Kort efter att hennes mamma dött i bröstcancer bestämmer sig Oksana, en ung poet, för att ta mammans aska från södra ryssland till deras hemstad i Sibirien. Det blir en färd genom det ryska landskapet och den ryska byråkratin, men också en inre resa.
Oksana Vasiakinas självbiografiska roman handlar om att lära känna sin mamma först när hon är död, om att leva som homosexuell i dagens Ryssland, om kärlek, minne och skrivande.

Utdrag ur boken:
sid.14-15
-"Kusinen sa att den västerländska propagandan hade flippat ut fullständigt. Vad håller de egentligen på med där i väst, klär på sig glittrande kalsonger och dansar, de bögarna, men vad händer om det blir krig? Hur går det då ifall det blir krig? Sexualuppfostran är rena utsvävningarna. Barnen i förskolan måste lära sig hur man håller en kalasjnikov. Han skulle själv personligen lära sigg barnbarn hur man plockar isär och fogar ihop ett automatvapen så att pojken vet hur det går till. De amerikanska hororna kan bara hålla i kondomer vid tre års ålder, medan våra ryska barn känner igen ett automatvapen redan i blöjåldern. Om det blir krig ska alla ge sig ut för att försvara fosterlandet. Att älska sitt fosterland - det är ett arbete."

sid sid sid 100
-"Vi gick bredvid varandra, och jag visste att vi efteråt skulle gå till torget för att köpa mat. Den absoluta favoriträtten var kokt korv. Bara på lönedagarna unnade mamma sig själv en bit korv som hon skar upp och åt utan bröd. Det var som en liten fest när vi efter att ha kommit hem, undan kölden, lade fram all mat vi köpt på bordet. Späck, milda äpplen, ägg, grötgryner, saltid mjuk ost med orange vax och korv. Vio återvände före solndegången, mamma stod med ryggen mot fönstret och skar upp korv utan skärbräde, direkt på bordet. Det var mot reglerna, men på lönedagen fick man göra så. Hon grep den rosa korvbiten med sina vackra långa naglar, höll den högt och matade liksom sig själv på ett räskilt högtidligt vis. Handen var den utfodrande, som höll den runda korvskivan i ögonhöjrd. Och huvudet med sin tunga kvadratiska haka var som ett djur, et tog plats under korven, försökte fånga den med tänderna."

Det här är en annorlunda, poetisk och lite drömmande berättelse som är full av mörk humor, hopp och politisk vilja.
En roman som jag såg liggande på bibliotekshyllan och som jag plockade med mig hem utan större förväntningar. Att läsa om en lesbisk rysk kvinna och hennes saknad efter sin döda mor var inte ett så upplyftande tema, men jag blev mycket drabbad av hennes vackra språk och dök ner i berättelsen med hull och hår!