I samma trappuppgång på Söder i Stockholm bor tre ensamma människor. Det är Elisabeth som efter ett stort svek flytt undan världen, serietecknaren Elias som bär på en tung hemlighet och änkemannen Otto som lever ett stillsamt liv med sina böcker som enda sällskap.
De är grannar, bara väggar och tak skiljer dem åt, men ändå är deras liv långt ifrån varandra.
Men så blir en felskickad postförsändelse inledningen till en vänskap, där den gemensamma kärleken till berättelser och litteratur får dem att öppna sig för varandra.

En stark berättelse om ensamhet, vänskap och kärlek och de hisnande möjligheter som ryms inom varje människa.

Utdrag ur boken:
" Ända sedan han lärt känna Elias, hade tisdagarna blivit den krok som han hängde upp sitt lilla liv på. Resten av veckan drev han bara fram utan mål. Om någon skulle fråga honom vad han gjort en viss dag skulle han haft svårt att minnas."

"Datorn stod och väntade. Hon satte sig ner och lade handen över musen och såg hur skärmen tändes. Och där var den första bilden. Den som också satt på hennes sovrumsvägg.
En koltrast. Eller i alla fall en svart liten fågel. Den låg på sidan, och det såg ut som om den vilade på smutsig blötsnö. På väggen hade hon tyckt sig se hur den förtvivlat försökt flaxa med vingarna. När hon nu såg den på skärmen avtecknade sig varje detalj ännu tydligare än tidigare, och hon tyckte sig kunna se hur det lilla bröstet hävde sig, hur näbben öppnade sig, som om den kämpade för att få luft. En liten fjäder hade lossnat och låg våt vid sidan. Ögat stirrade uppåt, mot en osynlig himmel. Det var uppenbart att fågeln knappt var vid liv."

Jag har läst alla böcker som Linda Olsson skrivit, tyvärr är dom än så länge inte så många.
Precis som tidigare berättelser så skriver hon så njutningsfullt, så finstämt, så berörande att det låter som vacker musik. De olika delarna bildar en vacker komposition utan sliskighet eller överdrifter.
Jag har läst recensioner som menar att den kvinnliga karaktären i boken inte är trovärdig, hon repar sig från sin depression alldeles för enkelt för att vara trovärdig.
Det bryr jag mig inte om ifall det nu rent medicinskt skulle vara osannolikt. Författaren gör sina karaktärer, bestämmer hur dessa utvecklar sig i förhållande till övriga karaktärer.
Och jag har inte det minsta svårt att finna historien sannolik. Jag läser här en roman och inte en biografi varför författaren har fria händer.
En toppenbok som jag varmt rekommenderar!