Till en början är Leo Tolstojs berättelse en dräpande satir över en kultur där social status betyder allt. Huvudpersonen är en högt ansedd jurist som just köpt sig en ny ståtlig våning. När han ska hänga upp några gardiner, ramlar han och slår sig så olyckligt att han kort därpå ligger för döden. Men ingen vill veta av Ivan Iljitj i hans dödsskräck, inte ens hans egen hustru. Ingen, utom den medellöse tjänaren Gerasim, som tar hand om honom. På dödsbädden hemsöks han av minnen från hela sitt liv. Kort före dödsögonblicket landar Ivan Iljitj i en känsla av vad livet går ut på – och skräcken lämnar honom.

Den här boken ingår i min strävan att läsa klassiker, inte regelbundet men ibland när jag råkar hitta en inte alltför krävande titel.
Boken representerade en tid i Tolstojs liv då han ifrågasatte sig själv om "hur man skulle leva" och om han hade levt väl. Det var också en tid då han accepterade religionen.
Boken var läsvärd och hade sina poäng, men jag har inte kunskap nog om litteratur för att hålla med om att den är en av världslitteraturens bästa.
Jag tar gärna emot tips om flera läsvärda klassiker, helst dock inga tegelstensromaner...

Vi får följa de första finska invandrarnas vedermödor på deras färd från finska Savolax till bosättningen i de värmländska finnskogarna.
Vi följer dem vid svedjebruk, nybygge, jakt och påtvingade strider. Vi möter finnen Pekka Huskoinen och den trollkunniga Wappu. Vi blir även varse den tidens invandrarfientlighet i form av brända pörten och skördar.

Jag läser denna text med andakt, den är skriven på gammalt språkbruk från 1800-talet så det har inte gått fort. Berättelsen ingår som en del i vår svensk-finska bokcirkel
Ex.sid 90
"Ett finnbad tillgår på det sätt, att sedan stenarna i ugnen blivit heta, vatten slås på dem. Den därav bildade ångan stiger upp mot taket och vidare längre ned, tills de runt omkring väggarna löpande britserna inhöljas i den heta ångan. Så en skopa vatten till på stenarna, och ångan blir allt hetare. För att kunna andas har man en i kallt vatten doppad duk för munnen. Då den badande inte uthärdar hettan längre hoppar han från britsen ut och tumlar omkring i snön, och så i all hast upp på britsen igen. Man upprepar samma manöver så länge man tål. Efter ett sådant bad, vilken finnen anser som den högsta njutning, känner han sig livad och uppfriskad"