Nu är det klart!

Nomaderna drar vidare…eller rättare sagt…återvänder!
Den 1 oktober skriver vi åter Fredriksberg som hemadress!

Vi har ju nosat på möjligheten ett tag nu och varit och tittat på lägenheter.
Denna vi nu ska hyra är en trea i en vanlig trevånings hyreskåk mitt i byn.
Ingen fancy sjöutsikt med andra ord..

Men vad gör väl det, bara ett par hundra meter bort har vi Mellansjön

och här längst ut på udden kommer vi nog att parkera oss en och annan kväll nästa sommar!

Det känns lite konstigt må jag säga, för detta hus ligger alldeles bredvid det hus där vi hyrde en lägenhet när vi för första gången flyttade till Säfsen 1999
Numera står det huset och två likadana till alldeles herrelösa och förstörda och det är förstås ingen vacker syn!

När vi förra helgen kom för att se på lägenheten stötte vi på ett par gamla bekanta, nämligen våra föredetta grannar från förra huset, som alltså flyttat och nu åter kommer att bli våra grannar i samma trappuppgång!

Jag börjar tro att det mesta i mitt liv går i rundgång!
Men vad gör väl det, snarare är det en bra förklaring på varför jag känner sig lagom snurrig för jämnan, haha!

Nu får jag ge en stor eloge till min älskling som går med på att flytta ännu längre bort från ära och redlighet!
Han kommer nämligen att få ännu längre arbetsresor, ett faktum som en gång i tiden gjorde att vi sökte oss ifrån Fredriksberg!

Men nu hade vi att välja på att antingen flytta in till centralorten här, eller in till Ludvika eller till Fredriksberg.
Och av dessa alternativ valde Hasse Fredriksberg!

Jag lider nämligen av svårbemästrad lappsjuka för tillfället, och det har jag aldrig gjort förr!

Det kan gå veckor utan att jag pratar med en levande själ utom min man!
Nog för att jag har internet-kompisar, och nog för att jag gillar mitt eget sällskap, men någon måtta får det allt vara!
Jag har ju turen att känna väldigt många i Fredriksberg eftersom jag under de åren vi bodde där dels jobbade på Kassaservice och dels på biblioteket.
Och jag saknar säfsingarna, så är det bara!

För- och nackdelar har verkligen blötts och nötts vid vårt köksbord sent om kvällarna i lampans sken så detta är inget hugskott det kan jag lova!

En anledning till att bo i Björsjö var att ha närmare till barn och barnbarn. Träffas vi då oftare nu, med två års facit i hand?
Svar: Nej, det gör vi inte!
De vuxna barnen har sina egna liv och när vi väl bestämmer oss för att träffas så spelar sex extra mil hit eller dit ingen avgörande roll!

Jag kommer att sakna mina strövområden här i byn, jag kommer att sakna min underbara å, men jag kommer ju ändå att återvända, på höstarna, då jag nu råkar veta precis var svampen växer…

Nu ska inte denna havererade eka symbolisera mitt havererade liv, tvärtom!
Däremot har mina leder havererat, knäet är inte bra efter två veckors medicinering och dessutom har jag fått ett skov av artrosen i mina händer.
Extra kul då att få något att se fram emot!

0

15 Comments:

  1. Ja, ni var nog nomader i era tidigare liv!
    Du/ni har alldeles rätt i det att man träffas inte oftare bara för att avstånden bli kortare, alla har ju “sitt” och barnbarnen dina är ju snart vuxna (hemska tanke!)
    Håller med dig om att man behöver faktiskt utbyta lite ord med andra människor, inte bara sitta och “prata” via datorn och du är ju som jag, telefonskygg!
    Det blir med alla sannolikhet hur bra som helst med flytten, önskar er lycka till!
    Ha dé!/Kram

  2. Klokt val för jag kände lappsjukan mellan raderna tidigare .Jag har ju följt din blogg under lång tid men aldrig upplevt att du har haft trist tidigare
    Men du nu ska jag grädda bullarna

  3. Du milde ! Men det låter bra att du kommer tills att få lite mer närkontakt med folk får jag säga, ha det bra och sköt om dig !
    Kram

  4. Med min egen flytt i åtanke, så undrar jag? Hur orkar Ni? :mrgreen: Men vi har ju fötts med fötter och inte rötter. Jag har ju också vart rörlig av mig.
    Du har så rätt i att man inte ses så ofta trots att det är närmare. Desto roligare blir det ju när det händer.
    Själv är jag inte så mycket för att prata med folk och skulle nog kunna bo långt ut i skogen.
    Roligt att Ni hittade lgh där Ni bott tidigare och trivts. När flyttar Ni? Hoppas att Du mår bättre då, för annars blir det ju dubbelt jobbigt?
    Önskar Er en fin midsommar! :smile:

  5. Jag ja jag förstår dig precis!! Oh jag önskar att jag en dag får skriva lika dant i min blogg – nu flyttar vi.

    Kramiz på dig och Glad Midsommar

  6. Det låter spännande med flytt för er och tur att du kan återvända till dina svampskogar när du vet alla ställena. Flytta är alltid kul blir lite som att börja på ny kula men här där jag bor vill jag bo i en hel evighet:).
    Önskar dig en underbar midsommar
    Kramar i massor

    Ja, hallon älskar jag med…man kan ju älska mycket:).

