Deppardag i pörtet
Vissa dagar känns tyngre än andra…
Jag brukar inte skriva av mig när jag känner mig håglös eller har mer ont än vanligt.
Nej, då brukar jag gå in i mig själv, läsa, lösa korsord, eller göra ingenting…
Idag är en sån dag
Titta på de fina stormhattarna som blommade i augusti!
Nu har regnet strilat ner i flera veckor känns det som…inte konstigt man blir deppig!
Effekten av extra stark Rosenrot har jag inte märkt något av trots flera veckors pillerknaprande! Någon som har erfarenhet av dessa?
Önskar jag hade kunnat följa med sambon på hans arbetsresa…
Då hade JAG fått träffa min nätvän Marianne IRL!
Han har träffat henne och igår var hon hundvakt åt min Loppan!
Va konstigt allt kan bli!
Och just nu sitter han någonstans på vägen mellan Borås och Göteborg med en trasig fläktrem!
Väntar på att chefen ska komma o hjälpa honom till en bilverkstad…
Undrar om det är mitt rotande bland gamla foton som gör mig lite ledsen?
Nostalgisk kan man bli, men det känns på något sätt jobbigt att titta på alla gamla kort av mor och mormor och inte kunna få en enda kommentar som kunde levandegöra dessa bilder.
Jag har inte en enda släktning i den äldre generationen kvar i livet…
Och korten, i bästa fall står det ett årtal på dem, inte var korten är tagna, ingen förklaring till vem de andra personerna är.
Vem är då jag? Jag kan så lite om min släkts historia, och nu är det för sent…
Tänker också på min dotter, vad kan hon ha för glädje av mina gamla insamlade minnen från tidigare generationer? Hon har knappt träffat någon av dem och har hon det så kommer hon knappast ihåg något.
Trista deppiga tankar i pörtet idag.
Lägger in ytterligare en blombild från i somras och återkommer när livet känns ljusare igen, kanske redan i morgon?
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
leila
hej, blev så varm i hjärtat av din kommentar i min blogg. Känns skönt att ha vänner över nätet. Såg att du har en deppardag, trist. Det du skriver om din släkt stämmer på mig med. Min mamma o pappa kommer ifrån Wasatrakten i Finland och jag vet ingenting om deras historia. Det enda jag har kvar från deras föräldrar är mormors sista brev till mamma. Jag minns bara min morfar svagt. Jag har stor slälkt i Finland men vi har ingen kontakt. Jag som alltid önskat mig en stor släkt med massor av värme. Det är en av min stora sorg, att inte ha någon kontakt eller något minne. Så lustigt det kan bli, att din man träffade din nätvän. Jag vill så gärna träffa några av mina nätvänner, bl a dig 🙂 men jag törs inte. Fy när ångesten ska hindra en från att göra saker. Oj nu har jag bråttom iväg, ha det så bra, kram leila ps, det blev ingen resa, jag klarade inte av det, tråkigt
Lillsyrran-Tette Merio
Kära syster.
Jo, jag blir nog också lite deppig ofta av att vara nostalgisk. Nog för att jag har rätt goda släktkunskaper och kontakter, mer är det andra ting som gör att jag blir “låg” av att tänka på det förflutna.
Och ett ihållande regnande ja — klart som tusan det gör en mer “down”!
Och så är du ju ensam (bortsett från djuren) nu också, vilket säkert inte gör saken bättre om man redan känner sig ledsen. :-/
Önskar jag kunde kramar om dig och trösta dig en smula – men i brist på det får du i alla fall en hög med varma tankar och kramar från mig!!/Pikkusisko Tette.
Ps. Den där versuppgiften … går inget vidare för mig. Har inte koncentration nog att göra den ens … men jag tar den när koncentrationen återvänder! 🙂
Sylvia
Hej Paula. Du är inte ensam om att åka neråt ibland.
Det är bar att ta det som det kommer och vila i den känslan. Jag är i samma sits som du vad gäller äldre släktingar. Känns lite trist att inte veta mer om dem. Min mamma som dog när hon var 94 var jag klog nog att spela in på band några gånger när hon berättade. Har nu tagit som projekt att skriva rent banden och göra en liten historik til min o min systers barn o barnbarn. Fast de är väl lika ointresserade som jag var i den åldern.
Vackra sommarabilder du lagt in som tröst åt oss som deppar i ruskvädret.
Doris
Usch ja, en del dagar är ju bara helt igenom GRÅ, skulle inte vilja vara du , mitt ute i skogen och din man jobbar borta …
Veterinären kom precis och skulle vaccinera påsättnings-lammen och han var så gullig och gav Prins Mjá hans vaccinering nr 2 också, då behöver vi inte åka med honom till stan, hyggligt 😀 !
Sköt om dig !
Kramar, Doris
mariannE
Bidde det inget med ‘svampväninnan’ då? Ibland kan det ju hjälpa att kollra bort tid o håglöshet en stund genom att bara få prata med nån om vad som helst.
Tur att jag gick in här nu … satt nämligen och undrade om Loppan kommer en sväng idag me ( längtade faktiskt) … men då vet jag … usch! sitta fast mellan Borås o Göteborg med trasig fläktrem på den trafikerade vägen är ingen höjdare precis. Hoppas chefen är snabb …// Rosenrot har jag provat … fick några kartor av min bästa-syster … men blev lite trög i magen av dom så jag gav bort till en annan som ville prova. Ingen mer Rosenrot för mej alltså !! // Har varit på Bibblan och lånat Browns kända bok ‘Gåtornas palats’ … Behövde lite mer lättsmält efter en del ‘tunga böcker’. Bara 7 dagarslån så jag får ta helgen på mej… Visst kan man bli både deppig och Nostalgisk av gamla Foton och minnen och inte minst vädret … men du ska se att snart kommer lite sol upp till dej också som den gjort här idag … visserligen bara några timmar men tillräkligt för att typ inte glömma bort att det FINNS annat än grådask!
