Pojken Göran växer upp i Hälsingland som son till en sågverksarbetare. Fadern uppmanar honom att fortsätta i samma fotspår, men Göran vill inte utsätta sig för det hårda och farliga arbetet. Men slita får han när han utauktionerats till en bondgård efter det att modern dör och spriten sätter klorna i fadern.
Boken utspelar sig från 1920-talet och framåt. Göran är vuxen när andra världskriget bryter ut och han blir soldat under många långa och hårda år. Han anmäler sig som frivillig under Finska vinterkriget och blir spanare bakom fiendens linjer.

Detta är den fristående andra delen i en trilogi som inleddes med boken "Och kvar stod en röd resväska".
Den sista delen har nyss kommit ut.

Utdrag ur boken:

"Åtta man i ett trångt tält. På golvet hade de lagt madrasserna som de själva fått stoppa med halm. Efterhand blev de knöliga och våta. Tältduken höll sällan vätan stången, och hela hösten regnade det som om himlen var öppen. Fukten rann längs tältduken och blötte ner madrasserna, sovsäckarna, uniformerna, strumporna, allt. En tung doft av blöt formalin och mögel fanns i tältet. I taket hängde linor kors och tvärs."

"Ryssarna skulle ta det där bångstyriga, men så strategiskt placerade landet Finland med sin lilla spillra av armé på några veckor. Så var det sagt och så trodde hela världen att det skulle bli."

Hon har en stor berättarglädje i sig, Mari Åberg. Med en högst realistisk stil beskriver hon tidsenligt miljöerna och fångar inlevelsefullt huvudpersonen Göran och hans känslomässiga våndor.
Det enda jag kan ha lite invändningar mot är att skildringen ibland blir lite väl detaljerad och berättelsen liksom stannar upp under några sidor innan den tar fart igen.
Jag kommer med förväntan att ta mig an den sista delen i serien.

Med rätt kunskap kan en vanlig promenad bli till en spännande jakt på naturlig mat och vilda smaker. Ätliga växter går att hitta överallt, i skogen, på ängen och faktiskt även i stan.
I boken samlas fakta om ett 70-tal växter: var de går att hitta, deras specifika kännetecken och hur de bäst plockas, tillagas och förädlas.
Många svenskar är vana att plocka kantareller, men repertoaren kan utökas till att omfatta mycket mer av vad skog och äng har att erbjuda i form av örter, blommor, blad, svampar och rötter.
De vilda växterna har det senaste decenniet hamnat i strålkastarljuset på grund av råvarorna i det som brukar kallas den nya nordiska gastronomin. Växter som länge kallats ogräs har nu omvärderats och fått en given plats i det moderna köket.

Författaren är kock och har arbetat med vilda växter på restauranger. Numera har han eget företag som plockar vilda växter åt ett antal svenska topprestauranger.

Detta är ju ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, att ta tillvara på det naturen ger. Utan krångligheter, utan en massa omvägar, bara plocka, rensa, ät och njut. Vill man så kan man torka eller göra tinkturer och teer, man kan safta, sylta och lägga in. Själv nöjer jag mig med att äta färskt och att torka. Jag har fortfarande kvar både svamp och nässlor från ifjol trots att de används flitigt i min matlagning.

Man blir aldrig fullärd, och en ny bok om vilda växter är ett välkommet tillskott. Kärleksörten har jag aldrig ätit, inte heller ryssgubbe.
Att rosta frön från nässlor eller t.ex groblad vill jag gärna testa i år, och så vill jag lära mig känna igen lomme, en oansenlig växt vars fruktskidor lär smaka lite senapsaktigt.
Alla växter växer inte i hela vårt avlånga land och det är bra att uppgift om habitat finns med i boken.

Matrecept innehåller boken just inga, kanske för att man mera sällan använder växterna i varma maträtter. Men om jag fick goda tips så kunde jag allt slänga ner en och annan rot av t.ex löktrav eller maskros i mina grytor...

En mycket trevlig bok i lagom storlek för att kunna få plats i korgen eller ryggsäcken.