Jag har läst..
Kungliga katter – beteenden och signaler hos världens största kattdjur
(Titeln är länkad till förlaget)
Författare : Thorsten Klint
Förlag: Votum
genre: Naturvetenskap, zoologi, däggdjur
Publicerad 2019
Format: foliant
Antal sidor: 135
Människans fascination för de stora kattdjuren är lätt att förstå. Det finns knappast något mer elegant och mäktigt än en tiger som ljudlöst glider fram på jakt efter ett byte.
Men djuren är hotade och minskar dramatiskt i antal på grund av förändrad livsmiljö och urskillningslös tjuvjakt.
En unik fotobok som bjuder på intressanta fakta, främst kring den senaste forskningen om katternas beteenden och levnadsmiljöer – så kallad eko-etologi.
Thorsten Klint är naturfotografen som i ord och bild skildrar djur och natur med fokus på djungler, regnskogar och bergstrakter i Afrika, Asien och Sydamerika.
En spännande bok där jag lärde mig mycket nytt om kattdjuren, t.ex att tigern ryter med ett ljud på 300 Hertz jämfört med de 2000-10.000 som vi människor kan uppfatta!
Tyvärr är läget katastrofalt för kattdjuren, speciellt för tigern som idag lever på bara 6% av sitt forna utbredningsområde.
Geparderna har utrotats till 80-90% och mycket av minskningen av de stora rovdjuren är tjuvjakten för att få tag på olika kroppsdelar som t.ex tigertänder och tassar som används i asiatiska mungo-jumbo-mediciner.
Fotona är helt underbara och jag passade på att samtidigt också titta på ett program på Kunskapskanalen, Konsten att vara kattdjur (länkad till svt) och fick en riktigt häftig katt-upplevelse!
När vi är inne på ämnet kan jag berätta att jag inte sett dokumentären Attenborough och massutrotningen av den enkla anledningen att jag kommer att bli så otroligt ledsen av att se hur vi har misshandlat vår vackra planet och alla livsformer som hör därtill.
Min dotter såg filmen nyligen och hon kände sig ganska bedrövad.
Samtidigt kan man inte förneka fakta, och vi behöver ruskas om, en del mer än andra…
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Minton
Såg lite av filmen men blev så arg och ledsen hur vi missbrukar vår värld.
De stora kattdjuren är fascinerande att titta på.
Kramar från oss
Pussar till dina fyrbeningar
Paula
Jag har skjutit upp tittandet, måste vara i bra balans när jag väl tittar. Egentligen räcker ju vetskapen om hur illa läget är, och det är helt andra personer som borde titta på programmet! Kramar från pörtet
ElisabetR
Ja, usch ja, det är inga roliga fakta. Ska se filmen har den inspelad. Det värsta är ju att förstörelsen sker på alla områden, luften med utsläpp, jordbruket med bekämpande och konstgödning, djurhållning i stora fabriker så grymt, vattnet med allt vi släpper ut där och tror att det försvinner bara för att vi inte ser det. Jag har skippat alla flytande tvålar och schampoo. Fått tag i Aleppotvål som är gjord på olivolja och lagerbärsolja, ljuvlig att tvätta sig med både hår och hud. Man får försöka med det lilla. Finns bl.a. på Jordklok på nätet.
Jag blir också så upprörd av allt detta.
Sen blir jag glad över många ungdomar som vill leva jordnära. Skattungbyn ett bra exempel. Där lever de i ett kollektiv som de startat efter att ha gått nån naturnära kurs på Orsa folkhögskola. Kolla på nätet man blir riktigt glad av deras annorlunda tänk. Lever som vi gjorde när jag var liten på gården där i Dalaskogen.
Huva, det blev mycke, förlåt, men kunde inte låta bli.
Kram E
Paula
En mening med denna totalt vidriga pandemi är kanske att många fått en chans att hejda ekorrhjulet en aning och tänka efter vad det är vi springer runt och härjar för. Varför vi måste ha så mycket prylar, varför vi måste underhållas hela tiden..Vi får förhoppningsvis också upp ögonen för värdet av att producera vår mat själv i betydligt högre grad än vi gör idag. För nu vet vi att en vacker dag kanske vi inte får hit några transporter med livsmedel eller andra förnödenheter…I övrigt får vi alla göra så gott vi kan. Nu är det strax helg igen, önskar dig en god sådan!