Korsord och böcker samt promenader tillhör vardagsrutinen här numera .. inte för att jag e deppig utan för att kropp o själ behöver den ‘maten’ .
Ja, det hade ju varit jätteroligt om du kunnat följt med … att ha träffat din H är ju lite som att ha träffat DEJ … kändes som vi känt varandra i åratal!
Ett par dagar till Paula så har du snart både Loppan o Hasse hemma igen …
Sköt om dej!
/M
Nilla
Det låter inge vidare. Men visst blir man deppig av vädret och av att vara ensam. Och då finns det ju mycket tid för funderingar. Din dotter kanske inte har så mycket glädje av dina gamla foton. Men hon har dessto större glädje av dig. Och hon har ju sina barn så även om det inte finns så många släktingar kvar från förr så växer ju släkten i alla fall. Och du som är så bra på att skriva och fota får väl lämna ditt liv vidare till barnbarnen så att dom i sin tur kan föra historien vidare, om mormor Paulaz äventyr i svampskogen och här ute på bloggen.
Ta hand om dig.
Kram
Anki
Tjoho. Jag har tagit på mig en munkavel och kommer för att klappa dig på kinden för att du ska vara glad. Jag är jätteförkyld därför använder jag skydd för munnen så du inte blir smittad. Idag har jag varit o sett något helt fantastiskt, när de byggde min sons (en av dem) hus inne i fabriken, helt otroligt och på tisdag kommer det färdigt till tomten. Snacka om att det går framåt.
Vi åte en god lunch i Växjö på vägen hem men nu är jag hungrig igen o ska se om jag hittar någon gammal brödbit i skafferiet, sen ska jag lägga mig framför TV o kolla in bönderna, jag är helt slut…pust.
Lådorna får vänta tills i morgon.
Kram Anki
Lotta
Kanske detta kan pigga upp… en ny urlrebus som bygger på reklamslogans. Den är rätt lätt. Där du går bet finns ju google 🙂 Lycka till
http://www.internetlankar.se/spel/spel-url-test.htm
Redtopp
Nämen….oj,oj,oj vad tråkigt att höra att du är deppig! Kan det vara nån tröst att höra att du inte är ensam? Nää…tänkte väl det!Gamla foton kan framkalla alla möjliga och omöjliga känslor både av saknad och nostalgi och åren som ruuusar iväg!Visst är det här med släktband speciellt och vad synd det är att det inte tänktes på att anteckna på den tiden, så vi finge veta mer idag! Hoppas “gubben” kommer ilande hem till pörtet med tröstekramar,tills dess skickar jag några HÄR….KRAM;KRAM;KRAM!
Marianne
Lotta
Jag väntar otåligt på dina fötter 😉
För att lösa rebusen behöver du en klurig hjärna en sådan som kan lösa korsord, soduko och liknande. Du får en ledtråd, den är liksom svaret till nästa steg. Alla svar skriver du in i urlfältet (www.nätrebus/härändrardu.html)
Inga datorkunskaper behövs… förutom att hantera tangentbordet då 🙂 Och det kan du ju. Lycka till!
Pialill
Är det så deppigt i pörtet idag. Trist! Men det blir ljusare, kanske redan i morgon. 😉 Vädret gör ju också sitt till. Man blir sur, i dubbel bemärkelse.
Har också testat Rosenrot tidigare när jag var hängig och less. Men jag märkte ingen direkt skillnad. Däremot tycker jag att flytande Chisandra gör mig lite piggare. Men det fick jag en enorm matlust av. 😀 Tror jag ska börja med det igen. Har gått ner en del i vikt under senaste månaderna, så det gör ju inget om jag äter upp mig lite igen.
Hoppas det känns bättre i morgon.
Kramkram.
Lotta
http://www.internetlankar.se/spel/3rebus/skrivhar.htm
Nokia är självklart helt rätt. Där det står skrivhar, ska det istället stå nokia…
http://www.internetlankar.se/spel/3rebus/noika.htm
då borde det funka, annars vet inte jag.
Åsa
ja det känns lite tyngre när vädret är tråkigt vet inget om rosenrot bara att många säger att an känner sig piggare.
jag förstår din känsla att inte ha någon från den äldre generationen kvar, de har så mycket att ge.
Mina barns farfar har de aldrig träffat och vi skulle velat visa så mycket för honom och även en sorg att de aldrig fått träffa honom.
Hoppas att vädret vänder och att du du får må ite bättre. /pimpim
Pia
Jo du lilla positiva Paulan.. visst kan även du som annars är så glad i livet bli lite deppi depp. Inte alls konstigt då väderet drar ner mungiporna på mej oxså och många fler här. Jag har en hel del av mina gamla kvar och så länge som man inte är äldst själv så länge får jag vara glad.. Tänker var dag.. hur länge får jag lov att hjälpa mamma med tvätt/städ och allt annat tro??
Är glad för var morgon då hon alltid ringer mej. Idag har vi gjort gammaldags god julkorv tillsammans med min moster. Den korven har gått i alla renerationer bak som jag hört..Vi hade så himla roligt åt spektaklet och skarattade gott alla tre.. du vet jag kan ju toka mej när det ska va.
Nu får du hänga på inne hos mej om du har lust.. riktigt viktiga saker igen i min blogg..
Svejsning miss i natta..
Kram på dej
Margareta
När jag läser det du skriver…slås jag av att vi är nog många många som delar samma öde….att inte veta så mkt bakåt!! På nåt vis får man vandra vidare…man får ta en dag i taget..kramar // M