Jag har (läst) lyssnat…

Under mars har jag lyssnat på följande böcker

Vad har kärrhöken i sikte när den kommer seglande över åkrarna en morgon i maj? Är det verkligen Gud som har sånglärkan i ett snöre? Och varför lägger kajorna huvudet på sned som Per Oscarsson?

I sin nya bok skildrar Tomas Bannerhed en vanlig dag i vårsprickningen, från taltrastens första strofer i ottan till morkullans skugglika flykt i skymningen. På sin vandring runt den Mälarö han gjort till sin plats på jorden finner han en myriad av fåglar, växter och människoöden, en naturens mångfald som finns närmare än de flesta stadsbor anar.

En vacker dag knyter an till den litterära tradition som odlades av naturprosans mästare under 1900-talets mitt, men tillför den särskilda bannerhedska skärpa som gjort författaren till en framstående naturskildrare av idag
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Jag tycker om den här typen av böcker men jag höll faktiskt på att somna några gånger…texten var sövande liksom inläsningen
Mitt betyg för texten 2/4 och för uppläsningen 3/4

»Våldtäktsförsöket satte sina spår. Några dagar senare började jag träna självförsvar och tänkte två saker: jag skulle aldrig vara försvarslös igen och jag skulle alltid hjälpa om jag såg att någon for illa. Det skulle bli min grej i livet. Att aldrig bara stå och titta på.«
Trots en rad traumatiska händelser under uppväxten reste sig Jeanette Höglund stark. I sökandet efter mening har hon varit dörrvakt, jobbat på lyxkryssare och deltagit i en dokusåpa. Men det var efter ett oväntat möte i tunnelbanan som hon fann sitt kall i livet: att hjälpa äldre hemlösa.
Mer än bara Tunnelbanenettan är en naken berättelse som med svärta, värme och humor visar hur stor skillnad en människa kan göra på egen hand, även om man inte tror det själv.
Jeanette Höglund har jobbat som ordningsvakt i Stockholms lokaltrafik och blev känd för svenska folket genom realityshowen Tunnelbanan. Hon är grundaren till den ideella föreningen Vid din sida, som har som mål att ingen äldre i Sverige ska behöva leva i hemlöshet. För sitt arbete har Jeanette utsetts till Årets stockholmare.
Uppläsare: Anja Lundqvist
Jag har för några år sedan sett enstaka avsnitt av “Tunnelbanan” där Jeanette medverkar.
Hon är en tjej som törs följa sitt samvete och göra det som är rätt. En brokig person, varmhjärtad men bestämd.
Mitt betyg text 3/4 uppläsning 3/4

Tiden är 1800-talets andra hälft, platsen en by mellan Lycksele och Norsjö i Västerbottens inland. Änkan Tea bebor ett avsides arrendetorp och tvingas betala för sin fattigdom i fållbänken med byns handelsman. Romanen handlar om hur skulder och fordringar går i arv och slutligen utplånas, och om musik – den underbara musiken ur ett orgelharmonium. Ormens väg på hälleberget blev Torgny Lindgrens stora genombrott 1982 och har sedan har följts av en rad märkvärdigt lysande berättelser som bland andra Bat Seba, Ljuset och Hummelhonung.
Vilken sorglig historia! Men också hjärtknipande
Uppläsare är författaren själv, det går rätt långsamt och tankfullt, men man vänjer sig snart vid lästempot.
Betyg 3/4

“De stora memoarerna ligger ständigt på salongsborden. De skarpa och skapande tankarna. De heroiska besluten. De omvälvande politiska skeendena. Allt det Intressanta, Viktiga, Betydelsefulla. Mina berättelser växer ur något annat. De växer ur de händelser och impulser – ibland tvivelaktiga impulser – jag i ögonblicket tagit på allvar, med konsekvenser jag inte kunnat förutse.

På vägen från missionshuset i Småland, över stenrösen och genom skogen ut i världen, har jag oupphörligt letat efter ett kvinnoliv med kärlek, närvaro och frihet och plötsligt, efter många år, upptäckt den människa som hela tiden funnits vid min sida.

Förvånade och skakade av livet och döden fick vi äntligen syn på varandra.”

Så presenterar Margareta Strömstedt sina memoarberättelser, som på samma gång handlar om henne själv och några andra kvinnoöden. Sårigheten, smärtan och det oändligt komplicerade i levandet vibrerar i texterna så oroande som om allt hände just nu. Margareta Strömstedt har samma ömhet i blicken vare sig hon berättar om sig själv eller andra kvinnor, och skapar på så sätt förbindelser och samhörighet mellan sig själv och dem, och oss som läser.

Titelns Ruth Ellis avrättades i London 1955, dömd för att ha skjutit den man som misshandlat henne och dödat det barn hon väntade. Den unga förälskade Margareta Strömstedt befinner sig på ett hotell i Bournemouth den dallrande heta julikvällen innan Ellis ska hängas. Med hennes tragedi i tankarna hamnar hon mitt i en annan kvinnas olycka, den övergivna bittra pensionatsvärdinnan, och gråter med henne: “Jag grät med henne och längtade efter min egen älskade, han som inte var lik de andra männen. Jag grät för att jag nu var så ung och ändå kände att det som var kärnan i mig själv, kvinnan längst därinne, var uråldrig och fårad och redan märkt av tiden. Älska mig, älska mig, ropade det inom mig.”
Uppläsare författaren själv
Margareta Strömstedt var inte någon bekant person för mig. Hennes bortgång gjorde mig nyfiken, jag kände inte till att Niclas Strömstedts mamma var författare, jag har bara hört talas om hans pappa Bosse.
Ju mer jag lyssnade desto bättre tyckte jag om berättelserna. Jag hade vissa problem med uppläsningen, Margareta hade en alldeles speciell ton, kanske inte dialekt men speciellt uttal som jag störde mig på till och från.
Mitt betyg 3/4