Jag har läst..

Min son har ett sexliv och jag läser Rödluvan för mamma av Renate Dorrestein

Heleen älskar sin man. Hon älskar sina barn. Hon älskar sitt arbete i handelsträdgården. Hon är på det hela taget ganska nöjd med sitt liv.
Då får hennes åldrade mamma en stroke. Heleen, som aldrig haft någon bra relation med sin egensinniga mamma, måste nu på något sätt ta hand om henne.
Samtidigt börjar problem – stora såväl som små, verkliga såväl som inbillade – växa Heleen över huvudet.
Tänk om Peter lämnar henne, nu när hon kommit i klimakteriet och plötsligt har tappat allt intresse för sex? Och hur ska hon handskas med att hennes tonårsson tror att han är vuxen nog att ha sex? Eller att hennes dotter tycks ha bättre relationer med djur än med människor? Och den där sköldpaddan, som är hennes mammas ögonsten och som det nu också fallit på Heleens lott att sköta, har den verkligen gått i vinteride? Eller, kan det vara så illa att den är …död?

Efter ett gäng knepiga böcker ville jag slappna av med något lagom roande och lättläst.
Denna historia borde ha en viss igenkännings-faktor och titeln är dråplig.

Utdrag ur boken:
“Det var en fin dag, den första efter flera veckor av grått och trist väder. Anblicken borde ha muntrat upp mig, men jag blev tvärtom ännu sorgsnare. Det fanns ingen återvändo ur den här mardrömmen: min mor skulle aldrig mer impulsköpa tre par nya skor, åka på en orkidémässa eller delta i en bridgeturnering. Visste hon fortfarande att sådana saker hade varit hennes stora glädjeämnen här i livet? Förstod hon något av sin framtid på en vårdinrättning, med vårdinrättningslakan och vårdinrättningsgardiner och vårdinrättningsmat? Skulle hon kunna njuta av något igen?”

I boken dryftar Heleen över många av de frågor som drabbar oss alla när en äldre anhörig blir dement eller får afasi som Heleens mamma får efter sin stroke. Författaren är holländsk och i Nederländerna är dödshjälp tillåten men det framkommer med yttersta tydlighet att det inte gäller patienter som är dementa och inte kan fatta egna beslut.
Boken har många poäng, men, kritiskt måste jag säga att jag tycker den är slarvigt skriven. Eller så är översättningen slarvigt gjord.
Dessutom retar jag mig på att man inte använder citationstecken i dialoger, vilket gör att det ibland tar en stund innan man förstår om hon säger så eller bara tänker så..
En humoristisk berättelse som är snabbläst men som ändå manar till eftertanke.
Mitt betyg blir **

Blandat blod av Katarina Mazetti

En bitande kall vinternatt försvinner Alfdis utan förklaring. Stormen tjuter runt knuten när hon stänger dörren bakom sig. Kvar hemma på gården på Möckelön väntar maken Säbjörn och de två små sönerna, Svarte och Kåre.
Alfdis är som uppslukad av jorden och ingen vet vart hon har tagit vägen. Mysteriet med moderns försvinnande vilar som en förbannelse över gården.
Bröderna växer upp med sin far, som ägnar sitt liv åt skeppsbyggandets konst, och mostern Arnlög, en beryktad völva som kan tala med fåglar. Bröderna har svårt att hålla sams och har båda oro i sinnet. De söker äventyret och lockas av plundringståg och handelsfärder över haven. Den äldste brodern Svarte riktar sina blickar mot rusernas rike i öst.
På en marknad i Nönugård möter Svarte den vackra sidenhandlardottern Milka. Hon och hennes bror är utblottade och ser ingen annan utväg än att följa de resliga handelsmännen tillbaka till Norden. Vad framtiden har i sitt sköte kan hon inte i sin vildaste fantasi föreställa sig..

Detta är en gammal släktsaga från slutet av 900-talet. Författaren som vi bättre känner från “Grabben i graven bredvid” har gjort ett rejält research-arbete för att få miljö och fakta så nära sanningen som möjligt. Sedan har hon vävt sin historia skickligt. Ändå känns boken lite överväldigande, det är så mycket som ska få plats inom bokens 250 sidor att tempot har blivit för snabbt. Men det är ju bara min åsikt. Jag hade gärna velat lära känna dessa flängande och resande personers karaktärer bättre istället för att i en himla hast flänga land och rike runt. Karin Wahlgren har skrivit en fristående fortsättning på historien, den ska jag nog ta o läsa förr eller senare.
Gillar du historiska romaner så tror jag denna faller dig i smaken.
Mitt betyg blir **

Det finns ingen gräns av Eva Wiklund

Det här är en närmast osannolik historia. Så mycket otur kan egentligen ingen ha. Kanske inte heller så mycket djävlaranamma. Efter en rad olyckliga omständigheter i vården blir Anders Olsson förlamad från midjan och nedåt.
Fem år tillbringar han mestadels morfindrogad i sin säng.
Den här boken handlar om hans revansch.
På två år gör han resan från vårdpaket till guldmedaljör i Paralympics.
Men resan slutar inte där. När järnmannen från Hagfors väl vaknat till liv finns det verkligen ingen gräns.

