Månad: januari 2020

Det är mycket som händer både i kroppen och knoppen när man har sorg.
Jag tror att jag har släppt förebråelsefasen, den då jag bannade mig själv för att jag inte i tid lagt märke till att Blinka inte var helt kurant…
Acceptansen har infunnit sig, och även tacksamheten för alla gemensamma år vi fick tillsammans.
Men…
Jag vaknar flera gånger varje natt av sendrag och kramper, värk i höften och ena axeln, och …av Astrids spinnande på kudden bredvid min!

Jag har själv inga som helst vibbar för healing, men, jag kan ju inte låta bli att märka hur påverkade katterna är av att inte Blinka är här.

Fina Torsten sitter och vill ha uppmärksamhet och kärlek hela kvällarna, något han fick i överflöd av sin bästis Blinka

Eller hur?

Jag har gått till biblan, jag har gått och handlat, jag har jobbat på loppis…men igår fixade jag inte mötena som jag skulle delta i…

Utan att känna någon press så bara lät jag bli att gå dit, och jag har inte ett dugg dåligt samvete….

Blinka och Daniel i september, så fina kompisar…

Imorgon är det en stor dag, då får jag välkomna Daniel till pörtet och min lilla flock
Jag har ännu inte orkat besöka er kära bloggvänner, men ingen är glömd och jag väntar bara på en lite större dos energi så kommer jag o hälsar på!

Redan för några månader sedan berättade dottern att hon var ledsen över att hennes hund Daniel var så mycket ensam om dagarna.
Hon och barnbarnet jobbade och det var svårt att hitta någon som kunde hålla honom sällskap och gå ut och rasta honom på dagarna.
Nu står de inför en flytt i helgen och hon hade ställt frågan till mig om jag kunde tänka mig att ta hand om lilla prinskorven.
Jag var tveksam om jag skulle fixa två hundar, även om de är små så jag bad om betänketid.
När jag funderat några varv så tyckte jag att han hade trivts så bra hos oss med både Blinka och katterna när han varit här på kollo att han skulle få flytta hit.
Meddelade dottern men några dagar senare slog det mig: två okastrerade jyckar, en tik och en hane, nej men det går ju inte!

När sedan Blinka blev så sjuk och fick somna in kom allt i ett helt annat läge, plötsligt hade jag mitt i min stora sorg ändå möjligheten att få ta hand om en liten myspropp och ge honom tid och kärlek!

På fredag åker jag till Falun och hämtar honom!

Här kan du läsa vad dottern skriver!

Det kommer att bli så bra, Daniel är tio år och trots att han älskar promenader (precis som jag) så kräver han ju inte flera mil om dagen…med tanke på att jag själv har krämpor
Jag hoppas kunna ge honom några fina kvalitetsår i en härlig miljö med underbara skogsstigar att traska på.

Inte minst får han nya kompisarna Torsten och Astrid som är ganska vilse just nu när de inte förstår vart deras bästis Blinka tagit vägen

Ett foto från när katterna var små, 2009, de tydde sig till Blinka från första början!

Kanske är det rentav en mening med allt, i alla fall känns det som en väldigt lycklig lösning för min del att få en ny liten vän att ta hand om!

2013 när jag gosar med Daniel!

Välkommen till pörtet!