Daniel har träffat en ny tjej!
När jag flyttat hit till ”förorten” så kunde jag snabbt konstatera att här hälsar man inte på varandra på samma vis som i Sundborn. Det är inte så konstigt då det bor många fler här än i byn Sundborn men jag kände ändå ibland när jag mötte människor på trottoaren på promenaderna att det var märkligt att inte nicka och säga hej.
Snarare vände de jag mötte blicken ner i marken eller åt sidan…
Men man vänjer sig snabbt, det gjorde jag också, och sen tänkte jag inte så mycket mer på det.
Men nu senaste veckan har jag lagt märke till att flera jag möter ler och nickar och hejar.
Inte för att de känner igen mig, men kanske har vintern släppt greppet om tungsinnet?
Vi hundägare hälsar nästan alltid, vi anser oss kanske vara av samma skrot och korn?
Igår var en extra trevlig dag om du frågar Daniel
Han träffade en jättesöt liten dvärgpudelflicka!
Eftersom vi gick på en promenadväg och hade stannat vid en liten strand med vindskydd och grill kunde vi låta hundarna hälsa utan koppel, och kul hade dom!
Jag lockas ner till sjön var och varannan dag, idag kanske blir ett undantag på grund av kraftig vind och regnskurar.
Det är lätt att följa vårens framfart när isen börjar släppa mer och mer
men jag måste erkänna att jag tycker det går lite segt..
Jag kan i alla fall var nöjd med promenadstråken som finns att tillgå, de är långt fler än jag trodde.
Borta i fjärran på fotot syns hoppbacken och mitt pörte ligger till vänster om höghusen.
Jag måste återkomma om alla fåglar jag ser i en annan blogg, det är verkligen svårt att ta ett enda foto här utan att få några fjäderfän med på kort
Men idag vill jag berätta om denna kråka!
När vi gick längs gångvägen såg jag en tjej komma gående med en hoppande hund av rasen husky på sin ena sida och en hoppande kråka på den andra. Tjejen stannade ibland och gav kråkan en gobit och då blev hunden upprörd för den fick inget!
Det såg väldigt kul ut så jag kunde ju inte låta bli att fråga när vi möttes om kråkan var tam. Jo, blev svaret, den har hängt med ett halvår ungefär, dyker upp här längs stranden och följer med på promenad.
När jag sedan mötte pudelflickans matte lite senare bekräftade hon att hon också kände till den tama kråkan.
Detta påminner om Måzart, den tama måsen vi grannar matade i Sundborn!
Små glädjeämnen i vardagen!
Mia
Det var ju positivt att du har upptäckt fler gångvägar än förväntat, det är alltid kul med variation 🙂 och alldeles extra roligt för Daniel att han träffade en ny tjej, wow! ”Flickan och kråkan” Mikael Wiehe….den kom jag osökt att tänka på när jag läste om den här pippin! Kram på’re
BP
Det är skillnad att bo i ett litet samhälle i Sundborn jämfört med ett hyres-/brf hus i utkanten av en stad. Här har det blivit bättre med hälsningarna de senaste åren. Speciellt under pandemin hälsade man friskt på varandra och även stannade upp för att växla några ord på tre meters avstånd – ungefär.
Att ha hund förbrödrar, helt klart. Då har man ju nåt att prata om direkt och behöver inte ta ”omvägen” via kallprat om väder. Så kul med Daniels nya flickvän. Skrattade gott åt den tama kråkan. Varför inte, bara den inte är/blir till en ”innefågel” så. Kråkor sägs ju vara väldigt smarta. Vad heter kråkan?
Minton
Daniel ser så lycklig ut när han busar med nya tjejen. Folk är inte så trevliga här utan tittar oftast i marken även många hundägare.
Det är så trevligt med hej och ett leende.
Kramar från oss
Ditte
Visst är det trevligt med både de små och större glädjeämnena i vardagen. Och det är ju faktiskt där vi mest befinner oss.
Vad roligt för Daniel med en ny hundtjej! Och paret såg ut att trivas fin tillsammans.
Förstår att nu njuter av fina promenadvägar och inte minst, att precis som i Sundborn, ha sjön på nära håll. Men visst set det fortsatt ut att vara tämligen kyligt-
Vad gäller att hälsa så är det nog skillnad mot Sundborn. Men det kan nog vara så att det lättar upp allt eftersom-
Ett hej är alltid trevligt liksom ett leende.
Tack för rundan och de vackra bilderna-
Kram
znogge
Vår lilla tvillingstad är en liten håla och här hälsar väldigt många på varandra när man möts. Sedan finns det så klart en del som tittar bort eller i marken och då är signalen tydlig. Nu är vi också hundägare sedan många år och varje promenad innebär alltid att man byter några ord med en annan hundägare. Trevligt tycker jag. Kul för hundarna också med lite bus.
Vår uppfödare har ett par tama skator som ofta hälsar på i hennes trädgård. Jag hade aldrig hört talas om det tidigare men det finns helt klart inser jag.
Önskar en god kväll!
