Fredagen den 13:e
Jag backar bandet några dagar och berättar vad som hänt i min lilla värld…
Fredagen den 13:e, den började så bra. Åkte på utflykt, handlade prima kött hos slaktarn, käkade räkmacka med vännen, besökte en loppis och hittade ett par snygga muggar.
Mitt vardagsrum på lördag morgon, inget speciellt eller? Vänta nu, vad är det för knyten som ligger på golvet?
Jo mina filtar, jag har minst en i varje fåtölj och soffa där jag brukar sätta ner min rumpa. Jag är snål med värmen och tycker det är skönt att vira in mig..
När jag på fredagskvällen skulle gå och lägga mig steg jag upp ur fåtöljen, filtarna gled ner och jag snubblade på dem…
Handlöst flög jag framåt och fick tag på teven som därmed åkte i golvet, och jag med den! I fallet slog jag i ena skinkan och benet i det vassa soffbordshörnet!
Smärtan var fruktansvärd, jag trodde jag skulle spy men lade mig ner i sängen o lyckades somna sedan jag legat blickstilla en stund.
På lördagsmorgonen kom jag knappt ur sängen, jag fick rulla och åla mig upp.
Efter joxande med diverse speglar lyckades jag skåda på eländet…min baksida alltså, den är inte vacker i vanliga fall men nu var baksidan på låret svullen och missfärgad.
Att gå och stå gick an efter att ett gäng värktabletter fått göra sitt, men att sitta ner gick inte alls. Att böja mig ner var stört omöjligt, något som gjorde livet riktigt surt.
Hur det gick till på toalettbesöken vill jag inte ens nämna…
Inte kunde jag klä på mig heller, till slut lyckades jag kränga på mig mysbrallor man inga strumpor eller skor.
Tack o lov har jag en snäll granne som rastade Daniel, det var inte helt okomplicerat, han var inte så pigg på att “följa med en vilt främmande människa” men med lite lock och pock gick det!
På eftermiddagen kom Daniels flickvän med matte och tog Daniel på en längre promenad
Här har gamgubben inte en chans att hänga med..
Men hoppsan Daniel, ajabaja! Tack o lov var inte Rosie mottaglig just nu, men risken är tydlig att en löpperiod kan vara aktuell så nu ska de inte träffas på lösa boliner…
Ja vad skulle man göra utan snälla vänner?
Igår och idag har låret gått igenom olika faser, lårkakan är stor som två knytnävar och nästan svart i färgen. Dessutom har färgen spridit sig ner längs benet ända till knävecket.
Att söka hjälp på vårdcentralen har inte känts aktuellt eftersom jag varken kan sitta i en buss eller en bil för att ta mig dit!
Helgens glädjeämne blev rödvinsgrytan som jag lagade på den goda märgpipan jag handlat. Idag bjöd jag också grannen på middag som tack för all hjälp jag får.
Jaha hörni, vad har ni hittat på i helgen då?
P.S Teven klarade sig utan en repa!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
bpz3
Då du har samma “sjuka” humor som jag, var det då en himla tur att du skrev sista raden, för det var precis vad jag hade tänkt inleda min kommentar med;-)
Tycker väldigt synd om dig Paula, och det lär ju ta några dagar tills du får en naturlig färg tillbaka på skinkan och låret igen. I vår ålder håller ju både smärtan och blåmärken i sig lite längre än när man var ung. Men du – du kan ju trösta dig med att du åtminstone inte har fått en förkylning som du säkert skulle tro att det var Coronaviruset.
Kram tjejen:-)
PS. Bildbevis på dina skador hade jag gärna velat sig, men jag gissar att det gör alldeles för ont att vrida och vända på dig;-) DS.
Ninni
Nämen fy vilken vurpa! Det där hade kunnat gå riktigt illa. Ja det är väl illa nog som det är men du har väl klarat dig hyfsat ändå när du inte behövde ta dig till sjukstugan eller sjukhuset. Och att tv:n klarade sig!!! :-O Helt otroligt.
Joodu, i helgen hade vi hoppats få titta på skidåkning men det blev ju glest med vintersporterna i helgen p.g.a. det eländiga viruset. Min telefon gick varm som vanligt och jag pratade med Gbg-brorsan i lördags och doktor-brorsan på söndan. Doktorbrorsan fick mig att inse att det är riktigt j-a allvarligt med det här viruset för alla som dras med andra sjukdomar av olika slag men inte heller han tror att det är nån större fara i vårt lilla samhälle riktigt än. Om han fick som han ville så skulle jag ta med mor och sambo och bosätta oss i sommarstugan. Nu är det ingen av dom som vill bosätta sig där för där finns ingen fungerande tv-antenn och inga välfyllda frysar heller och glad är jag om jag får sova hemma med min cpap-apparat för det är inte så roligt med en massa andningsuppehåll heller.
Jag gjorde faktiskt en sockerkaka i lördags. Det var länge sen jag “finbaka” så det kändes riktigt lyxigt. F.ö. blev det lite olika avsnitt av olika serier, stickning och pusselbygge. Så var den helgen över. 🙂
Nu hoppas jag att du inte fått några allvarliga sviter efter fallet och att benen bär dig nu så du kan njuta av natur och djur.
