West Virginia 1934
Sjuksköterskan Becky Myers oroar sig för sin arbetsgivare, doktor Blum.
Det senaste året har han förlorat sitt hus, sin praktik och sin hustru. Och nu verkar han även ha mist förståndet. I hopp om att Blum ska bli frisk återvänder de till det lilla samhället Hope River, där gemensamma vännen och barnmorskan Patience Murphy bor.
I Hope River möts de av fattigdom och arbetslöshet. Behovet av en sjuksköterska är skriande, och Becky kämpar för att skaffa mat på bordet och tak över huvudet.
Med stor mänsklig värme skildras livet i den avlägsna dalgången, hur Becky försöker återuppväcka doktor Blums livsgnista - och samtidigt sin egen tro på kärleken.

Boken är en uppföljare till tidigare utgivna "Barnmorskan i Hope River".

Den här berättelsen tycker jag är svår att recensera. Den är varmhjärtad, påminner lite om "Lilla huset på prärien", naivt skriven men med humor.
Mycket av handlingen känns autentiskt medan annat känns som rena fantasier utan minsta verklighetsanknytning.
Doktor Blums häpnadväckande sjukdomsbild och plötsliga tillfrisknande är exempel på ganska osannolika beteenden, men i bokens värld är ju allt möjligt.
Som läsupplevelse är jag dock inte särskilt imponerad, betyget blir därför ganska blygsamt