Black & White # 32

Den här veckan tänkte jag haka på en utmaning som Susan har och som hon kallar Black & White, alltså foto i svart-vitt.

Jag har inte fotat svartvitt någon gång, däremot har jag redigerat en del foton från färg till svartvita.
Nu har jag lärt mig att jag har en monokrom-inställning på min kamera! Den har väl funnits där evinnerliga tider, men gått mig spårlöst förbi.

Igår traskade jag så glad i hågen ut i naturen för att knäppa svartvita foton…
Och det gjorde jag…
Alltså var jag väl förberedd på dagens inlägg, men sen hände något oväntat..

på kvällen när jag satt och tittade på den spännande serien Cheat, ja då slocknade allt, strömavbrott!
Mitt i det spännande avsnittet, skulle det vara nödvändigt?

För första gången denna sommar hade jag faktiskt myst till det lite med levande ljus för jag satt och sörplade i mig några kräftor samtidigt som jag kollade på tv!

Plötsligt blev dagens bidrag till temat givet, visst blev det ganska effektfullt!

Kan meddela att vi var strömlösa hela natten, halv sex på morgonen satte allt igång med dunder och brak, kyl och frys surrade hemtamt igen, tre olika lampor i vardagsrummet började lysa, teven satte igång liksom datorn…
Men finnkäringen kröp ner i bingen när hon släckt och stängt av alla attiraljer, för nattens sömn var inte mycket att skryta med.

Vid fyrasnåret nu i eftermiddag fick vi ett nytt avbrott, dock bara på en halvtimme.
Men nu har jag förberett mig bättre, alla tre pannlampor är framplockade ur förrådet!

Häng gärna med i utmaningen du också, länkar här till Susan

2

Augusti – skördemånaden

Uppkallad efter kejsar Augustus som under denna månad firade stora triumfer.
Men även kallad skördemånad, ett i mitt tycke mer passande namn.

Javisst går min egen “skördetröska” för fullt, ner med nosen bland riset, öppna gapet, fyll munnen med blåbärsris, bit ihop och riv av bären. Vänligen spotta ut bladen….

Ingen hink behövs till Blinka, själv plockar jag för kommande behov…

Igår skördade vi lite annat också, ett par deciliter kantareller, annan svamp lyser helt med sin frånvaro, lite smultron och hallon som det finns gott om bara man orkar traska omkring på hyggena och kröka rygg. Så här brukar det se ut när jag kommer hem, diversehandel kan man kalla det, inte kan jag låta bli att plocka en liten bukett heller!

Plockardagar räcker varken tiden eller lusten till för kulinariska äventyr

Då smakar det bra med färdig nudelsoppa som jag förgyller med var jag har hemma, här crab sticks, broccoli, ärtskott och en klick yoghurt

Jag känner ett stråk av höst i luften när jag går vägen fram trots blommande praktlysing

blomstren har blivit lite tilltufsade och rufsiga

..medan andra redan vissnat och sprider sina frön för vinden

På sjöarnas vattenytor trängs massor av långbenta insekter, om de leker eller har något annat för sig vet jag inget om.

Inte heller vet jag vart den söta lilla snäckan är på väg där den sakta tar sig fram på asfalten.
Turistsäsongen är inte över ännu, men däremot börjar våra egna sommaraktiviteter glesna
Snart sitter vi runtom i stugorna och kurar skymning igen och väntar på nästa vår…
Nåja, riktigt där är vi inte ännu, jag har minsann provsmakat kräftor i helgen och snart väntar också surströmmingen!
Något av detta som faller dig i smaken?

1

Parling-dagen på hembygdsgården

Nils Parling var en författare och diktare som föddes 1914 i Säfsen, “den fattigaste och mest förgätna delen av Finnskogen”.
Han var en skogs- och fabriksarbetare som trots blott sexårig folkskola började skriva. Det dröjde dock till 1950 innan han roman-debuterade, sammanlagt skrev han över 50 titlar.
Romanerna för de förtrycktas talan, berättelserna härstammar från Bergslagens natur och människor.
Många var vistexterna han skrev, de innehåller “knotighet och finnsluga ordkrusiduller”.
Nils Parling-sällskapet firar honom varje år sedan 1982. Han dog 2002.

Det var lite om mannen och författaren som firades i fantastiskt sommarväder på vår vackra hembygdsgård igår.
Mer om honom kan du läsa bl.a här

En del inspelade visor fanns till försäljning, även gamla kassettband!
Min egen erfarenhet av författaren består av en endaste läst roman, och det var så länge sedan som 1980. (Nu får ni gärna bli impade över min bok-katalog som jag fört sedan 70-talet, “ler”!)
Men, jag ska minsann rätta till den bristen, redan är en bok reserverad på biblan, för inte kan väl jag låta bli att läsa berättelsen Finnbastu från 1955

Jag var denna dag städslad som kökspiga, vi var flera som hjälptes åt att förbereda för vad vi hoppades skulle bli en både hungrig och fikasugen stor publik.
Hembakat fikabröd dukades fram och tunnbrödsrullar med ost/skinka, sallad, tomat och gurka rullades med vana händer.

