Hur stjäl man ett par trosor åt en dotter som ser allt, som avslöjar allt för världen?
Hur håller man kvar andningen som ett ankare när fängelsets trygghet inte längre finns att tillgå?
Hur undviker man folks blickar när man är på flykt med sina två småsyskon - och vinterkylan tycks vältra sig nerför fjällsidorna?

Det här är min första kontakt med den här författaren, jag fick tipset i ett inlägg på Söndags-smakbit för några veckor sedan.
Jag tycker om novellformatet och de här novellerna är som en knytnäve i solar plexus, drabbande och så fint skrivna.

Utdrag ur novellen "vi kan inte hjälpa alla"
sid 33
"Alexa, mamma är här!
Jag vill inte prata med de där tjejerna. Jag vill bara försvinna. Jag vill bara hem, men först måste jag alltid göra allt, och göra upp om allt, dagar och datum och klockslag, och jag måste sätta upp mig på en tid i tvättstugan, och på förskolan är det snart jullunch och alla måste ha med en rätt och jag måste hämta och lämna och gå från hallen med Alexa i den ena handen och hennes väska i den andra, alla kläder han skickar tillbaka är smutsiga, han vet inte hur man sätter på en tvättmaskin eller rensa luddfiltret på torktumlaren..."