Höstdagjämning

Dagen då dag och natt är lika långa är här.

Enorma skaror av trastar (?) har flugit i en enda stor våg mellan trädtopparna, mysigt tjattrande

Att försöka fånga dem på bild när de sitter uppe i flera meter höga träd är förstås dömt att misslyckas…

Men där bland lövverket lyckades jag zooma in en filur!

Det är förstås rönnbären de vill mumsa på, men sätter dom sig här hela skocken så bugar nog det lilla trädet…
Jag vill ju gärna ha kvar rönnbär om sidensvansarna kommer…

Min bästis och jag, i vått och torrt!

Jag är så himla glad att jag har honom, när det känns motigt och trist som det gjort nu ett tag så är han min solstråle

Det har varit mycket sjukdom och elände bland vänner och bekanta och inget kan man göra!
Då känner man sig otillräcklig och ledsen..

Tack och lov för den fina naturen som rensar skallen, ännu en sjö har inspekterats, i somras hade vi inget här att göra för det var hundförbud

Men nu ligger stranden övergiven och vi får tassa bäst vi vill

På fredag händer något som höjer humöret, jag får besök av en bloggvän som jag aldrig träffat förut!
Håller er lite på halster än så länge….

Istället för blomma visar jag idag upp världens bästa strumpor!
Och tänk, man slipper fundera på vilken strumpa som ska kläs på vilken fot, tack för det Pierre Robert!

6

26 Comments:

  1. Har helt missat att det var höstdagjämning. Men visst har jag noterat att det blir mörkare på kvällarna. Tack för påminnelsen. Trevligt att komma ut på en vacker naturrunda med dig och Daniel. Helt fantastiskt att du har så mycket fint på nära håll. Vad gäller bilderna fastnade jag extra länge vid dem med sjön. Skulle gärna stå där
    Har sett lite trastar här också men inte lyckats fånga någon på bild men de tycks gilla rönnbär.
    Vad roligt med besök av en bloggvän du inte träffat. Får väl veta så småningom.
    Strumporna är perfekta. (Ett alternativ är ju också en röd och en grön. Men då måste man ju förstås veta vad som är höger och vänster på sjön.)
    Kram

  2. Mirjam Halvarsson

    Ja, jag håller med dig, det känns jobbigt med alla våra vänner som inte är friska och man känner sig så fruktansvärt maktlös :( vi kan bara hoppas på det bästa <3
    Så härligt att du har vännen Daniel, han finns alltid när när humöret dalar….en trogen vän i nöden <3
    Jag väntar på sidensvansarna här, hoppas dom inte glömt bort oss men det tror jag inte, nu när det finns så mycket mat i träden :)
    Hihi, såna strumpor har jag också! En dag kände jag mig lite obstinat och satte dom på fel fot…trodde jag skulle bli halt eller nåt men det hände faktiskt ingenting :)
    Kram på're

    • Javisst är Daniels närvaro en stor tröst och glädje alla dar i veckan. Idag charmade han bloggkompisen som var på besök. Skriver mer imorgon. Funderar på att skaffa en fågelmatare som sitter med sugproppar på fönsterrutan. Vad tror du om det? Vore kul att följa fåglarna på nära håll…
      Kramen

  3. Blå himmel och spegelblank sjö är så vackert. Våra fyrbeningar är till stor tröst och glädje när livet inte är ok. Daniel med tungan på vift får mej att le. Hoppas också på sidensvansarna nu när det är så mycket rönnbär.
    Så spännande att träffa en blogg kompis.
    Kramar från oss

    • Skönt att regnet upphörde tillfälligt idag när kompisen var på besök. Daniel charmade henne också. Jag har ju genom åren träffat rätt många bloggare och inte en enda har jag blivit besviken på, tvärtom. De är precis lika mysiga o trevliga som jag trott!
      Nospuss till din sötnos

  4. Du misslyckades inte alls med trastarna, tvärtom. Första bilden visar ju hundratals av trastar som sitter högst upp där. Så bra gjort!
    Ja, är man över 60 eller kanske ännu äldre är det ju ytterst sällan att man hör solskenshistorier av jämnåriga. Särskilt upplyftande är det verkligen inte, det kan jag hålla med dig om. Tur att du har din lilla följeslagare Daniel.

