Jag har läst…

Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay

Paris 1942. Tioåriga Sarah gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen arresteras av den franska polisen i den beryktade räden mot judiska familjer – Vel´d´Hiv´.
Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs panik växer.

Paris 2002. Inför 60-årsdagen av Vel´d´Hiv´ombeds journalisten Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sina efterforskningar snubblar hon över Sarahs familjehistora. Julia känner sig manad att ta reda på mer om flickan, och när hon gräver djupare i det förflutna visar det sig att Sarahs levnadsöde har spelat en viktig roll även för Julias familj.
Undan för undan uppdagas den tragiska sanningen.

Berättelsen lyfter fram de tabun och den tystnad som omger en skamfläckad händelse i Frankrikes historia, samtidigt som den skildrar en modern kvinnas liv i dagens Frankrike och USA.
Jag blev tipsad om denna bok av två bloggvänner som bägge läst den och det var ett bra tips för boken är mycket läsvärd.
Framför allt är den angelägen på grund av ämnet som aldrig får glömmas bort. Denna franska massarrestering var inget som jag kände till sedan tidigare och det var en fruktansvärd händelse i allt det fruktansvärda som skedde i Europa vid den tiden. Föräldrar och barn skiljdes åt oavsett ålder och gick en grym död till mötes.
Jag upplever romanen som en smula naiv, och efter drygt halva boken tycker jag att historien trampar vatten en aning. Handlingen borde skrida framåt på ett smidigare sätt. Samtidigt är det viktigt att boken är lättläst och det finns hela tiden den röda tråden som gör att man vill veta vad som hände härnäst.
Mitt betyg ***

Den perfekte vännen av Jonas Karlsson

Samma dag som den första snön föll över Stockholm bar jag mina kartonger uppför trappan och in genom entrén till det stora röda tegelhuset. Kvinnan i receptionen log. Jag gillade henne omedelbart. Det var någonting med hennes sätt. Jag kände genast att jag kommit rätt. Jag sträckte på ryggen medan ordet “framgångssaga” for genom huvudet på mig. En chans, tänkte jag. Äntligen skulle jag få blomma ut till min fulla potential. Bli den jag alltid velat vara.

Detta är en samling noveller av skådespelaren och dramatikern Jonas Karlsson.
Jag tycker om att läsa noveller, bra noveller, inte veckotidningarnas romantiska dravel.
De här novellerna var bra. Annorlunda, med annorlunda karaktärer, annorlunda skeenden, de små historierna fastnar i skallen och gör sig påminda långt efter att man läst klart boken. Sånt gillas!
Språket är också klockrent, som här:
“Han bar en sådan där ljusblå skjorta som alltid ser mer eller mindre slät ut, oavsett hur mycket den har använts. En sådan där skjorta som antingen kommer direkt från Överskottsbolaget eller har använts och tvättats så dom känns som det. Skjortor som lika gärna kunde höra samman med någon stats- eller kommunalanställds uniform. Vita eller ljust blå. Skjortan som man vet är svettig i armhålorna även om man inte ser det minsta av dom. Även om dom är skymda av en tjock kavaj så vet man att dom är genomsvettiga.
Den sortens skjorta bor ovanpå svettiga armhålor.”

Läs och njut av upplevelsen!
Mitt betyg: ****

Stannfåglarna av Inger Henricson

Året är 1901 i Klippsta i Norrlands inland. Kristina och Johan är fattiga, har ett barn och nummer två är på väg.
Han har hört talas om att staten arrenderar ut en bit mark att odla upp. Alternativet är att bli flyttfågel till Amerika, men Kristina oroar sig för överfarten och Johan vill stanna nära sina föräldrar. Han ser ut den vackraste platsen i trakten och utropar “Här ske vi bygg!”
Kristina har svåra minnen av att auktioneras ut till lägstbjudande och är ängslig, men Johan sätter igång med huset medan barnaskaran växer.
Två gånger river myndigheterna deras hem, men vännerna hjälper dem att bygga upp det igen.
Samtidigt deltar Kristina och Johan i arbetarrörelsens begynnande kamp mot skogsbolagen.
Till sist kommer det efterlängtade tillstsåndet och livet blir lugnare, men sjukdom, svåra förlossningar och död är ständigt närvarande.
Boken följer familjen till freden efter andra världskriget, då Kristina blickar tillbaka på sitt strävsamma liv.

Detta är den bästa boken jag läst på mannaminne!
Om du så bara ska läsa en endaste bok, se då till att det blir denna!
Författaren är barnbarn till huvudpersonerna, allt som berättas i boken har hänt i verkligheten!
Det handlar om vår egen historia, hur vi levde här i Norden för bara drygt hundra år sedan. Det handlar om slit och omänskliga förhållanden, om liv som saknade människovärde i myndigheternas och överhetens ögon.
Historien går rakt in i hjärtat, den lever sitt eget liv från första till sista sidan och jag saknar den redan!
Jag önskar att denna bok lästes i skolorna runt om i landet, för att visa barnen hur snabb utvecklingen varit, hur det var att leva under knappa omständigheter, hur det var att gå hungrig, inte ha någonstans att bo, hur det var att sakna rättigheter och rösträtt.
Parallellt med historiska aspekten på livet förr är boken en underbart vacker kärlekshistoria.
Det finns en hemsida
med underbara foton från platsen samt foton på huvudpersonerna i boken. Nu när jag läst klart boken och går in där känns det som om jag tittar på gamla kära bekanta.
Betyget blir förstås så många ***** som man kan ge och så några extra!