I september 1949 tar den unga tyska kvinnan Uli Hartmann tåget till Krokom. På sig har hon en stulen kappa och med sig har hon en bunt brev, skrivna av en viss Elsa Pettersson.
Uli är fast besluten att leta reda på Elsa för att komma ett steg närmare sanningen om vad som egentligen hände Hansi - Ullis älskare som deserterade och dog under kriget.
Samtidigt står Elsa i lanthandeln och grubblar över vad hon ska göra med den stora hemlighet som hotar hela hennes tillvaro.
När de två kvinnorna möts förändras livet för alltid.

Utdrag ur boken:
"Inte hade hon klart för sig hur man krokas heller. Det var så hon tänkte på det i efterhand. Hon visste inte då att varje människa var en sjö, både det kalla, klara vattnet om våren och det kvalminga, dyiga om hösten, och att tiden själv fiskade i den sjön. Tiden satt i ekan och stirrade på flötet men under ytan fanns krokarna med hullingar åt alla håll".

Som vanligt skriver Elin distinkt och vackert. De två kvinnorna har inget gemensamt utom att de på olika sätt känner mannen. Jag tycker inte man kommer någon av dem inpå livet utan de känns som ganska avståndstagande och kyliga.
Absolut en läsvärd bok men den grep inte tag och skakade om.