Det bortglömda pörtet

Det blev en märklig dag igår…
Vi blev helt enkelt bortglömda…
På ytterdörren hade vi läst ett anslag om att det på grund av elarbeten skulle vara strömlöst i huset mellan klockan 7-16
Eftersom vi skulle åka till badet var klockan ställd på väckning redan halv sju, och vi hann gott och väl brygga vårt morgonkaffe.
När vi kom hem var elen mycket riktigt avstängd.
Fikasugna var vi, och när det gått någon timme konstaterade Hasse att det lyste i trappuppgången.

Vilken tur att vi har ett eluttag i trappuppången! Kaffet var fixat på nolltid, va smart han är min man, ….ibland!

Sen väntade vi och väntade, han kunde inte jobba, jag låg i sängen och läste, tiden sniglade sig fram
När klockan närmade sig halv fyra såg jag att det lyste i bägge grannhusen och att bilen från elfirman var borta!
Men hallå, varför har inte vi fått tillbaks strömmen?
Hasse går ner för att skriva upp telefonnumret till firman, men anslaget var borta!
Hemtelefonen funkade inte då den är ansluten via modemet, och Hasses mobil var urladdad….alltså fick han ladda den också i trappuppgången, “ler” innan han kunde ringa Eniro och få numret till firman
Där svarade en förvånad röst: “Oj, har vi glömt att återställa knapparna? Då har ni varit utan el ett tag nu…”
Hasse gick ner i källaren och äntligen var ordningen återställd!
Lite snopet var det allt!
I morse ringde vår mysiga vaktis på och kollade att allt fungerade.

Igår var det höstdagjämning.
Från och med idag varar alltså mörkret längre än ljuset…fram till den 21 december blir dagarna bara kortare och kortare…
Efter en lång period med sol och värme var det mulet och grått, riktigt höstrusk.
Och det ven runt knutarna!

Nu får det ju absolut inte blåsa halv orkan!
Nu, när trädens löv som bäst håller på att explodera i underbara färger får det inte blåsa så alla de vackra löven faller från träden!
Även idag blåser det rejält, men solen skiner och jag måste nog passa på att fota lite medan tid är….

Igår var också dagen D, dagen då Hasses första barnbarn skulle se världens ljus…
Men “Räkan” verkar inte ha alltför bråttom till världen, så vi får sinna oss lite till. Den blivande mamman är mycket otålig vi dethär laget… men det är ju inget ovanligt att man går “över tiden” med första barnet, min dotter behagade komma till världen två veckor för sent!
Så tålamod Leyla, ingen bebis har ännu blivit kvar i magen, den är bara inte riktigt redo än!