Året är 1918. De danska tvillingarna Kaj och Ib Gottlieb reser till Finland för att strida som frivilliga i inbördeskriget, och deltar i stormningen av Tammerfors. Efter deras möte med krigets ohyggliga verklighet följer vi bröderna, var för sig och sida vid sida. Från den sena ungdomen till de första ålderskrämporna, genom förälskelser och besvikelser, drifter och sjukdomar, till Leipzig, Paris och Geneve. Via 1920-talets fredstid när Europa blomstrar, vidare till 1930-talets oroligheter med tilltagande antisemitism och nazism.
Och så är det plötsligt krig igen. Och med det kommer ockupation och motståndskamp, och Kaj och Ib tvingas navigera i ett riskfyllt spel bland Gestapomännen på Köpenhamns gator.

En mörk och storslagen roman om Europa, om kriget och freden, om ondskan och den förmenta godheten. Och, inte minst, en psykologiskt knivskarp skildring av två bröders samvaro i en omänsklig värld.

Utdrag ur boken:
"När han ser på dem är de så magra att det är svårt att föreställa sig hur kulorna kan få något att arbeta med, hitta en hållpunkt, kött att riva och slita i. Det är lättare att föreställa sig hur kulan av bly helt enkelt kommer att passera genom de utmärglade kropparna utan att åstadkomma annat än några oskyldiga flisiga hål som i en lagårdsvägg."

"Kaj tycker inte att det är särskilt upphetsande att inte bara hennes varmt troende mor utan även frälsaren och flera av hans apostlar samt Martin Luther följer med in under täcket, eller ligger och kuckelurar i ett mörkt hörn av rummet, beredda att ropande hoppa fram beväpnade med kors och bibel och psalmbok och hot om helvetets förtappelse."

Hur ska jag kunna beskriva denna oerhört starka läsupplevelse?
Jag kunde inte värja mig!
Jag har läst författarens tidigare böcker och tyckt mycket om dem, men jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur stark denna roman är. Det är känslokall realism från finska kriget, det är blodigt och hemskt, soldaterna blir mentalt förstörda för livet efter deras tid i krigets fasor.
Det finns inte tid för återhämtning på en enda av de nästan sjuhundra sidorna! Ibland nästan kastade jag boken för att skildringen var så grym och huvudpersonerna så känslokalla. Men snart var jag åter där i deras våld. Det är nu några dagar sedan jag avslutade boken och jag är fortfarande fast. Jag märker att jag har svårt att komma in i nästa bok jag påbörjat för jag sitter kvar i krigsklistret.
Mellan alla våldsskildringar finns erotiska äventyr och en mustig ironisk humor som hjälper till att hålla mina själsliga förmågor intakta.
Vill du ha en riktig utmaning, ett stort läsäventyr? Varsågod, du kommer att sluka den med hull och hår!