Stoppa tiden, jag hinner inte med!
Alltså, nu går tiden dubbelt så fort som vanligt!
Man vill hinna vara ute i solen, hinna vårstäda hemma, åka på små utflykter, och dessutom göra det man brukar, men…
Alltså, nu går tiden dubbelt så fort som vanligt!
Man vill hinna vara ute i solen, hinna vårstäda hemma, åka på små utflykter, och dessutom göra det man brukar, men…
Ett par nyfotade skyltar har jag lyckats klämma fram denna vecka.
hittat på en skogspromenad, tack och lov tom!
På väg till frissan passerar vi denna skylt..
Inne på toaletten hos hårfrisörskan…
Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Efter klimatkatastrofer och världskrig har Förenta Nationerna förtätats till en klimatkontrollerad…
# 15 Konsumtion
– Vad för ”onödigt” skulle du köpa om du hade obegränsade resurser?
Jag skulle förmodligen klicka hem en massa roliga och användbara (?) prylar till
mina tre barnbarnsbarn! Här…
När Lova föds är hon varmt efterlängtad. Samtidigt är hennes pappa Conny livrädd för att inte räcka till som far och oroar sig för att inte kunna ge dottern den trygghet hon behöver.
Vid förlossningen drabbas Lovas mamma av allvarliga förlossningskomplikationer och under några dagar står han helt ensam med den nyfödda. Lova är hans ansvar och bandet som skapas mellan dem är starkare än alla rod.
Men efter den första tiden hemma smyger sig en oro in i deras liv. Varför är det så svårt att få kontakt med dottern? Utvecklas hon verkligen som alla andra barn? Och hur gör man för att nå fram till ett barn som lever i en helt egen värld? När vardagen blir allt svårare att tackla, glider Conny och dottern ifrån varandra.
En svidande vacker berättelse om en fars kärlek till en dotter som inte är som alla andra.
Utkast sid. 79
"Du är svår, tänker jag. Men det svåra är dubbelt svårt, eftersom det är nästan omöjligt att sätta fingret på vad det består av.
Ibland är det som om du stirrar på en prick på väggen. Av någon anledning älskar du just den pricken. Då är det enda som spelar någon roll att du får lov att stirra på den."
sid. 145
"Det här är platsen där jag bor, tänker du kanske.
Eller den plats där jag sover och två personer passar upp på mig med allt möjligt. Jag gillar dem för att de förstår. Jag får mat, min Ipad, dricka, borsta tänderna, busa ibland. På något mystiskt sätt hänger jag ihop med de här andra två. Men den här nya, tredje personen, vem är han?