Jag har läst..

Korea 1943.
Hana arbetar som fridykare i en tradition av starka, självständiga kvinnor. Landet är ockuperat av Japan, men de ha lärt sig att undvika de grymma och hänsynslösa soldaterna.
Tills en dag då hon ertappas på stranden. För att skydda sin lillasyster Emi låter Hana sig tillfångatas och föras bort från ön - till ett liv som sexslav på en militärbordell.
Sydkorea 2011.
Emi har under mer än sextio år försökt förtränga sin syster och den uppoffring hon gjorde. Nu står hon inför ett val - att konfrontera det förflutna, eller att aldrig få möta systern igen.
Deras gripande berättelser kulminerar i en gastkramande upplösning. Kommer Hana att finna sin väg ut ur fångenskapen? Och kommer Emi att kunna sluta fred med sitt land och dess historia?

Utdrag ur boken:
"En kniv vet hon hur man hanterar. Hon har dykt med kniv varje dag, skurit loss havsöron från reven, skördat sjögräs och bänt upp ett och annat ostron. Hon skulle kunna skära ut hans hjärta som om det var en pärla djupt instoppad i köttet på ett ostron."

"-Åk inte. säger Keiko när de sitter på knä ute på gården och tvättar sina använda kondomer. De är klara med tjänstgöringen åt soldaterna och tar nu hand om den enda gräns de har mellan männen och hoten om graviditet och sjukdomar."

Den här gripande berättelsen återspeglar det öde som drabbade 200 000 kvinnor under andra världskriget. Den skildrar författarens anmödrars öde, att bli sk. "trösterskor" dvs. sexslavar åt japanska soldater.
De två systrarna beskrivs så kärleksfullt att jag lär känna dem var för sig, med alla sina olikheter, med det japanska måttet av stolthet som förhindrar varje uttryck av känslor. Man får inte tappa ansiktet.
Samtidigt som jag läser en fantastisk bok får jag ta del av ytterligare en av krigets alla fasor, en som jag inte känt till sedan tidigare. Boken avslutas med författarens kommentar samt lista på viktiga datum och tips på vidare läsning.