Hoppa-på-tåget #Båge
Lokföraren Åke lotsar oss med stadig hand på spaken från stationen till slutmålet.
Veckans ord är båge
Jag hade inga förslag alls till veckans ord, men sen kom det liksom till…
Lokföraren Åke lotsar oss med stadig hand på spaken från stationen till slutmålet.
Veckans ord är båge
Jag hade inga förslag alls till veckans ord, men sen kom det liksom till…
#40 Nuet
– Vad hör du just nu?
tystnad!
– Vad ser du just nu?
En fluga på väggen ovanför min bildskärm
– Vad har du för reflektion från idag?
Jag har kylen full av…
Taloon tulee mies, joka pyytää saada yösijaa vastaan ja talon ruuissa kesyttää pihapiirissä pesivät pääskyset. Mies saa ypsijan saunakamarista, jossa myös talon viisitoistavuotias poika nukkuu. Mies selittää pojalle lintujen kesyttämisen menetelmästään ja kesyttämisen tarkoituksesta.
Epäilijöitä riittää, kesyttämiseen menee aikaa. Kyläläisiä käy naureskelemassa omenapuun alla liikkumatta istuvaa Lintujen kesyttäjää, joka kertoo etsivänsä yhteyttä pääskysten haltijahenkeen, emuuhun, joka jokaisella eläinlajilla on omansa.
"Portailla kesyttäjä pysähtyi ja katseli pääskysiä, joita lensi pesiltä ja pesiin. Ne pitivät koko ajan ääntä, kirskuivat niin kuin niillä olisi ollut Kesyttäjälle asiaaa. Ne olivat räystäspääskysiä, niitä oli kymmeniä, ja minusta tuntui, että ne kokoontuivat Kesyttäjän yläpuolelle, kun seisoimme portailla. En kuullut Kesyttäjän sanovan mitään linnuille, mutta seisoimme hetken ulkona ennen kuin menimme sisään."
En roman om en vagabond som på 1950-talet kommer till en gård där det bor tre olika sorters svalor i uthusen runt gården. Han påstår att han kan domesticera fåglarna. Han får bo i bastukammaren en vecka på prov för att gårdsfolket ska se om han kan domesticera svalorna. På dagarna sitter han på en bänk utanför huset och "domesticerar" svalorna som flyger in och ut ur sina bon och matar sina ungar.....
En annorlunda berättelse som jag dock inte begrep mig på särskilt väl. Är det en skröna, är det en berättelse, vad vill författaren säga.
Jag tränar alltid gärna på att läsa finskspråkiga böcker, och då utbudet på Dalarnas bibliotek inte så stort är jag nöjd när jag hittar någon skapligt nyutkommen roman.
Hur lärde sig människan att hitta på havet? Var Magellan verkligen den förste världsomseglaren? Hur bidrog kaskelotvalen till upplysningen? På vilket sätt förändrade dens skotske bagaren Robert Dick vår syn på livets historia?Hur vet vi egentligen hur djupt havet är?
En bok om människorna som utforskat, kartlagt och försökt lägga havet under sig. Det är också en bok om havets lockelse, om den uråldriga drivkraft som i alla tider fått människor att söka sig ut på öppet hav.
En bok, kort sagt, om nyfikenheten.
Utdrag ur boken:
sid.208-9
"-Och vad gör man då? Ensam i avgrunden, på en plats ingen människa tidigare ens varit i närheten av, och som ingen i stort sett visste någonting om. En plats, dessutom, som är så obönhörligt omänsklig att den omedelbart skulle krossa din kropp till mos om du inte skyddades av ett tjockt lager härdat stål. Vad hittar man på?
Först och främst ser man väl sig omkring. De tände sin söklykta, blickade ut genom plexiglasfönstret och såg sig omkring, liksom upptäcktsresande, pionjärer och utforskare gjort före dem på andra platser i tusentals år.....
De befann sig elva kilometer under havets yta, i fullkomligt mörker. I nästan fyra timmar steg de genom den till synes eviga natten tills de bröt vattenytan. Ingen av dem skulle återvända dit igen."
Intressant, fantasieggande, informerande, häpnadsväckande, jag hittar inte riktigt ord för vad denna bok innehåller! Uppmaning: Läs och njut!
”Glad måndag fick sin början då jag ansåg att måndagen var styvmoderligt behandlad som en dag bland alla andra. Måndagen är inte en sämre dag än fredag och lördag,…