  7. Åh Paula, du är oförbättrelig ;-) . Jag hoppas att detta ska bli sista flytten på mycket länge och att du ska finna att det är lika underbart i Säfsen som du minns det.
    Några mil hit eller dit gör inte så himla stor skillnad. Du ska se att jag kommer att hitta rätt på dig även där.
    Men jag är oroad över din artros, absolut inte lämpligt att packa porslin och annat eller bubba och bära med ditt onda knä. Hoppas verkligen att du blivit bra (eller iaf bättre) tills det är dags.
    Du hinner ju plocka svampen i Björsjö innan flytten :razz:
    Kramen

  8. ;-) Tänk att ni ska flytta ,jobbigt ,men kanske det bästa för dig ,inte kul med artros ,jag lider ju av den samma .Kul att ni blir grannar med grannarna om man kan säga så ,ja det kan man .KramNette

  9. GRATTIS till att det löst sig, blir nog toppen det här, för en Paula som lider av lappsjuka tror jag absolut inte passar, Du är alldeles för social för det och det går ju inte att bara ha internetkompisar att snacka med, måste oxå finnas människor av kött och blod i omgivningen.
    Njut nu av Dina promenadstigar Du har här och se sedan fram emot det nygamla.
    Hoppas nu “skiten” i kroppen ger sig iväg när beslutet är taget, Hasse är nog en alldeles speciell man det;)
    Ha en fin Midsommarhelg!
    Kramen

  10. U_n_d_e_r_b_a_r_t_!

  11. Inte blir jag förvånad ;-) Men hur orkar ni, jag har knappt hämtat mig efter flytten för två år sedan….nja, det kanske var en överdrift hihi. Men jag förstår dig, inte roligt att aldrig se en annan människa, även om man nu trivs väldigt bra med sig själv ;-) Kan bara önska er lycka till. Det blir nog jättebra det där, och naturen har du ju runt knuten ändå.
    Kram

  12. Då får man väl gratulera då, till den kommande flytten. Så länge man gör det som känns bra, är allt okej. Sen händer det ju att man gör val som var bra för en tid, men sen inte passar än längre och då är det väl dags att göra ett nytt val.

    Jag tycker det känns rätt skönt att bo på en plats som jag visserligen trivs på, men absolut inte är rotad vid. Dyker det upp något som lockar mer, kan jag mycket väl tänka mig att röra på mig. Nu har jag ju en som har 3 år kvar i grundskolan och inte alls är intresserad av en flytt just nu, men jag kan vänta. Är ganska så säker på att hon växer ur den här lilla stan tills det är dags att söka sig till ett gymnasium och då kan jag tänka mig att det blir flytta av? Kanske inte så lång, men något mer civiliserat. ;-)

    Ha det gott och trevlig midsommar om vi inte hörs mer innan dess.
    Kramisar! ?

  13. Låter absolut som ett riktigt val. Visst är det härligt med avskildhet, men det är viktigt att träffa andra människor också. Snällt av din make kan man tycka, men han vill ju naturligtvis att hans käresta ska må bra! När man inte längre arbetar blir man mer beroende av att se folk omkring sig. Det är något jag upptäckt, viktigt också att få prata med andra än bara familjen och nätkompisar. Sen förstår jag iofs inte hur du/ni orkar rent fysiskt, det är ju jobbigt att flytta ska gudarna veta. Och inte verkar din kropp/leder vilja vara med riktigt, jag hoppas verkligen att solen och värmen förbättrar din situation! GLAD MIDSOMMAR!

  14. Vilket sammanträffande…. vi har nu precis dagarna före midsommar besökt Fredriksberg för att se platsen där jag kom till världen, husen vi bodde i (Palmheden och Älgsjökullen) och bruket där pappa jobbade då… vi stannade även vid hyreshusen du beskriver och tog några bilder på dom öde husen, kanske var det också samma sjunkna eka vid sågdammen(?) som jag såg?
    Vacker var det med allt som blommande! :grin:

  15. Låter som att du får lite mer socialt liv när ni flyttar även om det tydligen är ännu längre bort från “ära och redlighet”.
    Jag får också slängar av “lappsjuka” eller rättare sagt så saknar jag mina vänner i Alfta som dök upp då och då för en kopp kaffe och en pratstund. Här har jag inte hittat nån som vill ha en pratstund då och då över en kopp kaffe så jag går oftast ensam. Men nu har jag ju C hemma hela dagarna så nu är jag inte ensam men saknar ändå en “egen” kompis att prata med för C är ju inte den som är så pratsam precis. Men jag överlever och det tack vare mina barn och min mamma och mina bröder. Vi pratar i telefon (och C suckar då jag pratar i telefon) någon gång i veckan iaf. Ja, äldsta dottern är alltid pratsjuk så vi kan prata varje dag ibland.
    Underbara bilder igen och jag bara njuter!
    Kram.

Kommentera