Per Jensen som skrivit boken är professor i etologi. Han forskar och undervisar om djurs beteende och hundarna ligger honom särskilt varmt om hjärtat.

Hundar har en unik förmåga att förstå och kommunicera med oss människor, utvecklad under årtusenden av nära samliv. Faktum är att de på många sätt förstår oss bättre än vad vi själva gör. Under senare år har forskarna på allvar börjat glänta på dörren till hundarnas inre liv. Vi har lärt oss att deras tankar och känslor framför allt kretsar runt en sak, relationen till människor.
Här i boken kan du läsa om de nya rönen kring hundarnas intelligens och känsloliv. Skäms de verkligen när de gjort något förbjudet? Har de sinne för rättvisa och blir de svartsjuka? Hur ser deras tidsuppfattning ut? Hur mycket förstår de av vårt språk? De nya insikterna i hundarnas innersta tankar gör det svårt att någonsin betrakta dem på samma sätt igen.

Enligt författaren lever vi i en kunskapsrevolution. Nästan varje vecka publiceras nya rön om hur hundar tänker och känner, deras relationer till oss människor och de många olika sätt de använder för att kommunicera med oss. Denna bok är en sammanställning av den nya forskningen och vad den betyder för synen på våra hundar.
Varje kapitel i boken är uppbyggt kring en sammanfattning av några utvalda experiment.
Exempel på innehåll:
-Djurens känslor och tankar
-Ser hunden våra avsikter?
-Förstår de vad vi säger?
-Kan de tala?
-Skämmas som en hund
-Svartsjuka, avundsjuka, orättvisa
-Hundar, tid och ensamma dagar
-Forskningen bakom kunskapen
- och många fler

Utdrag ur boken:
"Om vi skulle utveckla ett särskilt intelligenstest för grisar skulle vi förmodligen mäta saker som hur bra de kan skilja på olika lukter, om de hittar till gyttjehål som de besökt tidigare eller om de kan urskilja olika ätbara insekter från varandra. Inget av de problemen skulle vara meningsfullt att ställa en hund inför och därför kan vi aldrig jämföra dem.
Vad är då hundens särskilda intelligens? Det är vad denna bok handlar om. Olika raser har lite olika kognitiva egenskaper, men alla hundars specialitet är att förstå människor. De kan mycket väl vara världsmästare i människoförståelse. Frågan är om vi själva kommer bättre än tvåa i den tävlingen".

"Hundar är levnadskonstnärer. De behärskar livets djupaste mening bättre än någon människa jag känner. Vore de människor skulle de alla vara buddistiska visdomslärare.
I alla tider har människor ansträngt sig för att nå den frid och inrre harmoni som kommer av att leva här och nu och ta tillvara det som just den här stunden bjuder. Tusentals människor går på kurs i "mindfulness" där man får lära sig att gå ner i varv och finna harmoni genom att öppna sina sinnen.
Mina hundar kunde vara instruktörer på de kurserna. De lever som vi alla drömmer om. När hundarna och jag går en lång skogspromenad är de hundraprocentigt närvarande varje sekund. De upplever fullt ut varenda doft och vartenda ljud. Jag ösnkar jag kunde vara mera som dem. Men jag ägnar promenaden åt att strukturera morgondagens föreläsningar i huvudet, att tänka ut de smarta svar jag borde ha kommit på när den där bilisten skrek åt mig förra månaden och att fundera på kvällens TV-utbud. När vi kommer hem händer det att jag inte minns var vi varit..."

Det blir en del faktaspäckad experimentläsning. Men bara en del. För mellan varven finns klokheterna, självklarheterna som ingen behöver forskningsbidrag för att undersöka och begripa.
Något jag tog till mig var hur ny forskning visar att trots att vargen är alla hundars stamfader så har den moderna hunden vandrat så lång väg tillsammans med oss människor att flera ursprungliga egenskaper har förändrats.
När jag skaffade min första hund 1997 fick jag bland annat lära mig att inte stirra en hund rakt i ögonen och att inte skratta åt en hund så man visade tänderna. De signalerna tolkade hunden som hotfulla.
Ny forskning visar att det inte alls stämmer. Man kan visst titta sin hund djupt i ögonen och hunden blir inte rädd om du visar tänderna!

Den här boken önskar jag att jag själv hade i bokhyllan. Kanske hamnar den där i ett senare skede, nu har jag lånat den på mitt eminenta bibliotek men man kan behöva och vilja kolla upp saker senare så ett eget exemplar är att föredra.
Söta bilder på författarens uttrycksfulla gårdshundar ger dessutom boken en extra dimension och varför inte ge den i julklapp till en hundvän du tycker om?

När Sara och Björn flyttar ut på landet till sitt nyrenoverade hus kan de inte ana vad som väntar dem. De hoppas på ett nytt och lugnare liv och att deras katt Miszka ska kunna ströva fritt i omgivningarna. Redan första kvällen kommer paret i huset mitt emot förbi. Att de också är kattägare är ett lyckligt sammanträffande, och de delar även andra intressen. Grunden verkar vara lagd för god gemenskap över staketet.
Men snart förändras allt. Grannarnas katt är ett stridbart djur som försvarar sitt revir. När kriget mellan de båda katterna intensifieras ökar också spänningen mellan deras ägare. Samtidigt upptäcker Sara att det även tidigare har förekommit osämja mellan människor i de ensligt belägna husen. Bråk som slutat i en spöklik tragedi där sanningen aldrig riktigt uppdagats.

Först vill jag nämna att jag brukar gilla Ernestams historier. De har en tydlig twist och är lagom oförutsägbara.
Men den här lilla berättelsen blev jag besviken på. Dels för att det är så kort, som en längre novell, dels för att den slutar ganska konstigt och abrupt.
Det känns lite grann som om författaren ville tjäna en hacka på julhandeln och tyckte att en bok för kattälskare säkert skulle gå hem i stugorna.
Och visst kan hon ha rätt, boken är behändig till formatet, det finns några illustrationer i den och den kan vara räddningen då man inte vet vad man ska ge i julklapp till någon som kanske har det mesta.
Men jag förväntar mig en bättre story. Faktiskt. Trots att, eller kanske just för att, jag också älskar katter!