, undersökningen som jag spänt mig så för gick helt okej och nu är prover tagna och mer kan jag inte göra innan svaren är klara.

Lättnaden var stor när jag gick ut genom dörren och ut i solskenet!
Fast det visar inte det här fotot som togs under helgen…
Men, eftersom jag hade två timmars väntan på bussen hem så gick jag en långpromenad i Sunnansjö, och många foton blev tagna..

Men dem får jag återkomma till för de ligger ännu kvar i kameran!

Som avslutning på detta föga inspirerande blogginlägg vill jag lyfta fram ett program jag såg på TV igår, Bonde söker fru- Jorden runt-edition, o jisses vilka finingar till män som presenterades!
Det var faktiskt nästan, fast bara nästan, som lusten att skriva ett brev slog till!
Mocambique, Australien, Italien och Spanien bor dessa bönder i, exotiskt, javisst!
Är du singel och inte såg programmet, kolla in de mysiga bönderna här vettja!