Matnostalgi…
Har du tänkt på att smakminnen kan vara mycket starka?
Jag blir väldigt nostalgisk när jag tänker på maten jag åt som barn och ung i Finland.
Nu då jag var i Finland med min dotter märkte jag att hon också har starka matminnen, dels från de gånger hon besökte Finland som barn och dels rätter som jag tillagat här i Sverige.
Vår resa fick något av ett tema: Finska delikatesser!
Titta så hon njuter, finnkäringen, när hon gått runt och plockat på sig från buffertborden på färjan!
Frukost ombord, croissant och finsk köttpastej
På stan tog vi var sin karelsk pirog med äggsmör…..muuuuuums!
Och när vi kom till Salutorget började dotterns ögon glittra….
Hon hittade det hon letade efter, färska märgärter, både hon och barnbarnen minns när de åkte bil och mumsade i sig flera liter!
Vi kröp in i ett av det många fikatälten på torget för att undkomma regnet
Nu valde jag en köttpirog medan dottern fortsatte med ännu en karelsk pirog
För att fortsätta vår nyttiga diet hann vi också besöka en McDonalds och gissa vad jag hittade där?
En hamburgare med finskt rågbröd minsann! Den smakade utmärkt!
Det kanske var tur att vi inte stannade flera dagar i Finland, risken för skörbjugg hade ökat markant…
På min första skogspromenad efter hemkomst tog jag med mig
min barndoms favoritchoklad, mörk choklad smaksatt med rom, och tänk att den smakade lika gott nu som då!
Slut på matnostalgin för denna gång!
Har du något speciellt matminne från barndomen som du gärna återupplever?
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Hanneles bokparadis
Ärtskidor hittar man sällan i Sverige, annars längtar jag inte så mycket efter finsk mat.
Paula
Jag tycker det är lite märkligt, vi borde ju odla liknande grödor men svenskarna vill inte spritsa ärtskidor,. ler–.-.
Hanneles bokparadis
Da-Capo och annat finsk godis finns ofta på Lidl, ibland på Coop och andra affärer i Sverige.
Paula
Jaså gör det? Ja jag vet att Lidl har finska veckor ibland, tyvärr har jag långt till närmaste affär, och godis äter ju inte jag, detta var nog första gången jag smakade choklad på 30 år! Och tänk, den smakade gott, nu väntar jag i 30 år till innan jag provar igen!
Christian Lehmann Gisler
Här blir man man sugen vill jag lova, mycket gott du visar upp. Det enda jag känner igen är det finska rågbrödet, det äter jag just nu, är ju ett av de mer ”ätbara” brödsorterna i butikerna.
Allt annat känner jag inte till, men skulle mycket väl kunna tänka mej att smaka, det är som den tyska maten lite mer rejäl eller hur man ska säga.
Klart man har matminnen…. mina första år saknade jag mycket från Tyskland, numera är jag anpassad å har även lärt mig några av mina barndoms recept.
Paula
Tyska och finska korvar är absolut världsklass! Jag brukade förut handla en del på Lidl som ju har mycket tyska varor, men nu får jag ta både buss och bussbyte för att komma dit så det blir aldrig av. I Sverige gör Siljans chark god korv, imorgon ska jag testa deras tryffel&persiljekorv, smala grillkorvar ser de ut som. Ha en skön midsommardagsafton
LillaSyster
Dacapo aldrig sett eller smakat.
Kan känna igen mig i dotterns frossande av ärtor fast i morfars ärtland =) Ha en fin eftermiddag/kväll- oj vad det blåser.
Paula
Varför äter man inte färska ärter direkt ur skidorna här i Sverige?
Ibod11 - Ingrid
Hahaha, vi är verkligen olika när det gäller vilken mat vi gillar 😀 Jag förstår att det här var nostalgi och jag gläds med er att ni fick frossa i det som ni gillar men jag hade inte valt samma sorts mat. Och då tänker jag inte på att jag vill ha vegansk mat. Mitt senaste positiva matminne är från när du och jag träffades och jag upptäckte att kålpudding är otroligt gott. En rätt som jag bara mindes med avsky från barndomen. Jag har gjort två olika varianter på kålpudding sedan jag kom hem och det är sååå gott. Från barndomen kanske minnet av min första stut med surströmming är starkast. När jag väl hade lärt mig att acceptera lukten och smakade så blev det med en rejäl wow-känsla och sedan var jag fast. Så småningom började jag älska även doften 😀
Kram
Paula
Min första upplevelse av surströmming var vedervärdig. Vi hade fest på jobbet i en stor kontorslokal, det behövdes några snapsar innan jag lyckades svälja en fiskbit. Än värre var att komma till jobbet nästa morgon o mötas av lukten! Vi hade städat undan o spolat ner resterna i toaletten men det hjälpte föga! Numera säger jag som du, gud så gott!
