Jag har läst..

Resan Falun – Röros
Från världsarv till världsarv med häst och släde
av Sigurd Svendsen och Stefan Quinth

Presentation av Sigurd Svendsen:
Att åka med häst och släde, göra den Stora REsan, på forvägen mellan Falun och Röros, hade länge varit min dröm. Med dagens milda vintrar utan snö och med dåliga isar, kändes resan dessvärre nästan omöjlig.
När vi planerade resan undrade folk ofta vad vi menade när vi nämnde “forresa” eller “forvägen”? Det gamla ordet betyder “köra varor mot betalning”.
Den mesta forkörningen inträffade under vinterhalvåret när det var kallt. Hela 80% av alla varutransporter på min farfars fars tid gick längs vintervägar.
En mild vinter i Dalarna-Fermundområdet kunde orsaka nödår.
För att lära oss mer om gamla tiders forkörning planerade vi att återskapa en rikgit forresa vintertid år 2003.
Kulturen från denna tid ligger endast kvar som utspridda pusselbitar i det moderna samhället. Det var mycket förarbete med att finna de små fragment som fortfarande lever kvar.
Förutsättningen för resan var att vi med forlass skulle ta oss fram den gamla vintervägen, använda itdsenligt utrustning, äta liknande mat och övernatta på samma sätt som forkörarna en gång gjort.
En resa som, mot alla odds, blev verklighet.
Jag hoppas att denna bok får dig att förnimma en glimt av svunna tider precis som vi gjorde, när foran drog fram genom det storslagna vinterlandskapet.
Genom boken kan du följa med på resan via fantastiska bilder, spännande berättelser och historier om livet på färdasgårdarna och om forkörarana, som kom som en frisk fläkt.

Detta var ett äventyr av stora mått, med många många människor engagerade, både på den norska och svenska sidan. En förening hade bildats och ett digert arbete låg framför alla för att kunna genomföra denna resa.
Rent litterärt kan man säga att boken har sina brister, men den är skriven av glada amatörer och fotona är fantastiska.
Jag hade mer än gärna själv suttit i en av slädarna och åkt med under resan.

Utdrag ur boken:
“Efter Särnstugan lämnade vi vintervägen för att följa Trängseldammvägen upp mot Särna. Vi slog läger ute i skogen vid Lilla Bergtjärnen, där vi tände fyra stockeldar och lade oss på granrisbädd under bar himmel. Med hästarna omkring oss och elden sprakande framför, blev det en oförglömlig natt.
Det hände ofta förr, innan det fanns färdstugor, att forkörarna fick slå läger ute i skogen. Vid riktigt dåligt väder kunde de gräva en snögrop åt sig själva och hästen. När vargarna strövade i stora flockar ville man helst slå läger ute i öppen terräng på myrar och sjöar. Kälöksarna placerades i en cirkel som skydd. Med hästarna bundna på insidan och stockelden i mitten, kände de sig trygga. Vargarna vågade sig inte fram till elden och hästarna varnade om de hörde eller såg något .”

Ett praktverk är detta, en skön blädderbok, ett tidsdokument, ett stort äventyr

Den här tillhör kategorin “böcker till kaffet” eftersom jag gärna vid eftermiddagsfikat i min ensamhet sitter vid köksbordet och bläddrar i en bok med många fina foton och en spännande historia. Läser några sidor per dag medan jag avnjuter min släta kopp kaffe, boken motsvarar de andra inmundigar i form av något ätbart. Kalorifritt och ändå njutbart, kan det bli bättre?
Mitt betyg ****