Änkenåden Charlotta träder fram med hjälp av kyrkoböcker och bilder från Undenästrakten.
Året är 1779 och hon har blivit änka, ensam på Karsjöhult, en utgård till Fräckestad säteri.
Tiveden är så gott som väglöst land. I skogen ylar vargar. I kyrkan domderar präster.
Charlotta är på jakt efter spåren av sin hemlighet.
Motgångar möter henne, från kyrkan likaväl som från hennes egna släktingar.

Utdrag ur boken:
"Nu har vi nådig frun till slut, sade komministern. Kan frun säga vad som står i 1 Kor.14,34-35
Charlotta tvekade inte, utan talade som om hon läste innantill:
-Edra kvinnor tige uti församlingarna, ty dem är icke tillstatt att tala, utan att de äro underdåniga, såsom ock lagen säger.
-Men, kommenterade hon, innan komministern hann säga något, man måste komma ihåg att på den tiden Paulus skrev detta, var kvinnorna obildade och hade inte mycket att säga. Nu för tiden kan många kvinnor både läsa och skriva och har därför rätt att uttala sig.
Detta hade hon talat så många gånger med Harald om. Harald hade hållit med henne. Hon kände sig säker på sin sak.
-Ifrågasätter I Herren Vår Guds ord? utbrast komministern upprört."

Författaren har inspirerats av människorna som bodde på den plats som hon på somrarna nu bebor.

Jag tycker ju om berättelser om gamla tider, om hur livet var förr.På den punkten är allt som det ska. Berättelsen är autentisk och trovärdig, så dock inte karaktärerna. som i mitt tycke inte framstår
som personer av äkta kött och blod, med olika karaktärsdrag och egenskaper. Visst, huvudpersonen är envis och går sin egen väg, ändå förstår man inte riktigt varför.
Texten blir aningen stolpig och intetsägande, saknar helt enkelt känsla. Kanske utvecklar hon sitt författarskap i de kommande böcker hon planerar att ge ut.