    Skoj med besök av en bloggkompis som du aldrig träffat. Ska bli skoj att läsa vem den hemliga kompisen är – hahaha:-)

    • Och så var det inga trastar utan starar! Det fick jag veta av flera fågelkunniga…inte första gången jag misstar mig …
      Visst hör det till sakens natur att folk börjar tackla av i vår ålder, men när det kommer flera som i ett pärlband som blivit allvarligt sjuka och även gått bort, då känns det tungt. Det är inte så lätt att få sig nya vänner heller så jag behåller helst dem jag har.

  5. Vilka fantastiska foton på badplatsen, och på din bästis Daniel förstås! Livet är inte lätt alla gånger…
    Men så spännande med en hemlig bloggkompis på besök, och det är inte jag!
    Ha det så bra!
    Kram

    • Nej det var ju inte du, inte den här gången! Men vem vet, du är så välkommen. Kanske blir det en tripp till gamla hemstaden vad det lider…
      Kram

  6. Naturen är en underbar källa med energi för oss alla, vet inte hur jag skulle klara mej utan den. Den ventilerar verkligen hela ens varande. Förstår också att din lille kompis är guld värd. Jag vill så gärna ha en liten lurvig kompis men vet inte vad allergin säjer.
    Trastar är trevliga, fina bilder det blev, och sidensvansens kvillrande är så fint. Jag träffade smått berusade sidensvansar en gång när jag gick till bilen vid sjukhusparkeringen efter jobbet. De flög nästan på mej och hade skitit ner bilen rejält. De var verkligen berusade vinglade fram och åter i luften :-).
    Du kanske ska börja träna vinterbad nu så kroppen vänjer sig succesivt ???
    Önskar dej allt gott och att alla snart är pigga och friska igen…….

    • Glömde säja att fåglarna ätit övermogna Oxelbär som det var gott om där.

    • Haha, de fögglera hade jag gärna velat skåda! Men visst är det sånt som händer, överjästa bär kan leda till rejäl fylla för de små liven! Nu var det inga trastar fick jag lära mig utan starar, suck. Lär mig aldrig fåglar…
      Träna vinterbad, utan bastu? Aldrig i livet! Men oh så trist att du är allergisk mot hund. Tänk så kul det vore för er! Och så gott den hunden skulle må hos er!

  7. Tycker att du lyckades väldigt bra med trastbilderna. Och sjön, vid den skulle jag stanna länge. Och så fint väder! Riktigt fint höstväder.
    Tråkigt när vännerna och de som betyder något för en, är sjuka. Man behöver någon att prata med och lätta lite på bekymren. Gissar att Danile lyssnar.
    Spännande möte…
    Ha det fint! Kram!

  8. Jag förstår att Daniel är både en tröst och ett stort sällskap, han är så fin när han trippar med dig till dina utflyktsmål.
    Så kul att du ska träffa en bloggvän. Vi får se när det blir för oss, viljan finns men det är annat som bromsar resan.
    Kram

  9. Väldigt vackra höstbilder och vad kul med en bloggträff även om det blev en klipphängare av det hela… ;-)

    Ha en fin torsdag!

  10. Kan inte förstå att det är så mycket rönnbär i Dalarna Men vackert Här är det något enstaka bär på träden Mycket vackra bilder från dig som vanligt Mitt i sjukdomen blir man så glad att titta på dom Ha det bra

    • Jag är glad att du finner mina foton trevliga att se på när du inte själv kanske kan ta dig ut. Och nu börjar temperaturen sjunka rejält, bara knappa tio grader hos oss senaste dagarna. Krya-kram

  11. Härliga höst ! Nog min favoritårstid. Här på östkusten får vi underbara färger på träden, i synnerhet lite längre norrut.

