Alltså, ännu igår inbillade jag mig att jag kunde göra som vanligt, ta på mig ”vingel”skorna, ta min lilla jycke i band, haka på mig stavarna och traska iväg på en kaloriödande rask promenad!
Ack vad jag bedrog mig!
För det första: en liten jycke var helt ovillig att hålla något…
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor