Oflytet fortsätter…

…med oförminskad kraft, men jag vill trots allt meddela mig till alla mina goa vänner här på bloggen.
Glädjen med lånebilen blev kort, i torsdags när Hasse var inne i stan och skulle starta bilen på macken hände ingenting. Bilen var stendöd…
Det var bara att ställa sig på busshållplatsen och vänta en timme på bussen…
Svärsonens pappa har varit förbi och kikat på bilen, någon verkstad har självklart inte tid, och nu hoppas vi att det är startmodulen som gett upp.
En sådan ska nu inhandlas i början av nästa vecka, gissa om jag vågar tro på att felet är så lätt avhjälpt!
Så stod vi då åter utan fortskaffningsmedel…
Nu blev lösningen hyrbil för att Hasse skulle klara av sina akuta jobb.
Som ni förstår kostar alla dessa åtgärder xxxx antal kronor, kronor som inte finns eftersom vi inte har någon buffert.
Hasse och jag, vi kan leva på kärlek och havregrynsgröt, men utan bil står man sig slätt i glesbygden.

Lusten att blogga när nya bekymmer tillkommer varje dag är som ni förstår lika med noll, ibland kan man ju ta motgångar med en klackspark, tyvärr är det som nu händer o sker av mer allvarlig natur, men vi är ju trots allt bägge obotliga optimister innerst inne, så det löser sig säkert på ett eller annat vis.

Nu vill jag önska dig som tittar in en riktigt trevlig helg, önskar jag fann skatten i slutet av regnbågen som visade sig så vacker på himlen igår, utan en gnutta regn vare sig före eller efter!

0

17 Comments:

  1. Oj, vad mycket elände :sad: . Först av allt, beklagar sorgen. Men fina minnen har du kvar av din svärmor.

    Sen bilarna, har ni kollat med killen i Nyhammar. Han verkar vara billigare än dom andra verkstäderna. Vi hade våran Chrysler hos han första gången motorn pajade i den. Fick tips av en kille som bor i Grangärde, och vi har lämnat in bil där fler gånger efter det.

    Kramizzar
    Marketta

  2. Ja de e verkligen trist när den ena olyckan efter den andra kommer. Man blir nere, tyst o undrar “varför”. Förstår Er frustation. Hoppas de reder till sig bara. Slänger lite lyckglitter här o hoppas de hjälper.

    Kramiz Anki N

  3. Hur är det dom säger: En olycka kommer sällan ensam och det stämmer ju i ert fall. Hoppas allt löser sig till det bästa. Hade vi bott närmare varandra hade ni kunnat låna våran ena bil, behöver egentligen bara en när ingen av oss arbetar. Ha en bra helg och håll om varandra så kanske det känns lite lättare.
    Kram

  4. Men för fan! Hoppas verkligen att bilproblemen löser sej för er. Hade jag en bil över så… Kram!

  5. Nää vet du vad, nu har det gått troll i ski-en, :sad: ! Försöker skicka vibbar och nedkalla alla goda makter över er! Hoppas innerligt att eländet löser sig fort och så smärtfritt som möjligt,kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!

  6. Nämen usch så mycket elände på en gång. :-(
    Hälsa Hasse och beklaga sorgen efter hans mor och i övrigt håller jag tummarna för att det snart ska vända igen och allt flyter på bättre för er!

    Kramar från lillsyrran!/Tette.

  7. Stackars er, är såå jobbigt när sådana saker som man måste ha i fungerande skick strejkar …
    Förstår att humöret inte är det bästa, hoppas att det ordnar sig snabbt !
    Sköt om dig !
    Kramar, Doris

  8. Att ni är optimister har jag förstått, men nu är väl måttet rågat kan jag tänka mig.
    Från botten går det ändå uppåt och jag sänder mina starkaste hjälptankar till er!
    Kram!

  9. kram kram i allt elände, en olycka kommer sällan ensam eller vad det hette. Nu ska ni väl ha fått er beskärda del. Du ska se när det vänder så blir det nog bra och lite till bra, men fy när man är inne i det och motgångar byts mot nya motgångar…..

  10. Hej!
    Men sicket elände … hoppas att det “bara” är startmotorn iaf — jag håller tummarna!
    Kraaam

  11. Nä, men fy fasen! Inte det också. Hoppas att lagningen inte kostar skjortan. Det vete sjutton om det räcker att vara optimistisk såna här gånger, men kan ju bryta ihop för mindre. Men nu ska det väl bara bli bättre.
    Tröstekram!

  12. Fy vad trist för er.Pengabrist är inget roligt,har ju själv varit i den situationen ett par gånger,men jag är helt övertygad att det kommer att lösa sig för er på ett eller annat sätt.
    Kram

  13. Varför måste det bli sådana här perioder i livet när allt bara “rasar” ihop som ett korthus.
    Ni har ju sorgen efter svärmor att bearbeta, och detta med allt biltrassel hade Ni kunnat få vara utan, hur kan det bli så jäkla illa med två bilar, är ju helt osannolikt egentligen.
    Nu skulle Ni ju planera och njuta av att snart flytta till Er nya fina bostad istället.
    Synd vi inte bor närmare varandra, min bil skulle Ni fått lånat i veckorna då den bara står i garaget och känner sig ensammen.
    Tänker på Dej/Er och jag tror säkert Ni “rider” ut det här, men det är så onödiga krafter som går åt!

    Varma Kramar!

    annette

  14. Nää men fyy så jobbigt. :cry:
    Tyvärr stämmer det ofta att en olycka sällan kommer ensam. :???:

    Jättejättetrist att höra och jag förstår att blogginspirationen tryter. Hoppas att lyckan vänder och att ni snart rett ut allt.

    Många uppmuntrande kramar till ER.

  15. En olycka kommer sällan ensam brukar man ju säga. Vilket elände! Men får trösta dig med att när det vänder, ja då jäklar då kommer det att gå bra och allt funkar som på räls. Visst tror vi på den?!

    kram

  16. Men fasen vilket oflyt som du säger… :twisted:
    Tur att ni har det positiva tänkandet, jag skulle ju gett upp för länge sen…suckar…
    Håller tummen att det går fint nu!

  17. Fy vad motgångar ni har nu. Känner igen det där att inte ha någon buffert, det är ett elände. Läste i Ljusdalsposten idag att ekonomer tycker att man ska ha minst två månadslöner som buffert(!)… undrar bara hur man ska få såna pengar över då man lever på en sjukersättning och en låg lön?
    Jag håller tummarna för att det ska ordna sig för er snart för det är jobbigt att ha det så där.

    Vår katt Kajsa har fått en unge igen… bara en som kom kl 4 inatt. Vet inte om det kommer fler men hon jagar mig nu mest hela tiden men ser inte ut att ha några värkar. Har inte tänkt spara några ungar nu för det är svårt att bli av med dem – men det är en söt liten en, grå och vit men blir nog gråspräcklig senare, med en stark stämma som ropar på mamma när mamman ränner efter mig. Hon tycker jag ska sitta vid lådan och klia henne på magen hela tiden.

    Ha det så gött ni kan.
    Kram.

Kommentera