Ibod11 - Ingrid
Men ååh, vad kul för Daniel att ha fick en kompis att leka med. Att du lockas av vattnet är inte ett dugg konstigt i mitt tycke. Jag dras också oftast till ett vattendrag om det finns något. Men hos dig har isen kommit mycket längre i sin konvertering till vatten. Här såg jag folk på isen senast igår men idag är den så blöt och porös så nu tror jag inte det blir så mycket mer isliv för någon. Men före månadsskiftet blir det ingen islossning om inget mirakel sker. Vad roligt att du har så många fåglar att spana på. Här i närheten finns det också minst en tam kråka som jag ibland ser hoppandes bredvid hundar och deras ägare. De lär sig snabbt att det kan löna sig 😀
Kram
Anna-Lena
Först kände de inte igen tanten..men nu så har hon blivit ett bekant ansikte. Kan ju vara så…
Roligt iaf när folk uppmärksammar en…
Du måste ha gått en lång runda, när ditt hus syns på då långt håll. Är det en liten sjö? Eller en stor? Runn… Kan den finnas hos dej?
Grattis till Daniel dom träffat en så fin tjej . God kväll! Kram
LillaSyster
Då är det ju vår….ja, menar om hundarna har vårkänslor på det där lekfulla viset så måste våren ha kommit även till dig.
Vackra omgivningar har du och vad kul med den tama kråkan.
Här hälsar vi på de vi möter på gatorna – i alla fall i min stadsdel.
Äventyret framtiden
Du har så fina omgivningar att upptäcka tillsammans med Daniel. Daniel som har träffat en tjej, så kul! Kråkan är också kul, Hoppas den klarar sig bra…den har ju klarat vintern i närheten av människor. De är kloka kråkorna, intressanta fåglar som så.
Jag vet att du räknar med att ta bussen till Sundborn för att simma i sommar men kanske du kan simma där i närheten också av var du bor? Eller är vattnet inte tjänligt för människobad?
Så småningom kommer säkert flera att ”våga” hälsa på dig och Daniel, det brukar ta sin tid att bli ”godkänd”.
Kram från gränden!
Anna i Portugal
Men vad gulligt med en ny vän till Daniel. Och så härligt med varierande promenader, med olika vyer. Hoppas isen släpper snart, så våren blir mer påtaglig.
Susjos
Å så mysigt med en kompis, som är hur söt som helst! Minsann tror jag att min bror och hans fru har en liten pudelflicka igen, som jag inte har träffat ännu, men hon är vit har jag sett på bild, kanske ni kommer att träffas också, ni bor ju så nära varandra!
Kul med den tama kråkan. Visst är det sjön Tisken som du fotograferar?
Snart kommer väl värmen ändå?! Det hoppas vi på!
Må så gott!
Kram!
Paula
Jag rör mig mellan Tisken o Runn. Tisken börjar vid Slussen dit jag går nästan varje dag, o efter slussen börjar Runn, bra va? Runn är en större sjö med många förgreningar. Marinor vittnar om aktivt båtliv i Runn. Kram
Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv
Det där med att hundägare hälsar upplever jag också. Man är kanske mer öppen då? Vilken fin plats du hittat att promenera på, vi kanske ses någon gång nu när vi bor i samma stad.
Susie på Stjärnarve...
Dom såg verkligen ut att ha kul ihop, dom små lurviga! Det är faktiskt nåt jag saknar för Molton. I Örby, Stockholm, hade vi en stor äng utanför oss dit hundägare gick för att rasta sina hundar. Så både Brasse – vår strv. tax – och Penny – Lancashire Heeler – hade massor av kompisar – men också en del hatobjekt. Det var en kille som hade två elaka stora hundar som faktiskt bet Brasse ordentligt en gång så man fick spendera en hel söndag hos veterinären. Och han som alla annars gillade, t.o.m. dom som normalt inte gillade andra hanar! Penny var boss för alla – hon var tuff trots att hon var liten – utom en stor Dobermanntik. När dom träffades så gick Penny på bakbenen hela tiden och slickade henne i mungiporna för då var hon snäll!
Här har vi inga kompisar till Molton, men det finns en stor tik som granne i hans hem. Dit brukar han smita – för dom har inget staket och han får gå själv ute!?
Vi har hela innertomten inhägnad, det var det första vi gjorde redan innan vi flyttade hit. Penny sprang nämligen ut på vägen en gång när vi var hit och försökte bita i bakdäcken på en traktor som körde förbi…..hemskt!
Rolle mår bättre idag, han kan iaf stå utan problem och dessutom gå rätt hyfsat. Knäet är OK, men halva foten är blålila och ser inte kul ut. Jag kan dock inte tvinga iväg honom till sjukan…..
KRAM-Susie
Anki
Härligt att Daniel hittat en tjejkompis … lite lik Muffin och jättesöt 🙂 Fina promenadvägar hos dig .. och visst är det mysigt att strosa runt och hitta nya.
Kram
Ninni
Jag är glad åt att jag bor i lilla Alfta där alla hejar på varann. När jag bodde i Järvsö fortsatte jag att heja på folk som jag var van att göra men där var det ingen som hejade. Jo, personalen på ICA hejade men det var då bara de också. 🙂
Var till nya ICA Maxi i Bollnäs tillsammans med min yngsta dotter. Ojojoj vad vi fick leta för att hitta det vi skulle handla. Ibland så frågade jag andra kunder om var jag skulle kunna finna det jag letade. Flera av dem pratade jag med om annat också. Dottern frågade mig sen om jag kände den jag pratat med. 😀 Nää, det gjorde jag ju inte men det var ju trevligt ändå.
Heja på folk du som du är van från Sundborn.
Kramen.