Anna-Lena
Mycket gott där. Tror att jag skulle gilla era piroger.
Rågbröd till hamburgare vore inte fel.
Vet du… något som jag skulle vilja smaka igen är hemgjord blodpudding och hemgjord leverkaka. Det fick vi efter att julgrisen slaktas. Det var så gott.
Go kväll! Kram
Paula
I Finland växte jag upp med blodplättar! Ja inte såna man har i kroppen, utan vi köpte pulver (likt potmospulver) som vispades ner i vätska och stektes som små knapriga fina plättar. Såå gott! leverkaka har jag inte smakat men gillar ju finsk leverlåda så den skulle också slinka ner!
BP
Det gick absolut ingen nöd på er ser jag! Den där hamburgaren med rågbröd borde man införa här hemma. Sedan är jag barnsligt förtjust i piroger eller bara rågbröd med äggsmör. Det gör jag faktiskt alldeles själv ibland:-)
Åsså bara äskar jag Marimekkos bordsdukar. Dom skulle jag kunna dö för. De skulle sitta perfekt både på mitt köksbord och mitt balkongbord.
Da-Capo har jag aldrig ätit.
Härligt med dina matminnen och att du kunde mumsa i dig både det ena och det andra som påminde dig om när du var liten.
Har egentligen inga direkta matminnen, förutom några speciella soppor som min mamma lagade.
Paula
Jag blev nog inspirerad av min dotter vars ögon tindrade när vi stod där på salutorget. Jag blev så glad när jag förstod att hon ändå hade ganska många minnen från Finland.
Anna-Lena
Jag har också finska matminnen som jag älskar.
De jag kommer på nu är:
Julstjärnorna som bakades till jul. Vilken lycka när jag var i norra Finland en sommar och faktiskt hittade dem på ett kafé.
Finska rågbrödet är mums!
Sima och tippaleivät. Så gott… och som jag har gjort själv några gånger. Fanns alltid sista april när mamma levde.
Kaffeost! Inte att förglömma. Bjöds alltid på när vi hälsade på släktingarana. Finns att köpa i vissa affärer, tur nog.
Paula
Julstjärnor slutade jag äta när jag slutade med socker, men de är ju underbart frasiga och goda. Fazers rågbröd finns alltid här hemma, jag slänger i skivorna i brödrosten, blir jättegott bara man passar dem noga så de inte bränns vid. Tippaleipä, struvor, dem gillade jag aldrig annat än att de såg så roliga ut, men mjöd med russin i smakade gott. Visst är mat en del av vår identitet, mest sätter sig nog smakerna från barndomen. Minns grönsakssoppan med fasa, den hette snålsoppa, en redd soppa med en massa konstiga grönsaker som jag aldrig annars åt, viiiidrig, haha
Susjos
Mums så gott det ser ut! Rågbröd till hamburgarna ,perfekt ju!
Å Marimekko -dukarna, så fina!
Matminnen ja, det första jag tänker på är surströmming som jag gillade redan som barn, mamma och pappa fick väl en chock när alla vi tre syskon ville ha surströmming, haha!!
Minns somrarna hos farmor och farfar i Hedemora (Älvgården) där jag åt jordgubbar direkt från trädgårdslandet, så jag fick ont i magen, minns även hallonen och vinbären hos dem, och inte minst farmors Kalvdans!
Må så gott och trevlig midsommar!
Kram
Paula
Du var en märklig unge som gillade surströmming! Jag smakade dem först när jag flyttat till Sverige och nog fick jag kämpa några år innan jag kunde säga att de smakade gott! Då skulle den alltid sköljas ner med en stor öl och en snaps, numera föredrar jag att äta den helt utan alkohol….