Kramen.
Anki
Men … jisses vilken vurpa du gjorde! Bra att tv:n höll, men ännu bättre att det inte blev ännu värre med dig! Mjukdelar gör ont och det blir fula blåmärken, men det kunde lika gärna blivit något benbrott – och ingen vill väl till någon vårdinrättning nu om det inte är absolut av nöden tvunget!
Så bra med snälla grannar! Grytan ser god ut … och var det säkert också!
Krya på dig, världens bästa Paula!
Kram
Mia Halvarsson
Nämen dra på trissor!!!! Det kunde ju faktiskt gått ännu värre det där, fy 17!!! Å då tänker jag inte på tv:n……Vilken himla tur att du fått hjälp med Daniel, goda grannar är guld värda, det har jag också erfarenhet av <3 Det kan säkert ta tid att läka det där men det måste det få ta…. så fint av dig att bjuda på middag också men det var det ju värt! Lycka till och fortsätt krya på dig, Paula, kram på're
Herr nilssons fru
Oj de där lät inte bra, jag kände nästan hur ont de gjorde. Elände, hoppas smärtan avtar, tur i oturen att de inte var värre ändå, du kunde ju slagit ihjäl dig. Jag skulle nog visat där för sjukvården ändå, de finns ju chattläkare idag där man med hjälp av telefon kan visa skadan, dom kan ju bedöm om de skulle vara typ blodförgiftning eller nåt, menar eftersom färgen sprider sig neråt. Ja de tur man har vänner i vårt o tort.
Kramiz
"LillaSyster"
Oj, oj oj vilken dramatik och tur att det inte blev värre än det är. Lider verkligen med dig. Tur att du har hjälpsamma grannar och vänner. Kramen
Minton
Oj det var ingen dålig smäll du fick men det kunde slutat värre. Skönt att tv:n klarade sej. Hjälpsamma grannar är guld värt när det händer en olycka. Daniel är fortfarande på hugget ser jag så det gäller att se upp.
Hoppas du blir av med smärtan snart.
Minton skickar puss och kram från mej?
Ama de casa
Aj, aj, aj… Måste ha gjort skitont! Stackars du… Hoppas bakdelen är bättre nu och att du kan sitta ordentligt. Men du… Ett tips är att du ser dig för när du ställer dig upp 😉
Tur att det åtminstone var en som klarade sig oskadd ur äventyret. TV-n alltså.
I helgen har jag varit kriminell och brutit mot utegångsförbudet. Fast helt i god tro 🙂
Ingrid Bodén
Men ojojoj, vad du råkar ut för. Stackare, vilken hemsk smärta och säkert en del oro innan du insåg att inget var brutet. Tack och lov för snälla grannar. Nu hoppas jag att det blir en snabb förbättring så att du åtminstone snart kan sitta. Jag lider verkligen med dig ?
Om den här kommentaren kommer fram förstår du säkert att det är jag, ibod11 – Ingrid, som använder Google-kontot när WP krånglar.
Kram
Ingrid Bodén
Men ojojoj, vad du råkar ut för. Stackare, vilken hemsk smärta och säkert en del oro innan du insåg att inget var brutet. Tack och lov för snälla grannar. Nu hoppas jag att det blir en snabb förbättring så att du åtminstone snart kan sitta. Jag lider verkligen med dig ?
Om den här kommentaren kommer fram förstår du säkert att det är jag, ibod11 – Ingrid, som använder Google-kontot när WP krånglar.
Kram
Ditte
Oj och aj! Kan riktigt tänka mig hur ont det gjorde och hur et det gör även nu. Och samtidigt att du inte gjorde dig än mer illa. Tänker på om glaset i teven gått sönder och en hel del annat. Hoppas innerligt att inget är brutet. Men ont kommer du ju att ha länge.
Tyvärr kan ju inte teve hjälpa dig att få mindre ont men samtidigt bra att den klarade sig.
Och hjälpsamma grannar är det fint att ha.
Önskar nu att du blir lite bättre dag för dag.
Stor kram och många tankar
Titti
Men stackare vilken otur!! Vilken smärta!! ?? Skönt att bo på liten ort där folk är nära inpå och bryr sej.
Jag blev sjuk i onsdags natt och skrek ock skrek på nedervåningen till min snarkande karl att jag behövde hjälp. Han vaknade inte fast hundarna sprang upp och ner för trappan, supestressade!
Ring in till oss nästa gång så fixar vi ambulans sa grannarna! ? Krya på dejkram!
Uddmor
Usch och fy! Tur att det inte gick värre, även om det här var illa nog. 🙁
Bia
Aj, aj…vilket fall! Tur att du inte slog i huvudet eller bröt armar och ben! Tur också att ha så fina vänner som ställer upp! Var rädd om dig, Paula! Kram!
Mias Mix
Nämen jösses vilken otur. Och vad ont det ska ha gjort… Tur i oturen att det inte gick ännu värre. Krya på dig nu!! Kram