Ibland behöver man läsa om människor som verkligen får kämpa. Som aldrig ger upp utan fortsätter nöta med sitt tills det blir bra. Jag, som många andra, ser mer begränsningar i mitt liv än ibland möjligheter.
Boken är inte självbiografisk, den är inte en berättelse i jag-form utan skriven av en kvinna som är journalist, sjuksköterska och idrottskonsulent.
Det märks i texten. Det blir inte så personligt som jag hade önskat.
Däremot har en lång rad bekanta, vänner och släktingar uttalat sig om Anders.
Alla beskriver honom som en positiv person som tänker på andra, men jag måste säga att jag nog tycker hans framgångar har ett pris. Han har tidigt i livet en hustru och en son, och de två får känna att dom lever!
Han försummar helt klart sin familj genom att vara en träningsnarkoman av sällan skådat slag. Det medger han också själv, han tänkte aldrig på att hon ensam skulle ta hand om hemmet och barnet medan han gjorde det han gillade bäst, att träna!
Av någon anledning sticker det lite i ögonen på mig, trots alla bedyranden om hur fantastisk denne man är.
Vad däremot ingen kan ta ifrån honom är hans roll som förebild!
Barn och ungdomar ser upp till honom och har honom som en stor idol, och det är helt rätt och riktigt!
Jag tycker vi ibland behöver läsa en solskenshistoria som denna trots alla motgångar är, och ger boken en ***

Vintervålnader av Kate Mosse

För Freddie Watson förlorade livet mening dagen då telegrammet om hans storebror George kom 1916 : SAKNAD I STRID, FÖRMODAD DÖD.
Tio år senare plågas han fortfarande av sorgen, och ger sig iväg på resa i franska Pyreneerna – halvt för att glömma, halvt för att hitta ett sätt att gå vidare.
En plötslig snöstorm för honom omtumlad och medtagen till den ödsliga byn Nulle, där det samma kväll hålls en traditionell fest. Freddie blir placerad bredvid den vackra Fabrissa, som han får en intuitiv kontakt med. För första gången förmår han på allvar berätta sin historia, för henne och för sig själv. Dagen därpå visar det sig att ingen i byn sett varken Freddie eller Fabrissa på festen…

Här förflyttas du till en annan tid och en annan värld, och efter det till åter en annan tid och värld. Du träffar Freddie som är mer död än levande och Fabrissa som är mer levande än död, och mitt i alltihop spinner man en väv av minnen och förluster, vackert och skirt.
När boken är slut vaknar du upp ur en dröm, en vacker dröm men med kusliga inslag.
Mitt betyg **

0

7 Comments:

  1. jättesnygga gardiner .jäääääättttteeeeeeee snygga….Och jag skratta goptt när din snyging balanserar på skaren…visst vill man kunna få hänga ute när man bor så man kan det. Jag njuter verkligen av det i Holmträsk

    Håller med dig i det första boktipset..tankevärd men lite hafsig

  2. Jag gillar dina boktips och skriver in dom bästa i min bok-bok…..Eftersom jag är “läs-periodare” så funkar det hur bra som helst :-)
    Gardinerna är ursnygga mot det vita,mmmm! Inte ens vi har lagt undan vinterkläderna så ta´t lugnt så du inte åker på en vårförkylning,brrr! Fotot på Hasse i snön är härligt optimistiskt,hehehee! Hälsa från oss sydlänningar :-) Här dröjer det innan tvättlinorna kommer fram för gott men tjuvstartat har jag faktiskt och det doftade uuuunderbart!

    Kramar till er alla o puss till fyrbeningarna!

  3. Hoppas du har en bra dag! Inte jag tyvärr :cry:
    Har så ont..ska kasta mej på sängen tills jag ska hämta Andreas, fick nya Allas idag :smile:

    Kramar

  4. Attans så mycket snö, här har det skunkit undan otroligt mycket senaste dagarna. Söndagen spöregn gjorde susen.
    Så kul att Hasse tittade in igår, stackars Berra kände iinte igen honom först, men det var ju lite på fel plats om man säger så.
    Jag har läst de två första böckerna om Släkten, jag tyckte att Karin Wahlgrens var bättrre än Mazettis.
    Vad har hänt med din mage? Gå och bli undersökt!! Jag gjorde en hälsokoll, den första på massor av år, för ett par veckor sen. Alla värden var bra. Kan vara skönt att veta.
    Kramen!

  5. Jag gillar också dina boktips…Så tycker jag att det var nice att se att en författare som Katarina verkligen skriver så skilda typer böcker, det var en överraskning!
    Den sista verkar knepig…ska nog testa den sen.. *L*

  6. “Min son har ett sexliv…” får jag lust att läsa. “Blandat blod” och de två följande böckerna har jag läst och tyckte att de var jättebra. Kanske jag också kommer att läsa “Det finns ingen gräns” vi får se…
    Det är toppen med dina boktips här, tycker jag. :-)
    Kram.

  7. Tack igen för boktipsen, som är så trevliga att läsa. Du som gillar historiska romaner, har du läst vår finska superfavorit i den genren, nämligen Kaari Utrio? På adressen http://sv.wikipedia.org/wiki/Kaari_Utrio hittar du en lista på de böcker som översatts till svenska. Jag har läst dem på finska och kan bara hoppas att översättningarna är välgjorda. “Pirita, Karelens dotter” är kanske bäst av dem alla. Kaari Utrio är historiker och mycket faktakunnig, hon skriver fartfyllt och underhållande. Romantik finns det förstås, men den är inte det minsta sockersöt. För all del, det är ingen “stor” litteratur, vad man nu menar med det egentligen. Men mycket mycket underhållande och böckerna når skyhögt över kiosknivån. Utrio har ju också fått flera välförtjänta pris.
    Ha det bra!

Kommentera