Jag har läst..

Den glömda trädgården av Kate Morton

1913
På ett engelskt passagerarfartyg till Australien hittas en liten flicka övergiven. En mystisk dam som flickan kallar Sagoberätterskan har lovat att ta hand om henne, men istället försvinner damen spårlöst.

1975
Som gammal återvänder Nell O´Connor till England för att finna sanningen om sin familj. Sökandet för henne till Cornwalls vindpinade kust och Blackhurst Manor, ett stort herresäte med en gåtfull historia.

2005
Bland Nells kvarlåtenskap finner barnbarnet Cassandra en sagobok, skriven av en författarinna som oförklarligt försvann i början av 1900-talet. Dessutom bjuder Nells testamente på en överraskning, ett lite hus beläget på en stor lantegendom i Cornwall. I detta hus och dess trädgård kommer Cassandra en sekelgammal hemlighet på spåren.

En romantisk och fantasieggande roman vars handling utspelas på flera olika tidsplan. Lager för lager avtäcks en sällsam och ödesmättad historia.

Detta är en genre som man antingen gillar eller skarpt ogillar.
Jag lägger mig faktiskt lite i mitten. Jag tyckte det var ganska trevlig och underhållande läsning, bra miljöskildring (utom kanske lite väl mycket trädgård, men det anspelar ju även titeln till), många spännande karaktärer och en bra story.
Men, jag gillar inte särskilt att handlingen i varje avsnitt pendlar mellan de tre tidsepokerna, tycker det blir ganska rörigt.
Huvudpersonen är en sagoberätterska och det tycker jag bokens författare också är, dessutom kryddar hon romanen med tre “riktiga” sagor!
När jag sett hur andra tyckt om boken så är variationen stor, allt från minus till fem plus…
Jag säger såhär: en helt okej läsupplevelse men nu har jag fått nog av denna genre för ett bra tag, en tjock romantisk kärleksroman räcker nog ett helt år…
Mitt betyg ***

Himmelsdalen av Marie Hermanson

Himmelsdalen är en idyll.
Vattendragen är rena och luften är klar. Restaurangen serverar nyfångad fisk och personalen tar väl hand om dig. Här kan man vila ut och bli sig själv igen.
Hit kommer Daniel för att hälsa på sin tvillingbror Max, och när Max ber Daniel att byta plats med honom några dagar ger han till slut med sig.
En kort tid på ett naturskönt hälsohem är väl ingen fara?
Men dagarna går och Max kommer inte tillbaka. Och Himmelsdalen är inte alls så trygg som den verkar. Daniel börjar frukta att dalen blir det sista han ser i livet.

Här hamnar man i en helt utflippad värld bland värsta psykopaterna!
Och spänningen den byggs upp steg för steg tills man inte vågar lita på någon och undrar hur sjutton detta ska sluta.
Det finns mycket tankemöda bakom historien, det döljer sig en förvrängd men ändå sanningsenlig bild av vårt samhälle, hur det kan gå om inte haspen är på, dvs. vart är vi på väg?
Jag gillar böcker som ger olika perspektiv och väcker tankar och känslor och Marie Hermanson har blivit en av mig mycket omtyckt författare. Kanske känns slutet lite tillrättalagt, men boken som helhet är mycket läsvärd och får därför
**** många stjärnor!

Ljusets dotter av Elisabet Nemert

Det är 1700-tal i Sverige och på Edsbergs slott i Sollentuan utanför Stockholm styr förmannen Sten Wessman med järnhand över drängar och torpare. Men också över sin familj. Oftast är det hustrun, en kuvad och uppgiven kvinna, som får känna på hans knytnävar, men även dottern Maria och hennes bröder råkar illa ut.
Faderns uppfostringsmetoder har gett Maria en höftskada och hennes haltande gång och bortkomna sätt gör att hon ständigt blir utsatt för skämt och jämnårigas trakasserier.
Marias enda riktiga glädjeämne är musiken, att lyssna till den mäktiga orgeln på söndagens gudstjänst och spelmannens sprittande toner på logdanserna.
I hemlighet lär hon sig hantera morfaderns fiol och när en av samtidens största musiker besöker Edsbergs slott upptäcks hennes sällsynta begåvning.
Ödet för henne till storstaden och en annan tillvaro. Och när den unge prästen Johan Stjärna tillträder en tjänst i Sollentuna kyrka tar hennes liv än en gång en ny vändning.

Kärlek och ondska i ljuv förening, som vanligt när Nemert fattat pennan. Sedelärande historia där det goda vinner. Jag har läst alla hennes böcker, hon håller alltid stilen, men, nu tycker jag att denna berättelse var lite väl tillrättalagd. Från första sidan kunde man exakt säga vad som skulle hända. Inga överraskningsmoment överhuvudtaget och det var lite trist. För då blir huvudpersonerna stereotypa, en Askunge-saga helt enkelt.
Dock är den noggrannt och vackert skriven och man får en inblick i livet på 1700-talet. Har man läst en av Nemerts böcker så har man dessvärre läst alla och det drar ner betyget. Har du inte läst henne ännu då har du en trevlig läsupplevelse framför dig.