ElisabetR
Håller med dej i allt. Ha en fin helg!
LillaSyster
Hu det låter inte som någon trevlig tittning….. men jag kanske ska ta en titt ändå.
Tittade även på “Ditt” bageri´s hemsida efter att jag besökt BP verkar vara driftiga och mycket gott fanns det båda i mat och brödväg. Här har snöat nästan hela dagen…… inte så stora flingor men nu är det vitt. Ha en bra onsdagskväll, jag ska packa väskan för jobb imorgon. Kramen
Paula
Det var ju synd att snön hamnade där och inte här! Vet ju vad du tycker…Anna på bageriet har ju startat reko-ring här i området, googla om du inte känner till begreppet. Småskaliga odlare kan där avyttra sina varor på ett smart vis.
Nu är det strax helg igen…ha en mysig sådan, kram från pörtet
Susie på Stjärnarve...
Precis som dej så klarade jag inte av att se filmen, jag älskar alla djur (njae inte fästingar men spindlar och sånt går an) så jag visste att jag bara skulle bli deppad. Har inte lust med det just nu…..
KRAM/Susie
Anna-Lena
Får kolla fil.en om kattdjur. Verkar väldigt intressant. Här sett två olika dokumentärer av Attenborough. Man blir mörkrädd. Tänker på barnbarnen. Så försöker den positiva delen av hjärnan komma till tals och säger att det ordnar sig. Eller också är det bara ett sätt att fly från det hemska…Kram!
Paula
Ja man får också dåligt samvete över att lämna efter sig en förstörd natur även om man nu inte personligen är ansvarig för att det blivit så. Men med all rätt kan kommande generationer förbanna oss som levt före att vi inte tog tag i problemen medan tid fanns…
Men vem orkar med allt elände,,,,om man inte heter Greta Thunberg. Hur orkar den tjejen?? Kram
Ditte
Vilken spännande och intressant bok. “Konsten att vara kattdjur” har vi sett och jag såg även filmen “Attenborough och Massutrotningen”. Hemsk men så sevärd. Och förneka det som händer går ju inte.
kram!.
Susjos
Kattdjur är ju magiska, låter som en spännande bok!
Kram!
Ama de casa
Dom stora kattdjuren är oerhört fascinerande och vi har stött på några i dess naturliga miljö flera gånger, bland annat i Kenya. Där stötte vi på både:
https://amacasa.files.wordpress.com/2011/01/37.jpg
Lejon
https://amacasa.files.wordpress.com/2010/12/312.jpg
och geparder. Fast den där senare stötte nog snarare på oss.
Bilderna har Anders tagit i Masai Mara nationalpark.
Paula
Så häftig upplevelse! En safariresa drömde jag om när jag var yngre, nu skulle jag nog inte palla rent fysiskt med värmen osv. längre. Kattdjuren är väldigt hårt drabbade när det gäller minskning av antal, mycket just för att asiaterna vill åt vissa kroppsdelar som de inbillar sig ska fungera som medicin. Vidrigt!
annettejuhlin
Tack för påminnelsen om dessa dokumentärer, jag kommer att må dåligt av att se dem, men jag skall ändå tvinga mig till det. Tyvärr är det väl så, att de som verkligen borde titta inte gör det.
På väg hem med matkassarna till mina föräldrar i dag hörde jag på P1 att vi haft de varmaste vintrarna någonsin de senaste sex åren, och rekordåren är 2016 och 2020. Och ändå har världen kört på som vanligt, och till och med planerat att utöka exempelvis flygtrafiken, bland annat här på Arlanda.
Pandemin satte stopp på de planerna, åtminstone kortvarigt, och om vi skall se någon positivt med pandemin så är det väl att många lärt sig att trivas hemma, att odla själva, att inte handla lika mycket konsumtionsvaror och att det fungerar att arbeta hemifrån. Det måste ju bli ett stopp på utvecklingen som gått åt fel håll så länge nu, både vad gäller natur och djur. Ja, hela vårt jordklot.
Den yngre generationen har förstått det här mycket bättre än många av oss andra, det märker jag på mina döttrar som är fjorton och sexton. De är mer vuxna än många av oss andra tycker jag ibland.