    Älskar att se foton på din lilla vovve! Han är så, så gullig.
    Betr. fåglar – vi har färre och färre tycks det. För mycket
    folk och/eller avgaser. Brukade ha de vackra kardinalerna
    i buskarna men har inte sett några i år.

    Ja, det är jobbigt att åldras och inte kunna göra det man vill,
    men så llänge jag har mina underbara grannar och min dator
    är det ingenting att klaga på.

    • Härligt att höra att du har goda grannar, det har jag också. Och datorn är mycket sällskap! Men bäst är nog hunden, alltid glad och svansviftande. Vi ligger på var sin kudde o snusar ikapp. Jag har bara sett kardinalfåglar på bild, tråkigt om de minskar i antal. Vi ska vara rädda om naturen! Ha det gott Ruth!

  12. Underbara bilder. Jaså, trastarna är hos dig nu. Rönnarna och jag väntar på besök av dem och hoppas också kunna zooma in nån för de är ju så fina.
    Vad tråkigt att du har vänner och bekanta som är sjuka. Sånt är jobbigt. Men kom ihåg att det många gånger är tillräckligt att bara finnas där för dem. Att bara lyssna det hjälper långt det.
    Kul med besök från bloggkompis. Sånt livar upp och ger energi.
    Kramen.

  13. Filuren du zoomat in är en stare, starar är prickiga i fjäderdräkten.
    Det är så gott om rönnbär i år att jag tror nog att det räcker till alla fåglar.
    Det är jobbigt när man inte kan hjälpa.
    Fina höstbilder och jag hade helt glömt bort att vi haft höstdagjämning.
    Spännande med bloggmötet!
    Kram

    • Tack för rättelsen, nu har jag svarat på alla kommentarer att det är starar och inget annat. puh, jag borde inte ge mig på att gissa. Tyckte trastarna också hade prickar, kanske dock inte lika tydliga.

  14. Jag tror nog att årets rikliga mängd av rönnbär ska räcka till sidensvansarna också. De är både lustiga och vackra. Rätt som det är finns de bara där med sitt specifika läte och när bären är slut är fåglarna som bortblåsta allihop.
    Ja, tänk vad en hund eller en katt kan betyda mycket och vad mycket tröst man kan få genom att krama om dem lite. De kan inte få det svåra att försvinna men för en stund kan de locka fram ett leende eller skingra de ledsna tankarna. Naturen är också förunderligt bra i det avseendet.
    Jag ska väl inte avslöja något så jag låter bli :D
    Kram

  15. Det är inte lätt det här med att bli äldre! Jag har haft besök av min ena syster i några dagar. Hon är sex år äldre än mig. Vi åkte och hälsade på vår tredje syster, som fyllt 91 år i maj. Och då blev det så där märkligt, att vem vi än frågade efter/pratade om, så sa någon av oss: Han/hon är död! Det blev nästan så vi måste skratta till slut och ifrågasätta om det bara fanns vi tre kvar! Det är ju det sorgliga med att bli äldre.

    Men samtidigt så är det en skön känsla att vara äldre tycker jag (vilket jag inte delar med en av mina systrar). Just den här känslan att det är helt andra saker som är viktiga och betyder något för mig. T.ex. känslan av att ta vara på tiden dom jag gillar, just nu, just här.

    Var rädd om dig!

  16. Jag kan bara hålla med dig om att man blir så mycket mer avslappnad i sitt förhållande till livet när man skaffat sig erfarenhet. Och slipper stressa omkring för att sedan någon gång i framtiden kunna njuta av livet, för det är ju här och nu. Härligt att höra att ni systrar kan skoja om allt, det underlättar!
    Kram

Kommentera