Lester Ballard är en sär ung man. En dag blir han anklagad för att ha våldtagit en kvinna och häktas för brottet, ett brott han egentligen inte har begått.
Efter en tid i fängelse släpps han fri. Utan fast punkt i tillvaron rör han sig mellan gårdarna på den bergiga landsbygden som en skugga. Sakta framträder porträttet av en människa vars drifter leder in honom på en väg utan återvändo.

Boken utkom i original 1973 och är nu äntligen översatt till svenska. En skarp och koncentrerad berättelse, med utgångspunkt i en sann historia, om en depraverad och utstött människa, en människa som inte kan eller vill ingå i samhället. Finns det onda människor? Eller finns det bara onda handlingar? Och vem har egentligen rätt att döma andra, vi är ju alla Guds barn.

Utdrag ur boken:
"Han såg ut som något som hade råkat utlösa en fjäderbelastad mekanism, eller som en slapstickeffekt skapad av en filmklippare, där han uppslukades av dörren och nästan samtidigt slungades ut igen, avfyrades i en kolossal baklängesstöt, snurrande, med ena armen utflygande i en egendomligt mjuk åtbörd, allt i ett moln av ljusröda blodstänk och sönderslitna kläder medan geväret mitt i kalabaliken ljudlöst skallrade mot verandaplankorna, och så damp Ballard ner på golvet och satt där några sekunder innan han föll huvudstupa ner på gårdsplanen.
Trots att Greer själv blivit skjuten genom övre delen av bröstkorgen vacklade han ut genom dörren med hagelbössan och nedför trappan för att syna varelsen han hade skjutit. Nedanför trappan lyfte han upp något som såg ut att vara en peruk och upptäckte att den var förfärdigad av en torkad människoskalp."

Denna bok är rent plågsam att läsa. Den är så stark att den får mitt blodtryck att stiga och hjärtat att hamra i bröstet. Den är grym och obeveklig, eftersom huvudpersonen är ett odjur, en nekrofil.
Jag har tidigare läst tre böcker av författaren, senast den filmatiserade "Vägen" som var en otroligt stark berättelse.
Om du som jag uppskattar god prosa, oavsett ämne, och kan tänka dig att närma dig en beskrivning av en människa som inte längre förtjänar epitetet människa, då ska du sätta tänderna i detta verk.
Att jag väljer att ge högsta betyg till romanen beror definitivt inte på berättelsens art utan det faktum att man inte kan förbli oberörd över ordens magi.