Dagens artister var dels Peter Resare och dels visgruppen Mylla som hade önskemål om att för akustikens skull uppträda på paviljongen under tak. Vid ettsnåret övas det för fullt samtidigt som publiken börjar strömma till och ta plats, de flesta på egna medtagna stolar.

Innan klockan klämtat två är publiken talrik, både på paviljongen och utanför

Nu var ju inte min uppgift att kuta runt och fotografera utan att servera så dörröppningen var det jag såg mest av…

Och glad var jag att slippa vistas ute i solen, det var mycket svalare inne i serveringslokalen.

Det innebar att jag har dålig koll på programpunkterna, men jag vet att debattören och författaren Göran Greider höll ett högtidstal och att årets Parling-pristagare var Elsie Johansson som mottog äran och en penningsumma. Hennes författarskap började också senare i livet, vid 48 års ålder och hennes romaner jag tycker mycket om.

När Peter Resares uppskattade framträdande med dragspel och sång var över, och vi alla trodde att Mylla nu skulle uppträda fick vi höra speakern prata om en paus!

Hjälp, vi hade redan en gång åkt och nödprovianterat för att kunna göra mer smörgåsar och nu hade vi inte mycket kvar att bjuda på. Frysta bullar åkte in i micron med en farlig fart och kön ringlade lååång,,,,,

Några trasiga havreflarn och några salladsblad, det var vad som återstod på serveringsbordet när pausen var slut!

..publiken har åter intagit sina platser..och nu tar visgruppen Mylla ton!

Jag står och lyssnar på musiken och tittar ut genom fönstret
Nu då lugnet lagt sig inne i serveringen och allt är undanplockat tassar jag ut och knäpper några foton på publiken, de får avsluta dagens blogg!

1

Calle föll i glömska!

Jisses, det är snart en månad sedan vi besökte Calle, Carl Larsson, i Sundborn!
Och jag har inte bloggat om besöket!

Det kom visst annat emellan, och är man glömsk så är man…

Men nu tar jag och repeterar vår gemytliga dag!

Vi började faktiskt med att stanna i Falun för att ta en titt på de nya hoppbackarna på Lugnet! De som nu inte kommer att hoppas i under något OS eftersom Sverige inte fick spelen..

I samma område finns ett utebad som var välbesökt. Det finns tydligen många som föredrar att bada i bassäng istället för i sjön..

Nu fortsatte resan till Sundborn

..där dagens huvudperson bodde och verkade

Lilla Hyttnäs heter huset som makarna Carl och Karin fick av hennes far. Där bodde familjen hela resten av livet.

Nu är vi på väg in för en guidad rundvandring som vi beställt i förväg. Tyvärr får man inte fotografera alls inne i huset, till min stora besvikelse..

Därför har jag lagt in en länk här till hemsidan där det finns bilder och mycket information om de båda konstnärsmakarna.

Denna ytterdörr var dock inte förbjudet att fota, den var ju faktiskt utomhus. Paret fick tillsammans åtta barn och man gjorde stor affär av allas bemärkelsedagar, bland annat genom att som här gratulera namnsdagsbarnet med en målning.

Vi hade en ung pojke som guide, han var rätt nervös och nästan snubblade på orden ibland, men han var påläst och kunnig.
När rundturen var slut erkände han att det var hans livs andra visning! Han var själv från Sundborn och vi tyckte det var trevligt med en så lokal guide som verkligen kände för sin hembygd och allt fint som fanns där.

Vi besökte självklart souveniraffären där det framför allt fanns mycket textilier designade av Karin Larsson.

Alla hus i byn var pittoreska och vi kunde inte låta bli att diskutera hur det skulle kännas att bo på en gata där turistmassorna väller förbi i stora skaror varje dag under sommarhalvåret!
Jag valde därför att inte bli alltför närgången och fotade inte heller de fina husen där skyltar med varning för vakthund var mer regel än undantag.

Vi gick vidare till konsthallen Kvarnen där Ernst Billgren ansvarar för årets utställning.

Ernst hade valt att fokusera på Carls ungdomsår som var fattiga och svåra.

Här ser man hur det såg ut i hemmet där han växte upp.

Vi såg också den enorma väggmålningen Midvinterblot vars skisser refuserades av Nationalmuseum. Det blev ett trauma för Carl Larsson som ansåg att det var ett praktverk. Åttio år senare finns målningen på plats på museet. Klicka på titeln där du kan läsa mer om verket.

Regnet skvalade mellan varven och nu hade sällskapet blivit rejält hungriga, dags alltså för mat!

Vi fick en fantastisk buffé som hette duga!

Jag valde att backa på det kallskurna eftersom det smakade så bra och fanns så oändligt många sorter, men det fanns också varmrätt, kött eller fisk.

Efterrättsbordet behövde heller inte skämmas för sig!

Mätta och belåtna lämnade vi nu Sundborn, vi hann med besök på en plantskola på hemvägen så vi hade vacker blomsterfägring med oss i bilen hem, ja förutom oss alla vackra damer förstås!

4